Ord & Words - A sort of blog

 Det är detta exemplar av Panasonic bärbara kassettbandspelare och radio som nämns i artikeln [foto: Henrik Hemrin]

Det här är en fristående fortsättning på Thorn in my side om personligt minne där jag associerar något med något som till exempel musik med en speciell händelse eller plats. En association som är relevant för mig men inte alls för någon annan. Thorn in my side för mig till biblioteket på Huddinge sjukhus (på den tiden när Huddinge sjukhus var ett eget sjukhus i Huddinge och Karolinska sjukhuset var ett annat sjukhus i Solna).

När jag vandrar vidare i tankarna från Thorn in my side på Huddinge sjukhus så kommer jag till en annan LP-skiva: Björn Afzelius & Mikael Wiehe. Skivans namn är alltså kort och gott detsamma som huvudartisterna på skivan. Den släpptes medan jag var inlagd på sjukhuset och kom alltså också ut 1986.

Jag låg ett par våningar upp där på Huddinge sjukhus. Ett sjukhus med långa och raka gångar. Gick man stora gången genom centralhallen, så var det vänster och vänster igen några våningar upp som jag bodde. På en neurologavdelning. Jag bodde i det första eller i vart fall ett av de första rummen på höger sida, och min säng var den första till höger. Det var en sal med fyra platser även om det ibland var en extrasäng längst fram i mitten. De som kunde skulle bädda sin säng själv. Jag gjorde väl det de flesta dagarna, men ibland var det tungt att orka.

En liten bit längre fram i korridoren, på vänster sida, fanns ett litet rum. Jag minns inte vad det egentligen var till för, kanske det var ett förråd. Det är till detta rum jag kopplar denna skiva. I detta rum så tappade man mig på ryggmärgsvätska åtskilliga gånger. En altivitet som för övrigt forsatte när jag en tid senare flyttades till Karolinska sjukhuset i Solna. Några gånger var det väl analys av vätskan, men de flesta gångerna var det för att kolla trycket och ofta tappa ut en del av ryggmärgsvätskan för att få ner trycket till en lagom nivå.

När detta utfördes så låg på sidan på en brits, ihopkrupen så att det var lättare att komma in med nålen mellan kotorna. Kan det vara typ 5-6 kotan som var lämplig? Det fanns olika strategi mellan läkare; antingen en lite grövre nål med en bedövningsnål innan. Eller en lite tunnare nål och utan bedövning med tanken att bedövningsnålen i sig känns. Inne i ryggmärgskanalen så hänger nervtrådar fritt i vätskan. När nålen stacks in så kunde den komma emot en nerv. Det var en lite läskig känsla, för plöstligt kan då foten sparka till om det är den nervtråden som nålen träffar innan tråden slank undan. Men oftast så träffade inte nålen någon nervtråd. När trycket var för högt så droppade de ut vätska så sakteliga. Jag kunde alltså ligga där en god stund, minnet bleknar om det kan ha varit en kvart-halvtimme. Efter en ryggmärgstappning ska man ligga i sängen ett par timmar utan att lyfta huvudet, på magen eller möjligen lätt på sidan. Det var inte ovanligt att det var någon måltid i samband med detta, och det gav onekligen ett annat perspektiv på maten. Jag minns också att ofta, kanske mest på Karolinska Solna, att dessa timmar sammanföll med besök.

Det fanns alltså tid att småprata med läkaren eller sköterskan medan ryggmärgsvätskan droppade på. Och det måste nog varit under en sådan stund, hopkrupen med nålen i ryggen, som vi pratade om den nya Afzelius-Wiehe-skivan som just kommit ut. Jag är inte säker på om jag ännu hade hört skivan vid tillfället som format min minnesbild, jag tror det kan vara så att jag ännu såg fram att få spisa den.

Jag fick den som jag minns både som LP och köpe-kassett. Minst en av dem inköpt på Carlessons Musikhandel i Växjö (med reservation för stavningen). Medan jag låg på sjukhuset köpte mina föräldrar mig en sådan där poppis bärbar kassettbandspelare och med radio, i mitt fall en Panasonic (den på bilden ovan). En sådan där spelare som Sony var marknadsledande på och sålde med namnet Walkman.

Visst är det lite konstigt att man, jag i detta fall, fortfarande efter 34 år kopplar ihop en skiva som kom ut hösten 1986 med en speciell plats och händelse? Hjärnan är fantastisk. Och det här med associationer, det är ett sätt man aktivt kan använda för att minnas något.

För att fortsätta några rader till, så en annan sak jag spelade på min bandspelare under sjukhustiden var gudstjänstkassetter från Hallundakyrkan, numera Equmeniakyrkan Hallunda. Jag minns inte vem eller vilka av de som besökte mig som tog med banden. Men det var ett fint sätt att följa med lite i vardagslivet (söndagslivet) utanför sjukhuset. Och det var spännande med den lilla snutten av bandinspelning som pågick minuten efter att gudstjänsten slutat och sorlet steg i kyrkan. Att då känna igen en del röster och skratt från gudstjänstdeltagarna var gott.

Jag passar på att säga tack till alla som på olika vis brydde sig om mig under den sjukdomstiden.

Henrik Hemrin

23 september 2020

Write comment (0 Comments)

Tidigare idag spelade radion låten Thorn in my side med Eurythmics.

Och vips, så har jag förflyttat mig till biblioteket på Huddinge sjukhus. Jag "bodde" på sjukhuset när skivan var rätt ny. I biblioteket kunde man lyssna på skivor. Ni vet, man fick låna hörlurar, sitta i en lyssningsfåtölj, plugga in lurarna och personalen sätter på skivan.

Biblioteket låg (ligger?) långt fram på vänster sida i huvudgången på entréplanet, nästan i slutet av den långa raka gången. Jag bodde några våningar uppåt där framme, till vänster och vänster igen (om minnet inte sviker).

Det var på den tiden det gällde att ha många enkronor så man kunde ringa från mynttelefonen som fanns i diverse korridorer, och så hade de en mobil telefon de kunde dra in till sängen - mynttelefon det med tror jag. Mobil, det betyder att telefonen var monterad på en ställning med hjul och en ganska lång telefonsladd så de kunde plugga in telefonen på telefonnätet. Men, visst var den mobil. Nåja, det var en utvikning.

Jag kollar på Wikipedia, och ser att LPn Revenge, där låten ingår, kom ut juni 1986. Så det stämmer att skivan var sprillans ny.

Annie Lennox med sin kortklippta ljushåriga frisyr. Inte helt olik den som Marie Fredriksson hade under en tid med Roxette. Tycker jag. För övrigt minns jag, långt senare, från någon av de guidade stadsvandringar jag gått i London att guiden pekade ut ett hus där Annie (jag tror inte det var den andra duohalvan David Stewarts hus) bodde eller hade bott i. Jag försöker rannsaka mitt minne om det var i Little Venice eller Camden; i London alltså. Det går säkert att hitta på nätet, men det är inte lika kul som att söka i minnet.

Det är fascinerande, hur viss musik, ord, platser och så vidare kan ha så starka associationer till något. Något man inte alls hade tänkt att tänka på, plötsligt bara poppar upp i hjärnans vindlande gångar. Och detta minne är alltså från snart 34 år tillbaka i tiden.

Henrik Hemrin

1 september 2020

Write comment (0 Comments)

Apples [photo: Henrik Hemrin]

Apples still in progress, but promising. What a development since May! Compare: Äppelträd som slår ut sina knoppar and Äppelträd i blomning.

As a triptych:

Äppelträd som slår ut sina knoppar [foto: Henrik Hemrin]

Äppelträd i blomning [foto: Henrik Hemrin]

Äpplen snart mogna [fotot: Henrik Hemrin]

Remark: I think all three photos are of same tree, they are definitely from same place. Probably Ingrid Marie, else Aroma.

Henrik Hemrin

24 August 2020

Write comment (0 Comments)

Henrik the runner today. My mind was more in focus than the self portrait photo. [photo: Henrik Hemrin]

I know I both can survive and have a good life without running. But I am grateful and happy when I can run.

Running, biking and walking, beside natural everyday exercise, are my most common ways to exercise. Periodically swimming has been in my portfolio. And not to forget badminton over many years, all happy late Mondays with sweat, juice and chat. Cross country skiing in winter sometimes.

Of multiple reasons I have been running very seldom last years. I hope I can manage to do it somewhat more often and regular again and for many years to come.

Today was however the day for me to run.

On my marks, in my (outdated) Saucony Omni 12 shoes today [photo: Henrik Hemrin]

It is easy to be too enthusiastic when restarting. I think I managed decently well to restrict myself. First ten minutes of walking, then running 2.2 km and then walking again for ten minutes. A bit of stretching afterwards.

The running was in a steady and low pace. Breathing and heart beat somewhat more than when I walk. But no problem at all to keep on running in my low pace.

I should not, but I could not resist to turn on the timer so I could check running time afterwards. But no more data than distance and time; I actually do not own any other measurement equipment. Probably I will, I should, feel some pain in my legs tomorrow and the day after. Hopefully nothing in my heel. I felt great (and sweaty) when coming home.

A couple of times I have tested to run with music in my ears. Seems good for many but not for me. I prefer listen to my own breathing, the birds and everything else around me. Simplicity.

Peace and love.

Henrik Hemrin

21 August 2020

Write comment (0 Comments)

Återbruksstation [foto: Henrik Hemrin]

Plats för prylar man inte längre vill ha men som kanske någon annan vill ha - arbetsförmedling för prylar!

Henrik Hemrin

20 augusti 2020

Write comment (0 Comments)

Läsning också med lukt- och känselsinnen. Här tidskriften Linux Format. [foto: Henrik Hemrin]

Dagens brevlådeskörd av tidskrifter: ett nummer av tidskriften Linux Format! 

Här ska det läsas bland annat om nya releasen av operativsystemet Linux Mint. Linux Mint är min bas och hemmahamn när det gäller Linuxbaserade operativsystem. Nu är det snart dags att gå från 19 till release 20. En dag framöver är det möjligt att jag har Linux som min normala, i stället för Windows och macOS.

Men nu var det inte tidningens textmässiga innehåll jag mest skulle skriva om. Utan dess innehåll av doft och textur.

För detta är ett exemplar i papper av tidskriften. Den finns förstås digitalt också. 

Jag brukar alltid känna in doften av det jag ska läsa, tidskrift, tidning och bok. Liksom papperets textur, tjocklek med mera. Det kan till och med ge minnesassociationer till skriften. 

Gör du det också? 

Visst läser jag digitalt också. Och det har sina egna fördelar.

Men i att stimulera lukt- och känselsinnena, där hänger de digitala texterna inte med texterna på papper!

Henrik Hemrin

11 augusti 2020 

Write comment (0 Comments)

Minihus med bildspel från Österrike [foto: Henrik Hemrin]

Bor du där du tror du bor, och är det de som du tror bor där som bor där? Jag vill dela med mig av tre enkla tips som jag har förstått är bra för att förbättra säkerheten över ens bostadsadress. Du behöver BankID för att göra dessa. Har jag fel i något av tipsen, säg till!

Säkra upp att ingen flyttar på dig

Din hemadress (och särskild postadress)

Skatteverkets hemsida i tjänsten "Spärra obehörig adressändring" så kan du förhindra att någon obehörig ändrar på din adress. Det gör att din adress inte kan ändras av någon annan obehörig utan att du vet om det. Med spärrtjänsten aktiverad så kan din adress bara ändras digitalt. Spärren kan också bara tas bort digitalt. Spärren täcker också tjänsten "särskild postadress".

Din eftersändning med mera av post

Man kan också ha adressändring eller lagring av post via Svensk adressändring. Det täcks inte av spärren ovan utan hanteras via adressändring.se. Där finns tjänsten "Adresslåset". Aktivera den tjänsten så kan ingen annan ändra din posthantering hos dem. 

Kolla om det bor någon okänd hemma hos dig

Skatteverkets hemsida kan du i tjänsten "Visa folkbokförda på samma adress" se och anmäla om du upptäcker att någon obehörig är folkbokförd på din adress. För det finns en viss risk att någon folkbokfört sig hos dig utan att du vet om det. Mitt förslag är att du kollar nu, och sedan då och då. Det är alltså på samma adress där du själv är folkbokförd.

Om du har sommarstuga och vill kolla om någon bor där, då tror jag inte det finns ett lika säkert sätt. Men att det enklaste för hygglig koll är att använda en tjänst typ upplysning.se. Jag vet inte om Skatteverket kan undersöka åt en, men såvitt jag vet finns det ingen direkt självhjälp på samma vis som för adressen där du är folkbokförd. 

Kuriosa om bilden

Minihuset jag håller i handen fick jag av min dagmamma på 1960-talet. Det var nog när de kom hem från en semesterresa som jag fick den.

På baksidan av huset finns ett fönster där man kan titta på åtta bilder från dessa platser: Innsbruck, Zirl, Seefeld, Telfs, Imst Kinderdorf, Landeck, St Anton och St Christoph.

Fönstret på övervåningen på framsidan fungerar som ljusinsläpp och man växlar bild genom att trycka på skorstenen. 

Fototeknik

  • Kamera: Nikon D90
  • Lins: Nikkor AF-S 18-55 f/3.5-5.6G ED
  • ISO Rating: 800
  • Shutter speed: 1/4000 s
  • Aperture: f/5,6
  • Focal length: 50 mm
  • Framkallad i Corel AfterShot Pro 3

Bilden är tagen i kraftigt motljus. Jag har inte använt blixt eller skärm, vilket skulle kunnat ge lite bättre ljus på själva minihuset. Jag har beskurit bilden och "dragit i diverse spakar" i "framkallningen" av bilden, men ingen annan bildbearbetning.

Henrik Hemrin

1 augusti 2020

Write comment (0 Comments)

Lurendrejeri-SMS från Paketcenter

Jag fick detta lurendrejeri-SMS för några dagar sedan.

Hur jag med stor sannolikhet vet att det är lurendrejeri:

  • Jag har aldrig hört talas om "Paketcenter"
  • Jag väntade inte på någon paketleverans
  • Texten är konstigt formulerad och utan svenska bokstäver
  • Ingen liknande begäran har kommit förut från någon paketleverans från någon
  • Ingen seriös leverantör begär svar på samma kväll för att inte returnera till avsändaren
  • Länken (som kan anas i bilden men i övrigt bortmaskad) har en icke-krypterad http-adress och inte krypterad https-adress vilket ett professionellt företag idag bör ha

Jag har sedan fått höra av en bekant att denne fått SMS med samma text men med avsändaren "PaketPost".

Jag har inte klickat på länken.

Som alltid - var alltid grymt försiktig med att klicka på länkar!

Henrik Hemrin

31 juli 2020

Write comment (0 Comments)

Ansiktsmask för oss vanliga kreti och pleti i vardagssituationer diskuteras flitigt dessa dagar. Användande i vårdande sammanhang ligger utanför denna artikel. Ansiktsmask diskuteras i Sverige och i andra länder, av vanligt folk, journalister, politiker liksom av de mer proffesionellt kunniga i ämnet. 

Det vetenskapliga läget för och emot ansiktsmask är som jag förstår oklart och beroende av omständigheterna. Alltså, det är oklart om ansiktsmask mest gör nytta eller skada och att det också är beroende av situationen. 

I dagens läge när kunskapsläget är oklart så ser jag bland annat dessa anledningar:

För att använda:

  • Det känns bättre att göra något än att inte göra något
  • Följa trenden, göra som andra gör (t ex titta på vad andra länder gör, liksom hur andra gör i omgivningen)

Mot att använda:

  • Kostnad för skydden
  • Krångligheten

Jag vill här fördjupa mig något i krångligheten att använda ansiktsmasken på rätt sätt. Som referens för vad som är rätt använder jag mig av WHOs (World Health Organization) anvisningar till allmänheten om när och hur man använder ansiktsmask.

WHO delar in i två typer av ansiktsmasker för allmänheten:

  • Fabric
  • Medical

Fabric är den typ som är den normala för friska människor som inte tillhör riskgrupp. Fabric kan tvättas medan Medical är för engångsbruk. Fabric ska tvättas minst en gång om dagen, och om den är smutsig eller blöt ska den inte användas. Man ska undvika att snudda själva masken. Man ska inte ha masken under näsan, alltså näsan ska täckas. Man ska inte ha en mask som är svår att andas i. Med mera.

Nu till en vardagssituation jag funderat över. När jag ska åka kollektivt; åka med tunnelbana, buss osv, eller gå till en affär, eller ut och in i flera affärer, då är det väldigt vanligt att både mina ögon och näsa rinner. Det är ett vanligt scenario att jag måste snyta mig både en och flera gånger. Ett annat scenario är en sommardag då jag vill äta en glass under stadspromenaden.

Så hur ser då processen ut om jag använder en Fabric mask? Processen enligt min förståelse baserad på WHOs faktablad:

Jag har redan gjort de första stegen och tagit på mig masken och är nu ute i offentligheten. Nu rinner näsan (alternativt jag ska äta glass). Då ska jag göra så här:

  1. Spritar händerna (rekommendationen är tvätta, men det är knappast praktiskt genomförbart "på stan", därav skriver jag sprita nedan).
  2. Tar tag i maskens band bakom öronen och lyfter bort masken.
  3. Lägger masken i en förseglingsbar plastpåse.
  4. Spritar händerna.
  5. Snyter mig (eller äter glassen).
  6. Spritar händerna.
  7. Tar fram den förseglade plastpåsen.
  8. Inspekterar masken.
  9. Sätter på masken igen.

Referens: Hemsidan för WHO: rekommendation inklusive instruktionsblad och filmer. Sidan har rubriken When and how to use masks. Sidan är uppdaterad 19 juni 2020, kollad av mig den 27 juli 2020.  https://www.who.int/emergencies/diseases/novel-coronavirus-2019/advice-for-public/when-and-how-to-use-masks

Henrik Hemrin

27 juli 2020

Write comment (0 Comments)

Den lilla blomman gungar till när fjärilen vars vingar är större än blomman landar. Några sekunders besök. Fjärilen lyfter och några sekunder till så landar den på en ny blomma. Ibland hoppar den över någon blomma. Målmedveten landning för ett kort besök på nästa. Och så fortsätter fjärilen.

Henrik Hemrin

18 juli 2020

Write comment (0 Comments)