Ord & Words - A sort of blog

Jag har läst Duktiga flickors revansch, av Birgitta Ohlsson [foto: Henrik Hemrin]

Boken jag läst: ”Duktiga flickors revansch” av Birgitta Ohlsson. 

Det här är en bok med många bra tankar att reflektera över! Den tar avstamp i hennes egna liv och erfarenheter och siktar på att framföra teser/åsikter/politik i angelägna frågor för bättre samhälle och människoliv. Boken är skriven i akademisk anda och utkom 2017.

Boken fokuserar på de duktiga flickorna. Som pojke kan jag ju då bli lite irriterad. Men på s. 29 skriver hon att ”De duktiga pojkarna får alldeles för lite uppmärksamhet […] Men just den här boken handlar inte om dem, utan om de duktiga flickorna.” Och då är det helt okej, fullt rimligt, att göra en sådan avgränsning. Hon ser pojkarna också, och hon återkommer faktiskt till dem nu och då i boken, men de är utanför fokus för den här boken.

Den handlar om flickor som är duktiga, som studerar och är kunniga, men som riskerat och riskerar att både nedvärdera sig själva eller bli nedvärderade av andra. Detta vill hon få bort, hon vill lyfta dessa flickor.

Boken har också delar som handlar om ledarskap, så det kan också läsas utifrån ledarskap för företag med mera.

Boken kommer rätt snart till feminism, som är genomgående i boken och starkt kopplar till de duktiga kvinnornas plats i samhället. Själv har jag nu och då funderat över ordet feminism. Jag har vissa problem med ordet. Mitt "problem" grundar sig mest i att det inte är ett könsneutralt ord, och kanske till viss del i att det beror på vad man menar med begreppet. ”Människoism” skulle passa mig bättre. Men nu är ordet feminism väldigt vedertaget, både i Sverige och internationellt.

Feminism: åsiktsriktning som strävar efter att förbättra kvinnans ställning i samhället och uppnå jämställdhet mellan könen; vanligen i organiserad form. Enligt Svensk ordbok, utgiven av Svenska Akademien.

Med detta sagt är det förmodligen ändå ett ganska brett register mellan vad olika individer menar med feminism och vägen till dess mål. Feminismen som framförs i den här boken bejakar jag - punkt.

Boken diskuterar bland annat om skillnaden mellan vänster-feminism och liberal feminism. Där menar hon att vänstersidan ställer kollektivet mot individen; klass kontra kön (s. 106). Själv pushar hon för ”egofeminsm” (s. 86), och kallar sig själv liberal feminist och individualist (s. 107).

Birgitta Ohlsson och Gudrun Schyman på turné för att samtala om och debattera feminism. Linnéparken, Växjö, 2006. [foto: Henrik Hemrin]


Så vad är feminism? Det här tycker jag är Birgitta Ohlssons bästa sammanfattning i sin bok av sin definition, s. 143:
”Jag har alltid definierat mig som liberal likhetsfeminist. Kvinnor och män är mer olika än lika. Individen ska stå i centrum. Skillnaderna är större mellan individer än mellan könen. Vi ska ha samma förväntningar på kvinnor och män, vi ska ha samma friheter, rättigheter, skyldigheter, möjligheter och vara lika inför lagen.”

Tre av de viktiga punkterna för den duktiga flickans revansch som jag noterat i boken:

  • meritokrati
  • utbildning
  • ekonomisk frihet – eget kapital, pengar på banken

”Jag brukar säga att liberal feminism kräver ”laup”: lagar, attityder, utbildning och egna ihoptjänade pengar”, s. 144.

Hedersförtryck är ett område som också tas upp, s. 120: ”Om mannen misslyckas med att integrera sig i det svenska samhället och till exempel blir arbetslös kan han sedan ha svårt att acceptera kvinnans ökade maktposition”.

Mannen förlorar makt och inflytande när man går mot jämställdhet. Mannen får kliva nedåt medan kvinnan kliver uppåt. Det ger mer kraft, glädje och energi när det går uppåt än nedåt. Oavsett om mannen tycker det är vettigt eller inte med jämställdhet, så kan det vara en tuff omställning. Kan det vara så att vi i svenska samhället ibland lägger för lite vikt vid att satsa på mannen, så att han också känner livsvärde och livsglädje? Funderar jag. 

När Birgitta skriver om karriär, så är hon relativt fokuserad på en karriär uppåt, att sikta mot att bli chef och liknande. Det speglar tycker jag vad hon själv vill, hennes mål att i maktposition kunna påverka. Och det är inte fel. Men jag vill säga att det inte behöver vara ett mål för var och en att bli chef. Att vara chef innebär inte sällan andra arbetsuppgifter än att vara ”arbetare”. Jag har sett mer än en ingenjör som blivit chef, för det är den gängse karriärvägen, men som skulle både göra mer nytta och förmodligen ha roligare genom att fortsätta med ingenjörsarbetsuppgifter.

Åter till feminism och dess mål att uppnå jämställdhet, s. 175: ”Mansgeneration efter mansgeneration skäms bort för att kvinnor inte gör det aktiva valet att välja bort curlandet. Tyvärr är det nämligen ofta kvinnorna själva som upprätthåller de här mönstren. Vi kan inte sitta och vänta på att männen ska förändra strukturen, det måste vi göra själva.”

Den duktiga flickans revansch innebär också att tro på sig själv, och Birgitta skriver om sig själv, s. 177: ”Och jag har alltför ofta låtit mina motståndare och belackare flytta in i mitt huvud och sänka min självkänsla i botten.”

En reflektion från mitt arbetsliv, framför allt i början av arbetslivet, så var känslan att andra är så smarta. Med åren har jag lärt mig att alla andra inte kan allt. Och jag har lärt mig att alla chefer inte alltid vet rätt och bäst, eller ens att chefer alltid ser till företagets bästa. Alla är inte pålästa inför mötet. Och när jag ställt en "dum" fråga när jag inte förstått något, så inser jag att jag inte var ensam om att inte förstå. Kort sagt, beroende på vem man är och i vilken situation, så är det lätt att både överskatta och underskatta sig själv. Och kvinnor har större risk för att utsättas för nedvärderande tryck av andra. 

Lite mer duktighet: Hon skriver s. 180-181, om att kvinnor borden dumpa ”skulden över att inte lyckas upprätthålla perfektion på alla plan”, och att hon kan koka en snabb pasta för vänner som kommer, i stället för långkok och linneduk.

Det får mig att tänka på ett urgammalt samtal med en killkompis, att när han hade killkompisar på besök hemma så funkade det bra med att bjuda på typ korv och frysta Findus kanelbullar, men när det blev ”parmiddagar” och dylikt som arrangerades tillsammans med flickvännen så blev det ett helt annat planerade, matlagande och så vidare. Fokus kanske flyttade från det viktiga i att träffas till formerna för att träffas. Därmed inte sagt att det skulle vara fel med fint förberedda måltider för gäster.

”Jag tycker egenskapen snäll borde uppvärderas i vårt samhälle.”, s. 194, får bli sista citatet. Hon kompletterar det med att det inte betyder att man ska vara dumsnäll. 

Boken innehåller som jag nämnde en hel del om ledarskap. Det har jag bara snuddat vid i denna reflektionsartikel. Trots att ledarskap är ett ämne som intresserar mig, jag har läst ett flertal ledarskapsböcker, så får det ämnet stå tillbaka i dessa reflektioner. Det skulle kanske kunna bli en egen artikel, vem vet.

Birgitta Ohlsson har i mångt och mycket politiska ståndpunkter som jag delar. Boken ligger (förstås) i linje med det jag hört av henne genom åren.

Denna artikel har inte som ambition att vara ett referat av boken, eller ens täcka allt jag noterat, utan handlar om ett några av de noteringar, understrykningar och egna reflektioner jag gjorde när jag läste boken. Boken har mer än så att ge än vad denna lilla artikel berättar. Jag vill absolut rekommendera att läsa boken.

Henrik Hemrin

24 juni 2019

Write comment (0 Comments)

Jag med patrullflaggan på scoutlägret i Asa 1974 [foto: Olof Hemrin]

Vildmarkslägret i Asa. Sommaren 1974, i juni, var jag på mitt första scoutläger med SMU-scout i Växjö. Lägret var i Asa cirka fyra mil norr om Växjö och temat var vildmarksläger. Det var ett läger, vad jag minns, med enbart scouter från Växjö. 

På bilden står jag med min patrull Björnens patrullflagga. Scoutflaggan hade vi gjort tidigare tillsammans, den är nästan helt ny här. Mina patrulledare var Jens Andersson och Marie Svensson, och lägerchef för vildmarkslägret var förmodligen Sven Carlgren. Jag minns att det var en kall och regnig sommarvecka. Så regnjackan jag har på bilden hade jag nog mycket. Scoutskjortan är på, dock utan den roströda scouthalsduken. Det är den klassiska gröna scoutskjortan som SMU Scout hade. SMU - Svenska Missionsförbundets Ungdom, numera en del av Equmenia. En fin lägerplats som jag var på läger fler gånger. Ja, det har blivit en hel del scoutläger efter detta första, både som scout och sedan som ledare, i Equmeniakyrkan Växjö (Missionskyrkan) i Växjö och Equmeniakyrkan Hallunda (Hallundakyrkan) i Hallunda. Nu är det dock några år sedan jag senast var scoutledare. 

Det är troligen min far som tagit bilden, annars min mor. Förmodligen på besöksdagen på lägret för föräldrar. Kameran är en Agfa kompaktkamera för den vanliga 35 mm-filmen. Det var min allra första egna "riktiga" kamera. Jag hade kanske någon instamatic-kamera innan dess. Och detta var vad jag vet min första filmrulle i kameran, den var alldeles ny. 

Henrik Hemrin

21 juni 2019

Write comment (0 Comments)

Växtlighet i gräsmatta [foto Henrik Hemrin]

Sommaren 2018 var väldigt torr och varm. Gräsmattan i föräldrahemmet klipptes som jag minns under våren och försommaren fram till runt midsommar, och nästa gång var säsongsavslutningen i september - oktober. Gräsmattan anlades för runt 50 år sedan.

I år fick gräsklippningen vänta lite. För en liten tid sedan tidigare i maj hade jag chansen att där ta en botanisk vandring runt gräsmattan med kameran i hand. Det är fascinerande hur mycket olika växter det kan finnas i en gräsmatta. Jag har säkert inte fångat alla växter på bild. 

Jag är urdålig på att känna igen växter, vad de heter och vad som är ogräs eller inte. Det är klart, i en gräsmatta är väl allt annat än gräs ogräs. Men jag tycker ändå det kan vara fint och en charm att det växer så mycket olika saker där. Kan du namnge någon växt, berätta gärna så kan jag skriva in det. Kanske det finns EU-bidrag för en sådan här gräsmatta?Växtlighet i gräsmatta 1 [foto Henrik Hemrin]

Växtlighet i gräsmatta 2 [foto Henrik Hemrin]

Växtlighet i gräsmatta 3 [foto Henrik Hemrin]

Växtlighet i gräsmatta 4 [foto Henrik Hemrin]

Växtlighet i gräsmatta 5 [foto Henrik Hemrin]

Växtlighet i gräsmatta 6 [foto Henrik Hemrin]

Växtlighet i gräsmatta 7 [foto Henrik Hemrin]

Växtlighet i gräsmatta 8 [foto Henrik Hemrin]

Växtlighet i gräsmatta 9 [foto Henrik Hemrin]

Växtlighet i gräsmatta 10 [foto Henrik Hemrin]

Växtlighet i gräsmatta 11 [foto Henrik Hemrin]

Växtlighet i gräsmatta 12 [foto Henrik Hemrin]

Växtlighet i gräsmatta 13 [foto Henrik Hemrin]

Henrik Hemrin

30 maj 2019

Write comment (0 Comments)

Potatis från Egypten [foto: Henrik Hemrin]

För några dagar sedan köpte jag en 2 kg påse ordinär fast potatis av fabrikat ICA. Jag har köpt en likadan påse förut. Väl hemma uppmärksammade jag att potatis kom från Egypten. Förut har det varit svensk potatis i dito påse.

Hade jag sett att den var från Egypten, så hade jag nog letat vidare efter någon svensk potatis. Det känns så självklart att potatis kommer från Sverige. Jag tycker vi borde kunna vara självförsörjande i landet.

Jag vet inte om det beror på att de svenska lagren börjar sina efter en sämre skörd förra året? Och det är kanske också mindre potatisodlingar i Sverige numera för att det är svårt att få lönsamhet, kanske behöver bönderna få/ta mer betalt. Vad vet jag.

Förvånad blev jag i alla fall. 

Potatis av fabrikat ICA från Egypten [foto: Henrik Hemrin]

Henrik Hemrin

29 maj 2019

Write comment (0 Comments)

Oxel i närbild [foto: Henrik Hemrin]

Nu är det vår, och oxeln står i full blom! 

Gräsmattan är ännu inte klippt. Under oxeln finns en större mängd smågrenar. Jag vet inte riktigt när grenarna kom dit. Eller varifrån. Om det är ett gammalt skatbo i trädet som rasat ihop, högt uppe skymtar ett bo. Eller om det är en lagringsdepå av hopsamlade grenar. Jag tror inte det är blåst som fått torra trädgrenar att lossna från trädet. 

En skata är där nu och då och plockar en av grenarna på marken. Den kollar runt lite vilken pinne den ska ta. Sen tar den en gren i näbben. Inte helt lätt. Ibland tappar den grenen. Eller kanske den släpper och försöker hitta rätt balans. Så greppar den i alla fall och lyfter. Skatan flaxar rejält, och färden är lite vinglig, men det går. En rejäl stigning. Den lyfter upp över taket på huset där jag sitter, precis så den inte slår i takkanten.

Jag funderar på vart den tar vägen. Var är boet den bygger? Jag spejar om det kan vara i skorstenen eller någonstans på taket. Men nej, jag ser inget skatbo där. Kanske är det något träd längre bort istället.

Så får jag lite senare vid en ny flygtur se att skatan satt sig uppe på taknocken. Den pustar ut och vilar efter den relativt korta, vingliga färden med flera branta höjdmeter. Den tappar grenen som rullar en liten bit. Skatan får tag på grenen igen. Så flyger den igen. Men inte vidare bortåt, utan den vänder tillbaka mot oxeln, in i oxeln. Taknocken är ungefär i höjd med boet jag skymtat. 

Jag tror jag förstår. Det är en onödigt tuff flygtur att flyga från marken och upp i trädet till boet, i alla fall med stora grenar. Istället delar den upp flygsträckan i två etapper; först en i höjdled och i andra etappen är det en lättare flygning horisontellt. 

Lite senare ser jag också några andra flygrutter, som via släpvagn, garagetak och hängbjörk. Alla dessa ger några höjdmeter innan nästa etapp. 

Så byggnation pågår nog i oxeln trots allt. Vad tror du? 

Not: En del bilder är tagna genom fönster, är delförstorade och jag hade inte så lång brännvidd tillgänglig. Så fotografiska kvalitén är inte så god.

Smågrenar ligger huller om buller under oxeln [foto: Henrik Hemrin]

Grenförrådet under oxeln [foto: Henrik Hemrin]

En pinne är utvald och plockad [foto: Henrik Hemrin]

Så lyfter vi! [foto: Henrik Hemrin]

På väg mot slutdestinationen [foto: Henrik Hemrin]

Nästan framme vid slutdestinationen, oxeln i höger bildkant [foto: Henrik Hemrin]

2019 05 25 0245 1

2019 05 25 0250 1

För övrigt kallas Newcastle United Football Club (NUFC) för skatorna (magpies).

Henrik Hemrin

25 maj 2019

Write comment (0 Comments)

Människor [foto: Henrik Hemrin]

”Människa först, kristen sedan, så är livets ordning”.

Så står det på en lapp på min anslagstavla över skrivbordet. Det är många år sedan, minnet grumlar sig men runt 30 år uppskattningsvis, som jag först läste det i en bok om Grundtvig. I boken, som jag tror jag lånade av Bengt, så var citatet av Grundtvig på danska. Nåväl, jag tror citatet är någorlunda korrekt återgivet.

Grundtvig var en dansk teolog med mera som levde på 17-1800-talen. Jag har burit med mig citatet i alla dessa år. Den pekar på en livshållning som jag tycker är viktig. Vissa kanske vill gå ett steg till och inkludera djur. Men jag nöjer mig med att fokusera på homo sapiens, människan.

Grundtvig skrev det utifrån ett kristet perspektiv. Hållningen bör kunna användas i andra tros-perspektiv också. Liksom om jag tänker på mig själv i andra perspektiv; som svensk, man, ingenjör med mera. 

Människa först, kristen sedan, så är livets ordning.

Att se människan. Alla människors lika värde och rättigheter. Inte så att alla i praktiken har det idag, men att ha det som inriktning och målsättning, och bemötandet av andra så gott det går.

Att se muslimen, juden, ateisten, med flera, som min like för att vi alla har det gemensamt att vi är människor. Så ska jag hjälpa och bemöta denne som min jämlike medmänniska. Att jag är kristen och så vidare är underordnat att jag är människa.

En klassisk berättelse från Bibeln i linje med detta är Jesu berättelse om den barmhärtige samarien. Samarien såg människan som behövde hjälp.

Förenta nationernas allmänn förklaring om de mänskliga rättigheterna, liksom de relaterade konventionerna, sätter människan i centrum, med allas lika värde och rättigheter.

Du, jag, och alla är Människa först.

Henrik Hemrin

13 maj 2019

Write comment (0 Comments)

Soligt, torrt och blåsigt. Fina förutsättningar för en löprunda. Jag sprang på grus.

Måhända var det en liten sten. Eller liten upphöjning. Eller var det en vindpust... Eller bara ouppmärksamhet efter att en annan sprungit om mig, jag tittade upp hur han löpte. 

Hur som helst, totalt oväntat, så fastnade jag och tappade balansen. Ett steg eller två eller tre, sedan kände jag att det inte gick och stöp i backen. Kanske jag lyckades förbereda fallet något, men inte så att jag kunde rulla runt. Efteråt satte jag mig en - två minuter på en bänk som var strax brevid. Och jag avstod från att löpa mer utan gick resten av rundan och hem. 

Skrapsår under knäet. Skrapsår på armen nära armbågen. Skrapsår på axeln. Skrapsår på kinden. Hål på byxbenet. Och lite senare ett blåmärke på magsidan, och kanske lite ömt i något revben vid inandning. Men känns så här långt ändå inte som någon skada som behöver åtgärdas eller längre rehabilitering. Men nog kan det bli lite ömt inatt, jobbigare att stiga upp och begränsar hur jag kan ligga. 

Jag hann i alla fall springa 3,5 kilometer, så lite träning blev det ändå. Men framför allt, så verkar det bara blivit lättare blessyrer som läker. Det kunde gått så mycket värre. Tacksam. 

Henrik Hemrin

24 april 2019

Write comment (0 Comments)

Jag tittade på Aktuellt ikväll. Bl a berättades att Margot Wallström (Utrikesminister) meddelat att svenska IS-barn (mitt ord) om möjligt ska tas hem, har hon meddelat på Facebook.

Är det inte väldigt tveksamt att Regeringen meddelar sig via sociala medier? Är det lika officiellt? Var är spårbarheten mm när Regeringen inte själva äger plattformen?

Jag tittade på Regeringen > Utrikesdepartementets hemsida och där står inget om detta uttalande. Där finns länkar till Wallströms olika sociala medier-sidor. När jag klickar på Fb-länken, så kommer av någon anledning inte detta inlägg fram i flödet - däremot kommer det med i flödet om jag klickar på Fb-länk från SVTs nyhetsartikel.

Min fundering gäller inte specifikt detta uttalande, utan fenomenet att använda sig av andras plattformar i stället för (inte komplement) sin egna plattform. Jag gillar inte det i en demokrati.

Jag är för övrigt tveksam till även hur andra, såsom Sveriges Radio, använder sociala plattformar så mycket i stället för sin egna plattform för interaktion - men det är en annan artikel.

Och detta är skrivet på min egna plattform! :-)

Henrik Hemrin

12 april 2019

Write comment (0 Comments)

Hans Nilsson i "Lokaltidningen Växjö Alvesta" utgåvan den 6 april har träffat Pernilla Wikelund från Sverigedemokraterna i Växjö. 

Pernilla säger utifrån att Ebba Busch Thor, Kristdemokraterna, öppnat för politiska samtal med Sverigedemokraterna, och jag citerar tidningen: 

– Jag är väldigt positiv naturligtvis, jag känner helt klart att KD står SD ganska nära när det gäller synen på de kristna värderingarna, familjen, migrationen och vård- och omsorg, säger hon.

Jag har mina egna tankar på vad som kan vara kristna värderingar, men jag är undrande om de stämmer med Sverigedemokraternas tankar. Jag känner att jag behöver lära mig bättre om vad som är kristna värderingar - vem, vad eller vilka som nu har definitionsrätten. 

Henrik Hemrin

8 april 2019

Write comment (0 Comments)

Så blev det äntligen en löprunda igen!

Det närmar sig ett år sedan senast. Bland annat mitt återkommande problem med känslig hud p g a de skadade blodkärlen har begränsat mig. Den mindre operationen för ett par veckor sedan, liknande jag gjort förut, har benet återhämtat sig ifrån och jag tycker mig kunna skönja en förbättring också. Därmed var det bättre förutsättning för att löpa igen.

Så igår kväll gav jag mig ut på en löpning. Mot bättre vetande sprang jag såpass långt som 5 km, i lugnt tempo. Inget tröttande på något vis. Skönt att röra sig i löptempo.

Mitt andra gamla problem med att det gör ont i hälen kom tillbaka ett par timmar efter löprundan - jag undrar hur jag verkligen kan bli bra från det? Det har funnits i olika grad säkert ett decennium. Tåhävningar verkar göra en del nytta, och jag borde kanske vara mer envis att göra det varenda dag, vare sig jag löper eller inte. 

Gott att löpa igen!

Henrik Hemrin

30 mars 2019

Write comment (0 Comments)