Jag är medlem i Coop
Jag blev medlem i kooperationen i kundtjänsten på Obs! i Fittja runt 1984. Jag tror det formellt var Konsumentföreningen Stockholm som jag blev medlem i. Med mitt vaga minne var insatsen 20 kr på den tiden och möjligen fick jag ett halvt kilo kaffe som nybliven medlem. Detta var när jag bodde i Fittja där jag genom att gena över vägen förbi det dåmera malplacerade bostadshuset i lilla skogen mellan E4 och senare byggda förortshus, så hade jag bara ett stenkast till Obs! Fittja med mataffär och restaurang däruppe och Bygg & Bo i källaren. På andra sidan vattnet låg Obs! Interiör. Jag skrev om kooperativa i norra Botkyrka tidigare: Kooperativa.
Min subjektiva minnesbild från min uppväxt dessförinnan är att "arbetare" som politiskt hörde till Socialdemokratiska Arbetarpartiet och förmodligen också de som hörde till Vänsterpartiet Kommunisterna i stor utsträckning handlade på Konsum, Domus, Obs och annat som tillhörde kooperationen. På den tiden fick man del av vinsten genom att redovisa kvitton. Kvarlämnade kvitton på matbrickan från restaurangbesök kunde därmed vara hårdvaluta för den som samlade till återbäring.
Coop stadgar
Så här skriver Coop i mars 2025 om Coop medlemsskap. Coop är det nutida namnet:
Vi är ingen vanlig kundklubb utan ett kooperativ. Det innebär att alla våra medlemmar dessutom är delägare i sin lokala konsumentförening.
Referens: https://www.coop.se/medlem/coop-medlemsprogram/
Vidare skriver Coop i mars 2025:
Coop är Sveriges enda kooperativa matkedja. Det betyder att du som är medlem är med och äger oss och kan vara med och påverka sådant som är viktigt för dig. Du kan påverka genom allt från att göra medvetna val när du handlar till att själv bli ägarombud. Du kan läsa mer om hur du kan påverka Coop här.
Referens: https://www.coop.se/medlem/bli-medlem/fragor-och-svar/#paverakacoop
Coop Östra (tidigare Kf Stockholm) skriver i sina stadgar, Stadgar antagna av årsstämma den 14 maj 2022 och extra stämma den 13 juni 2022, nerladdade i mars 2025:
Firma, säte, ändamål
§ 1 Konsumentföreningen Stockholm med omnejd ekonomisk förening (firma) är en sammanslutning av konsumenter i Stockholmsregionen, Södermanland, Uppsala och Östergötland. Föreningen är medlem i Kooperativa Förbundet (KF). Föreningens styrelse har sitt säte i Stockholm. Föreningens uppgift är att främja sina medlemmars hushållning genom att på effektivaste sätt erbjuda varor och tjänster som svarar mot medlemmarnas behov samt sprida information som ger medlemmarna underlag för att planera sin hushållning och göra inköp på ett för dem ändamålsenligt sätt. Dessutom ska föreningen medverka till att vidga det kooperativa inflytandet i samhället och till att sprida den kooperativa idén
[...]
Föreningens medlemmar
§ 2 Inträde, medlemskap
[...]
Medlemskap föreligger när
– styrelsen, eller den styrelsen har delegerat till, beviljat inträde och
– minst 100 kr finns på insatskontot.
[...]
Fördelning av överskott
§ 9 Redovisade överskottsmedel fördelas efter följande grunder, sedan eventuellt balanserad förlust täckts:
1. Minst 5 procent av nettoöverskottet för året avsätts till reservfonden.
2. Det inbetalda förlagsinsatskapitalet förräntas enligt vad som anges i utfärdade förlagsandelsbevis.
3. Det inbetalda insatskapitalet förräntas efter beslut av föreningens årsstämma.
4. Återstående överskott kan lämnas som återbäring till medlemmarna i förhållande till deras under räkenskapsåret gjorda köp från föreningens dotterbolag eller konsumentkooperativa enheter i vilka föreningen har ett ägarintresse. De medel som en medlem erhåller vid överskottsfördelning enligt ovan förs till insatskontot eller medlemskontot enligt stämmans beslut. Föreningens fonder får inte minskas genom utdelning till medlemmarna
KF Stadgar antagna 20 oktober 2021 (alltså där medlemsföreningar såsom Coop Östra är medlem), nerladdade mars 2025:
Ur §1 Ändamål samt verksamhetens art och finansiering
[...]
Verksamheten ska bedrivas enligt sunda kooperativa, ekonomiska och affärsmässiga principer. Kapitalbildning ska ske på ett sätt som tryggar konsumentkooperationens långsiktiga bärighet, oberoende och utveckling. Finansieringen bör därför i största möjliga utsträckning ske med insatskapital och överskott som bildas i verksamheten samt med inlåning primärt från anslutna konsumentföreningar.
[...]
Referens: https://kf.se/wp-content/uploads/2022/02/kf-stadgar-antagna-den-20-oktober-2021.pdf
Mina matkostnader hos Coop
Coop ska drivas affärsmässigt. Med det följer att gå med visst överskott, som kan ses av stadgarna ovan. Coop är alltså medlemsägt. Det är inte ett aktiebolag med många aktieägare som äger, eller en enskild handlare i någon ägarform, utan kollektivt medlemsägt i kooperativ bolagsform. Det finns alltså ingen/inga ägare som skor sig på konsumenternas inköp. Det är vanliga konsumenter som får del av vinsten, de konsumenter som likt jag är medlemmar.
Medlemmar som inte handlar får inget tillbaka. Detta till skillnad från ett vanligt aktiebolag där ägarna, om bolaget så bestämmer, får aktieutdelning vare sig aktieägaren själv handlat där eller ej.
Det jag funderar på, både idag och genom många år utan att jag har svar, är att den kooperativa matkedjan i min subjektiva bedömning inte ger mig som ägare i form av medlem en signifikant lägre matkostnad (och andra varor) jämfört med att handla i mataffärer som har andra ägarformer.
Det är alltså inte, funderar jag, så att kommersiella vinstdrivande mataffärer som ger utdelning till kommersiella ägarna är dyrare för mig. Spontant skulle jag tycka att om ett företag ska ha marginal för vinstutdelning, så blir det dyrare än ett kooperativ företag. Men sambandet är inte så enkelt.
Henrik Hemrin
9 april 2025
- Uppgifter
- Kategori: Wisdom - Vishet
Hygge som hygge?
Som skogsägare är det mycket funderingar om hantering av skogen, inklusive icke-hantering. De negativa sidorna av kalhyggen diskuteras mycket. Jag funderar på om storleken spelar roll. Jag tror det. Men i diskusisionen kalhygge gentemot hyggesfritt är det svartvitt. Som jag förstår, ett kalhygge är all sammanhängande avverkning som är större än 50x50m. 50 m är ett halvt hundrameterslopp. Spelar storleken roll?
Skogsstyrelsens definition av hygge, hämtat ur rapporten Hyggesfritt skogsbruk, Skogsstyrelsens definition, rapport 2021/8:
Ett hygge är föryngringsavverkad skogsmark som är större än 0,25 hektar och där det finns en återväxtskyldighet.
Definitionsref, se sid 8: https://www.skogsstyrelsen.se/globalassets/om-oss/rapporter/rapporter-20222021202020192018/rapport-2021-8-hyggesfritt-skogsbruk---skogsstyrelsens-definition.pdf
- Uppgifter
- Kategori: Wisdom - Vishet
Det händer att Sverige beskrivs som Sverige AB, alltså att nationen Sverige är ett företag eller antyds bör hanteras likt ett företag.
Visst finns det intressanta och nyttiga aspekter att ta lärdom av från företag. Men jag vänder mig mot språkbruket och det relaterade sättat att se på hur Sverige ska drivas. Ett företag har i sina grundmål att maximera vinsten för ägarna, om än luddigt över vilken tidshorisont det ska ske.
Jag vet inte om man i det språkbruket ska se det som att varje medborgare har en aktie och att varje medborgare ska ges maximerad vinst för sin aktie.
Men ett land kan inte ha som mål att gå med vinst. Ett land har ett helt annat syfte än ett kommersiellt företag, ett annat syft både inom nationen och som en del av jorden och universum.
Henrik Hemrin
18 mars 2025
- Uppgifter
- Kategori: Wisdom - Vishet
Henrik håller boken i sin hand. Foto: Henrik Hemrin.
Bokläsning: Övervakad av Susanne Wigorts Yngvesson
Utgiven: 2018 på Timbro förlag.
Boken består av cirka 200 sidor boktext och cirka 60 sidor referenser och liknande.
Jag börjar med slutet som är Författarens tack. Där skriver Susanne att hennes studenter i teologiprogrammet och programmet för mänskliga rättigheter vid Teologiska Högskolan Stockholm är viktigare än de kanske tror. Och så nämner hon också att för just den här boken är studenterna i kursen Mänskliga rättigheter, teknologi och övervakning speciellt relevanta.
Jag räknar in mig i denna skara. Våren 2009 gick jag kursen som då hette "Integritet, teknik och övervakning" med Susanne som lärare. Jag har också haft henne på flera andra kurser inom Mänskliga rättigheter och demokrati.
Men oj, flera år har passerat sedan jag gick kursen! Det har också gått några år sedan boken skrevs när jag nu precis har läst den. Jag läser boken med denna förförståelse och minns också kursen med glädje.
Perioden från bokens startpunkt i november 2015 tills att förordet skrevs på Alla hjärtans dag 2018 så var det terrorism som var det stora våldshotet mot oss i Sverige och närområdet. Ordet terrorism började användas i större utsräckning som jag minns det i och med med 11 september-attackerna i USA 2001. Fritt från minnet var det tidigare bland annat motorcykelklubbar som var ett stort våldshot mot samhället. Och tänker jag något längre tillbaka så var vi i min levnadstid präglade av att det faktiskt inte var så länge sedan andra världkriget slutade samt efterkrigstiden med det kalla kriget och Sovjet som det stora hotet.
Idag när jag läser boken så är det lite mindre tal om terrorism även om det fortfarande finns med. Just nu handlar det mycket om kriminella gäng. Det handlar också om hybridkrigföring liksom att vi måste förbereda oss för krig. Även om dessa sistnämnda i dagsläget inte är så mycket av våldshot idag så relaterar de absolut till övervakning. Övervakning idag relaterar också idag mycket till landsgränser, företags övervakning kunder av kommersiella syften, allehanda brottsbekämpning med mera.
Jag är intresserad av ämnet övervakning, liksom närstående begreppen integritet och säkerhet. Vindarna både i regering och flera andra partier blåser i riktningen att öka övervakningen än mer. För egen del är jag bekymrad för övervakningen. Självklart vill jag inte att brottslighet ska ske, och om det sker att förbrytare grips. Men min grundhållning är att övervakning är otrevligt, både när övervakningen sker av "goda människor och samhällen", liksom risken att informationen som insamlas har en klar risk att åtkommas av andra som inte är goda. Och goda kan förändras till att bli mindre goda. Vi har också en kommersiell övervakning där vi spåras där användardata både används, säljs och stjäls. Med detta sagt menar jag inte alls att övervakning alltid är fel, men att min startpunkt är kritisk hållning.
Boken består av tre delar: Händelsen, Övervakaren och Gud.
Boken tar sitt avstamp i Paris november 2015, där författaren befinner sig samtidigt som terrordåden mot bland annat Le Bataclan utspelar sig.
En övervakningsmodell som boken tar upp är Benthams panoptikon. Några aspekter i boken är den övervakade, övervakaren och övervakning av den övervakade, transperans, maktbalansen mellan den som granskas och den som granskar. Om vad som är rimligt att i privatlivet avstå från i utbyte mot säkerhet.
Ett intressant avsnitt handlar om trygghetsövervakning av någon som har vårdbehov i till exempel hemmet. I stället för att exempelvis hemtjänst kommer på besök under natten och "stör", så kan de istället på distans kolla i kamera att allt ser ut att stå rätt till och inte störa i onödan. En baksida är att personen i sängen varken vet när, vem eller vilka som ser hen, eller vad som händer med materialet och personen kan känna obehag. Övervakaren är i en maktposition. Boken resonerar vidare att maktbalansen kan ändras om personen i sängen medvetet gör saker i sängen och låter kameran titta på, aktiviteter som man får göra i sin egna säng men som kan skapa obehag hos den som ska övervaka. Maktbalansen förändras.
Ett annat intressant avsnitt har titeln "Illusionen om säkerhet – nyspråk och tankespöken" som bland annat diskuterar vilka ord som används: samma fenomen kan beskrivas i behagligare ord som leder tankarna till trygghet och omsorg istället för till övervakning och makt. Susanne skriver "Jag tror att konst, litteratur, teologi och filosofi är avgörande motkrafter till nyspråk, maktmissbruk och rädslor."
Boken skriver om att svenskar generellt är positiva till övervakningskameror i publika miljöer. Däremot är det klart färre svenskar som är positiva till övervakningskameror som kontrollerar hastigheten när vi kör bil. Det är lite fascinerande tycker jag. Det kan ju bero på att i första fallet är det en övervakning som är en trygghet att jag inte ska utsättas för ett brott medan i det andra fallet riskerar jag att vara den som blir begränsad av övervakningen för det är jag som begår brottet. Men tänker jag vidare så är trafikolyckor inte sällan relaterade till hastigheten, och om alla körde högst i maxhastigheten, så skulle jag vara tryggare också i trafiken. Så även den övervakningen vore logiskt rimligt att bejaka, om jag bejakar kameran i parken.
När jag läser delen om Gud, så tänker jag på den gamla Missionskyrkan på Nygatan i Växjö i min barndom. Kyrkan är riven sedan länge. På väggen längst fram i kyrkan bestod tapeten, eller om det var målat på väggen, av bland annat en triangel med ett öga i. Och liknande som boken beskriver, så kunde ögat i gamla Missionskyrkan både ses som Guds övervakande öga och som Guds öga som vakar över oss.
Med dessa rader har jag skrivit ner några korta reflektioner efter bokläsningen. Det är på inget sätt ett referat av boken eller en recension. Jag vill avsluta med att boken är läsvärd.
Henrik Hemrin
2 februari 2025
- Uppgifter
- Kategori: Wisdom - Vishet
Fotograf: Henrik Hemrin.
En ögonblicksbild med mobilkamera i november 2024 på fasadvägg från min gata. Enkelt beskuren och justerad i Rawtherapee.
Bilden ligger också på min Pixelfedsida.
Henrik Hemrin
- Uppgifter
- Kategori: Wisdom - Vishet
Du har nog sett den kartongförpackningen med Gyllenhammars havregryn. Ovenför ordet havregryn så står märkesnamnet Gyllenhammars. Men det står ju inte Gyllenhammars! Detta har jag funderat över gång på gång.
Så vad står det då? Jag tycker inte det är självklart vad det står. Notera också ett streck ovanför, som skulle kunna vara en slarvig prick över ett i. Då skulle det kunna vara att det står "Gyllenhainars". Det är min bästa tolkning. Jag kan omöjligt få den passagen till "mm", även om jag bortser från strecket ovanför. Vad tycker du det ser ut som det står?
Du ser en färsk förpackningsbild på Lantmännen Cerealias hemsida för produkten Gyllenhammars havregryn.
På Lantmännen Cerealias sida för Gyllenhammars skriver de att varumärket etablerades 1902 i Gyllenhammars kvarn i Göteborg.
Hemsidan om Det Gamla Göteborg skriver istälet om AB Göteborgs Ris & Valskvarn där det står att kvarnen sålde havregryn under namnet Gyllenhammars. I styrelsen för kvarnen satt bland andra O. Gyllenhammar.
Jag har plockat fram en vecko-order-bok för 25 juni till 8 juli 1973 för Handelskompaniet HK Aktiebolag. Det är en sådan bok som detaljaffärer använde för att beställa varor från grossisten.
På orderbokens insida finns några annonser, bland annat för just detta havregryn:
Och på sid 54 finns listan på havregryn man kan köpa:
Djupare än så här har jag inte forskat. Men baserat på dessa källor kan jag konstatera:
- Namnet är Gyllenhammars
- Hur varumärket Gyllenhammars skrivs på förpackningen har inte ändrats sedan 1973
Jag skulle tro att sättet som varumärket skrivs på går mycket längre tillbaka än så. Då återstår att finna svar på frågan varför varumärket är så slarvigt skrivet eller varför det rent av är felskrivet. Eller om jag har fel i min analys. Detta forskningsämne är härmed oavslutat och fortsättning kan följa.
Fortsättningen följer redan samma dag med lösningen på mysteriet, tack vare A.T. i inlägg på Mastodon, som förtäljer: "Strecket ovanför m betyder att det är ett dubbelt m. Så kunde man göra förr med både m och n."
Henrik Hemrin
23 januari 2025
- Uppgifter
- Kategori: Wisdom - Vishet
Jag sitter med boken Värendsbygder 2024 i mina händer. Foto: Henrik Hemrin.
Värendsbygder 2024 av Norra Allbo Hembygdsförening
Så har jag under julen haft nöjet att läsa årsboken Värendsbygder 2024, utgiven av Norra Allbo Hembygdsförening.
Boken är på drygt 200 sidor och är traditionsenligt tryckt av Lindströms Tryckeri i Alvesta. Boken innehåller tio artiklar från de socknar som ingår i Norra Allbo, skrivna av olika personer. I år är det flera av artiklarna som är en fortsättningsartikel från föregående år eller som har en planerad fortsättning nästa år.
Den första berättelsen är om Hagaparken i Alvesta. Trots att Alvesta är en plats som jag besökt otaligt med gånger genom hela livet, så kan jag inte minnas att jag alls varit i denna stadspark. Jag var tvungen att leta upp på kartan var den ligger. Nu vet jag lite mer om den.
Nästa kapitel centrerar också runt en plats i Alvesta. Men i detta fall en plats som jag är mycket väl bekant med, nämligen järnvägen i Alvesta under perioden 1980-2013. Artikeln är skriven av en person som arbetade där under denna period och beskriver både arbetet bakom kulisserna och det jag som tågresenär ser mer direkt. Under i stort sett hela denna period 1980-2013 har jag varit en frekvent besökare, och igenkänning av utvecklingen och förändringen vid järnvägen och stationen i Alvesta är stor.
Det sista kapitlet tilldrager sig i Ör, och mer specifikt om "Livet på Hylte Övregård under åren 1925-2024". En intressant berättelse om vardagen för människorna där, genom flera familjegenerationer. Så här i dessa dagar när det talas mycket om krig och försvar i Sverige, så citerar jag detta stycke från sidorna 184-185 som tilldrager sig den 9 april 1940: "...när den lilla familjen cyklade grusvägen fram till Ör för att delta i söndagens gudstjänst. På kyrkbacken möttes familjen av kantorn som per telefon fått ta emot meddelande om att John skulle inställa sig på stationen i Moheda samma dag för mobilsering med anledning av Tysklands invasion av Danmark och Norge. [...] Det bestämdes att John skulle ta tåget från Växjö senare på dagen dit tåget från Moheda skulle ankomma vid kl. 15:30 för vidare transport mot okänt mål. ...". Det är inte så länge sedan, 1940. Vad omvälvande det måste vara att söndagsfriden på väg mot gudstjänst byts mot order för krigsinställelse i ett pågående krig.
Däremellan finns en berättelse om Moheda växelstation, ett ämne som tilltalar en telekomingenjör som jag.
Kapitlet "Hembygden som läromästare" består framför allt av ett återgivet tal i Hjortsberga hembygdsförening 1992. Talhållaren hade ett arbetsliv som antikvarie, såsom dokumentation av kyrkor för Riksantikvarieämbetet. Där finns ett stycke som är likt dagens diskussion om skogen, från sid 73: "Min barndoms skog skiljde sig starkt från det moderna skogsbrukets monokulturer där man inte ser skogen för bara trän, där det inte finns plats för ekologisk mångfald och de många markens minnen som kan ge skogen en speciell, kulturhistorisk dignitet. Minnet av hembygdens bondeskog har många gånger gett mig argument i kulturmiljövårdens och naturvårdens fortlöpande talan för ett mer varierat skogsbruk som tar hänsyn till miljö och historiska värden."
Jag ska inte gå igenom alla kapitel utan avslutar här med en notering om kapitlet "Eva Spångbergs konstverk i Alvestabygden". Artikeln är ett tips om en rundtur till några kyrkor inom Svenska kyrkan i området där man kan studera flera av hennes träkonstverk och samtidigt läsa, eller sjunga, de psalmförslag som artikeln har vid respektive konstverk.
Årsboken finns att köpa i vissa bokaffärer eller direkt från föreningen. Et tips är att bli medlem i föreningen, då ingår nästa årsbok till en mycket låg kostnad och som är ett bra sätt att stödja denna fina förening.
Henrik Hemrin
29 december 2024
- Uppgifter
- Kategori: Wisdom - Vishet
En jord.
Gränser för varthän på jorden en människa får vandra.
Henrik Hemrin
26 december 2024
- Uppgifter
- Kategori: Wisdom - Vishet
Jag håller boken Till Gustav från Morfar i min hand. [Foto: Henrik Hemrin]
Till Gustav från Morfar av Sven-Erik Persson genom dottern Eva P Svensson
Inledning daterad maj 2020. ISBN 978-91-519-5668-8. Bokförlag saknas.
Tidigare i höst var jag i Alvesta Bok- och Pappershandel: Lokala boksektionen i Alvesta Bok- och Pappershandel. Från hyllorna med lokalt förankrad litteratur köpte jag boken "Till Gustav från Morfar en bok med samlade berättelser från en tid när morfar var liten och några som handlar om lite mer nutida händelser. Morfar var Sven-Erik Persson dvs Perssons Hörna".
Boken är i ungefär A4-storlek och består av 29 kapitel och varje kapitel är oftast en till fyra sidor långt. Några kapitel är skrivna för hand i välskriven skrivstil. För mig lättläst skrivstil, men jag tror att en del yngre personer har svårt att läsa skrivstil över huvud taget. De flesta kapitlen är skrivna med skrivmaskin. Boken är tryckt med från originalpapprena. Med alla sina stavfel, handkorrigeringar och respektive skrimaskins karaktär.
Det handlar som titeln anger om vardagsberättelser. Ett kapitel handlar om hans far som tidigare i livet hade arbetat i Amerika, om dennes arbetskamrat och dennes brutala död i ett våldsbrott. Efter det så flyttade han åter till Sverige. I övrigt är boken mest eller endast från morfars egna levnadstid. En berättelse handlar om en jättestor julost som de på något vis orkar lyfta ut från mejeriet och rullar nerför backen där den tar stopp ungefär där ett museiånglok länge stod uppställt vid järnvägen i Alvesta. Osten var tänkt för julskyltning i en affär, och så blev det också men det krävde viss omsorg att få den steniga osten i presentabelt skick igen. Ett bus- och rackartyg som de som barn gjorde. Många berättelser är om arbeten, främst som barn- och ungdom, men också som vuxen. Dans och kärlek finns det också berättelser om. Båt och fiske. Några kapitel är om andra världskriget.
Kapitel 17: Tyskt kurirplan besköts över Alvesta. Det är 1944 och det tyska planet hade tillstånd att flyga till Stockholm för att diskutera med svenska regeringen. Men information om detta försvann och i Alvesta gavs militär order att skjuta ner planet. Men skyttarna missade och planet tog sig fram. Morfar konstaterar att hade skyttarna lyckats hade risken varit stor att Sverige blivit indragna i kriget.
Boken är full av roliga, dråpliga, vardagliga och sorgliga berättelser. Han är en bra berättare. Alvestatrakten är också mina hembygdstrakter, även om jag inte är precis därifrån. Jag kommer inte ihåg Perssons hörna, även om den måste funnits när jag varit i Alvesta under min uppväxt.
Henrik Hemrin
1 december 2024
- Uppgifter
- Kategori: Wisdom - Vishet
Så kom jag fram till den enda kassan och expediten styrde mig till en ledig självbetalningsterminal för att hjälpa mig att registrera och betala varorna.
Jag sa att jag ska betala med kontanter varpå klackarna på expeditens skor vreds 180 grader och jag styrdes istället till en kassaapparat där expediten registrerade varorna. Jag svarade också att nej, jag är inte medlem. Nej, jag vill inte bli medlem. Jag betalade med mina kontanter och fick växel tillbaka. Samt kvitto. Samt en kod för att öppna grindarna så jag kunde komma ut i friheten.
Det var krabbigt det här sa jag, där jag stod med mina nyinköpta snöskyffel och acetonflaska samt min plånbok, kvitto och kod i mina endast två händer. Expediten var gentil och erbjöd sig att med sitt kort släppa ut mig. Tack sa jag.
Varför ska jag gång på gång vara en sådan motvalls?
Henrik Hemrin
25 november 2024
- Uppgifter
- Kategori: Wisdom - Vishet