Ord & Words - A sort of blog

Jag läste idag en annons i tidningen där butiken har öppnat ett nytt showrum. Något nytt visningsrum kunde jag inte läsa att de har.

Inte sällan går vi och shoppar, mer sällan går vi och handlar. Eller så handlar vi mat, och shoppar annat. Vi kanske inte shoppar potatis, bröd och mjölk. 

Ibland anordnas event i Sverige. Det finns rätt många eventer. Jag tror evenemangen blivit färre i Sverige. 

För att ta några exempel. 

Jag förundras och irriteras av att det är så ofta som (framför allt) engelska ord används där det finns etablerade svenska ord att använda, eller som skulle kunna skapas. 

Henrik Hemrin

9 oktober 2019

Write comment (0 Comments)

Jag har läst Kaddish, av Henry Bronett. [foto: Henrik Hemrin]

Böckerna jag läst: Kaddish, av Henry Bronett.

Efter att ha läst två diktböcker av Henry Bronett så var det nu dags att läsa prosa av honom. Kaddish har även tillägget historietter och består alltså av noveller, nio närmare bestämt. Sist kommer en ordlista.

Likt många musikalbum som består av separata stycken som formar en slags helhet, så formar också dessa separata historietter en sammanhållen helhet.

Helheten kan sammanfattas i "kaddish", som är bokens titel liksom titeln på den första historietten. Kaddish betyder helig och är en bön. Kaddish läses bland annat efter att en släkting gått bort. Mer om kaddish förklaras i bokens början.

Jag skulle också kunna beskriva helheten som att jag är en länk i en historisk kedja. Där jag har en historia som föregår mig och som berör och påverkar mig. Flera av karaktärerna berörs av sin historia, men vet inte riktigt hur, för de har inte fått den förklarad för sig. Och det har ett behov att få den förklarad. Det kan förklara mycket och vara en lättnad och att få veta om familjens historia, och för länken före lättande att få dela med sig av, även om det smärtar.

I varje historiett är det oftast en huvudperson. Och det är ofta så att det är generationen före som varit med om fruktansvärda saker tidigare i sitt liv, saker som påverkat och påverkar hela livet. Och även om det hemska är övergånget sedan länge och man försöker leva normalt, så finns det förflutna ändå med. Det finns en hel del sorg och vemod i boken. Men, det är också värme i boken, och det är människor som gör så gott de kan. Det är inte bara lätt att vara människa.

Det var lite av mina minnen och tankar om boken Kaddish, så här några dagar efter läsningen. Läs den gärna du också! Bland annat kan du köpa den direkt av författaren på hans hemsida: http://www.bronett.se.

Henrik Hemrin
19 september 2019

Write comment (0 Comments)

Kaffegrädde och "Kaffemargarin" [foto: Henrik Hemrin]

Kaffe utan grädde är som kärlek utan kyssar, sjöng Gösta Jonsson på 1930-talet.

Då var det förmodligen fet grädde som gällde.

Nu finns det också kaffegrädde med 10% fett. I kaffeautomater finns något som kallas typ "kaffe med vitt". Och förr så fanns också gräddersättningen Prädd, som Björn Gillberg använde som tvättmedel.

Idag finns också "margarinkaffe", även om det på förpackningen helt enkelt heter "kaffe". Jag antar att man inte får kalla det för grädde. Men lite konstigt att man får kalla det kaffe, för det är det inte heller. 

Innehållsförteckningen för Kelda Kaffegrädde är kort och gott:

  • grädde 

Innehållsförteckningen för Milda Kaffe är lite längre:

  • skummjölk
  • rapsolja
  • vatten
  • socker
  • emulgeringsmedel (mono- och diglycerider av vegetabiliska fettsyror)
  • stabiliseringsmedel (E339)
  • förtjockningsmedel (natriumalginat)
  • naturlig arom (mjölk)
  • färgämne (karotener)

Jag tar det vita som bjuds. När jag inte dricker svart kaffe. 

När Dan Hylander serverar svart kaffe till sin kära, så är det bland annat svart kaffe och poesi, svart kaffe och drömmeri, svart kaffe och lite självironi. 

Och själv tar jag gärna påtår och tretår, eller One more cup of coffee before I go, to the valley below, som Bob Dylan uttrycker det.

Henrik Hemrin

6 september 2019

Write comment (0 Comments)

Jag ringde till Skatteverket. Som hos så många andra myndigheter, inrättningar så är det inte en människa man talar med först. Icke-människan sa  att jag skulle tala som vanligt som blev jag upplyst om.

Mitt ärende var lite svårformulerat för mig, så jag pratade helt enkelt på. Icke-maskinen fattade inte utan bad mig om föklara lite mer. Vid något tillfälle frågade den om jag ville xxx. Jag svarade nej, jag vill... Och så höll det på några frågor och jag pratade på tills icke-människan kopplade mig via telefonkön till en människa. Efter några minuter med människan var ärendet utrett. 

Dessa icke-människor kallas ibland AI eller Artificial Intelligence, artificiell intelligens. Men njae, så intelligenta är de inte alltid. 

Apropå AI så har man ju alla de fem stora amerikanska bolagen, Google, Apple, Facebook, Amazon och Microsoft, blivit påkomna att de har människor som lyssnar på röstigenkännade "hjälpmedel". Så AI är inte alltid bara AI.

Vill och vågar du ha smarta högtalare med mikrofoner i ditt hem?

Henrik Hemrin

2 september 2019

Write comment (0 Comments)

Jag har läst 1 sekund bara och Falling Petals, av Henry Bronett [foto: Henrik Hemrin]

Böckerna jag läst: 1 sekund bara och Falling Petals, av Henry Bronett.

Produktspecifikationer, kvalificeringsrapporter, liksom processinstruktioner- och flöden, är några typer av alster jag ofta skrivit professionellt. De ska vara så precisa, entydiga och kortfattade som möjligt. Nu har jag läst två diktböcker. Dikter är ofta raka motsatsen när det gäller att vara precisa och entydiga, måhända kan de ha en viss likhet i mina tekniska alster i att vara kortfattade jämfört med skönlitteratur.

Har jag läst klart dessa två böcker? Jag har läst dem från pärm till pärm en gång och sedan lite mer. Med dikter är det lite som musikskivor; man läser eller lyssnar liksom inte bara en gång och sedan lägger man dem till handlingarna. Man läser flera gånger. Först, kanske, från pärm till pärm. Sedan lite hopp hit och lite hopp dit.

Bägge dessa poetiska verk kombinerar text och foto. Medan Falling Petals har skarpa bilder, så är fotona i 1 sekund diffusa i sin karaktär. Varför framgår av boken.

Att läsa diktböcker hör inte till vanligheterna för mig. Men roligt att göra det ibland, som nu! "Te" är en som tilltalade mig, en dikt som likt te ger en varm känsla. "Hur upphör en människa?", är ett exempel som skapar mycket dystrare känslor, som påminner om att långtifrån allt människan gör är gott. Falling Petals har texter som är kopplade till livsresan, till exempel dikten kopplad till Centaurea Cyanus om nyttan att få hålla i någon annans varma händer. Som sagt, dikter läses med fördel flera gånger. Då upptäcker man mer. Eller associerar helt annorlunda, beroende på i vilken situation och stämning man är i vid läsningen. Jag är inte klar med dessa två böcker.

1 sekund bara är på svenska och utkom 2019. Falling Petals är på engelska och utkom 2018. Dessa och andra verk av Henry Bronett finns att köpa direkt från honom på hans hemsida.

Tack vare att jag följer Twitterkontot "Böcker jag läst" så hittade jag detta författarskap. Tack Maria för tipset! På Twitter finns för övrigt Henry också.

Henrik Hemrin
19 augusti 2019

Write comment (0 Comments)

Esso samlarhäfte är fyllt, redo för att få bonus [foto: Henrik Hemrin]

Detta Esso samlarhäfte för bensinköp är från 1970-talet troligen. Ett märke, 25 öre för 10-19 liter. När häftet var fullt fick man således 5 kr rabatt på nästa inköp. Detta häfte blev av någon anledning aldrig inlämnad, och nu är det för sent. Det var förstås mina föräldrar som stod för bensininköpen, men jag fick klistermärkena, som jag klistrade in, och fick som jag minns denna bonus.

Jag minns att flera andra bensinmärken hade liknande system. 

Framsidan på Esso samlarhäfte, troligen 1970-talet. [foto: Henrik Hemrin]

Henrik Hemrin

17 augusti 2019

Write comment (0 Comments)

Min hatt från scoutlägret Torparlägret får symbolisera nybyggare [foto: Henrik Hemrin]

Den i Småland födde Vilhelm Moberg skrev många böcker. Jag har läst flera av hans böcker, liksom som så många andra sett filmatiseringar. Jag minns också att jag såg Rid i natt på anrika Växjö stadsteater, även om det väl var en del i skolundervisningen. 

Min favorit av de som jag läst är Din stund på jorden. Inte minst för titeln, jag tycker titeln är fantastisk som ger så mycket eftertanke och reflektion. Ovanpå det är filmatiseringen är gjord i min fars hembygder, trakter där jag också känner mig hemma, och inte så många mil från min födelsestad Växjö. Boken är både sorglig och vacker att läsa. Alberts bror Sigfrid sa "Ska du gå med till bäcken på söndag?". Att gå ner till bäcken, en plats med händelser som betyder något speciellt i ens liv. Förutom att läsa boken, vill jag även tipsa om att filmatiseringen ligger fritt på SVT Öppet arkiv.

Hans kanske mest kända böcker är utvandrarserien: Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige. Också detta är fantastiska böcker att läsa. Om Småland och ett Sverige för inte allt för länge sedan. Om Sverige som ett land som var svårt att leva i med för många munnar att mätta. Många lämnade Sverige. En del för att man var mer eller mindre förföljda för att man inte hade den rätta kristna tron. Men framför allt lämnade man för att få ett drägligare liv. Böckerna ger läsvärde både för tillbakablick på historiska skeenden och som spegling över hur människor istället på senare årtionden kommer till Sverige.

Andra boken heter Invandrarna. Och visst talar vi mycket om invandrarna, invandrare, invandring i Sverige idag. Både de som själva vandrat in. Liksom de vars föräldrar vandrat in, som själva aldrig vandrat in, beskrivs inte sällan som invandrare. Och jag tänker hur länge måste en invandrare vandra för att inte längre vara en invandrare?

Det leder mig till tredje titeln: Nybyggarna. När man invandrat och börjar sätta ner sina bopålar i det nya sammanhanget, så bygger man upp något nytt. Inte glömma det man utvandrade ifrån. Men ändå bygger man något nytt.

Jag tänker, kan inte nybyggarna, nybyggare, vara bättre ord för de som avslutat sin invandring till Sverige och nu bygger vidare på sina liv?

Nybyggarna.

Henrik Hemrin
13 augusti 2019

Write comment (0 Comments)

Gräset följer vindens rörelse [foto: Henrik Hemrin]

Den mörka himlen kunde inte bära allt sitt vatten längre. Det började droppa och övergick till en intensivare nederbörd. Denna gång bara en kvart eller så.

Nu är himlen lättare. Molnen är borta och solen som funnits där bakom strålar i sin fulla glans. Den blöta marken och den lågt stående eftermiddagssolen gör det bländande ljust och det är svårt att titta.

Jag sitter stilla på en stol med en kopp kaffe. Den intensiva solen gör inte så mycket när man bara är. Jag kan kisa, titta åt ett annat håll eller helt enkelt blunda. Varandet utan görandet. Om än med en kopp kaffe.

Det är en aning vind. De långa grässtråna, eller vad det nu är för växtlighet, vajar med vinden. Stammen är mjuk och strået viker sig, svänger med vinden och reser sig igen när vinden mojnar för någon sekund.

Jag betraktar några som cyklar. Jag vet inte om de hamnade i regnskuren.

Vinden hörs i buskarnas och trädens blad. Lyssnar jag på en annan ljudfrekvens och annat geografiskt avstånd hör jag det ständiga svaga mullret av bilar. En ljudmatta i bakgrunden som det ännu dröjer några timmar tills den blir tystare när de flesta sover. Om elbilar blir dominerande i framtiden så kommer ljudmattan antagligen förändras. Men nu är det förbränningsmotorer som härskar och ännu är det långt till natten.

Solen är intensiv och värmer rejält där jag sitter i ganska mycket lä. Nu kommer en liten vindpust över mig, grenverken och grässtråna.

Det är söndag, vilodagen.

Varandet utan görandet.

Henrik Hemrin

11 augusti 2019

Write comment (0 Comments)

På Alvesta järnvägsstation kan man köpa böcker från Antikvariatet Bokpärlan. Sommaren 2019. [foto: Henrik Hemrin]

Boklåda från antikvariatet med självservice på järnvägsstationen / Help yourself at the railway station with a book from the second-hand bookshop

Alvesta järnvägsstation är en stor klassisk järnvägsstation. Och den används faktiskt som järnvägsstation även nu. En trappa upp i den stora gamla vänthallen finns nu en utställningshall för konst od. Och innanför den så ligger det ganska stora Antikvariat Bokpärlan. På markplanet i gången mellan väntsal och spåren så har antikvariatet en del böcker för självservice. Fotot är från ett besök under sommaren 2019. Kul med detta kulturella inslag på stationen! 

Alvesta railway station is a big old classic railway station. Actually still used as railway station. Upstairs in the big old waiting room is now an exhibition hall for art etc. Pass the exhibitionhall and you reach the relatively big second-hand bookstore Antikvariatet Bokpärlan. They have a few books to buy in a self-service at the entrance floor, in the passway between waiting room and the tracks. The photo is from a visit summer 2019. Nice with this cultural element at the station! 

Henrik Hemrin

2 augusti 2019

Write comment (0 Comments)

Skatan pysslar med sitt medan jag pysslar med att dricka kaffe [foto: Henrik Hemrin]

Jag dricker kaffe och skatan pysslar med sitt  

Det är en varm sommardag och jag dricker en kopp kaffe i skuggan utomhus. Tio meter bort sitter en skata ensam i ett träd.

Ibland ser jag skator tillsammans. Ibland jagar två skator varandra, eller om det är den ene som jagar den andre. Men inte sällan ser jag en solitär skata, som nu.

Skatan sitter en bra bit in i lövverket. Den är tyst, ingen fågelsång, eller vad man nu ska kalla dess läte som verkligen kan höras ibland. Den lyfter ibland på ena eller bägge vingarna, och vrider huvudet och tycks göra lite kroppsvård med näbben. Vissa rörelser kanske bara är för att hålla kroppen igång. En del fåglar tycks ständigt på jakt efter föda. Men skatan tycks ha en del tid över för att sitta utan att jaga föda hela tiden. Eller kanske den är mer aktiv på natten än en del dagaktiva fåglar, vad vet jag.

Skatan i trädet sitter också stilla långa stunder utan att pyssla, mer än att röra lite på huvudet och speja. Jag undrar om den spanar efter fara eller föda, eller bara tittar sig omkring. Man ska vara försiktig med att överföra mänskliga egenskaper på ett djur. Men skatan har ändå en hjärna. Jag kan inte låta bli att fundera på vad som pågår för arbete i skatans hjärna när den sitter där i lövverkets skugga denna sommardag. Finns det något inre liv när den sitter där och tittar? Den sitter länge, i alla fall en kvart samtidigt som jag, och sitter till stora delar stilla. Kanske den bara vilar kroppen och hjärnan bara monitorerar omvärlden. Eller känner den något av att det är en skön väderdag idag?

När jag kommer hem plockar jag fram några fågelböcker och jag läser att skatan är allätare. Den varnar för allehanda faror och särskilt för katter. Skatan lever i livslångt äktenskap. Och jag undrar om skatan i trädet väntade på sin partner som var på utflykt, eller om den här skatan var ogift eller förlorat sin partner. Kanske den bara var på vaktpost en bit från boet, funderar jag. Skatboet byggs idogt läser jag, och försöker man riva ner det är det en stor risk att det byggs upp på samma plats. Inte ens om den ena partnern dör försvinner den andre skatan, utan den kvarvarande söker då en ny parter och bygger vidare på samma hem.

Bokreferenser: Tidens stora bok om Europas fåglar av J Felix /K Hisek, svensk översättning Sven Mathiasson, och Fågelsång av Jan Pedersen och Lars Svensson.

Skatan spejar bortåt [foto: Henrik Hemrin]

En annan skatspaning jag gjorde för ett tag sedan var om bobyggande

Henrik Hemrin

28 juli 2019

Write comment (0 Comments)