Jag tror det var P1 Vetenskapsradion som härförliden pratade om att plantera ängsblomster i trädgården, att de hade fröpåse men inte planterat påsinnehållet.

De funderade istället på att det är bättre att jobba med gräsmattan än mot den, vilket betyder att titta var det växer blommor i gräsmattan, och där det växer blommor låter man de blommor man vill ha kvar frodas just där (och slå sent och låta ligga och fröa av sig).

Den ena som pratade hade kommit på sig att hon ville ha blommorna på ett annat ställe, men insett att det är bättre att låta blommorna blomma där de uppenbart trivs. (Det behöver väl inte vara fel med fröpåsar heller tänker jag, men det kanske är smart att börja med det naturliga).

Vidare talade de om att man inte behöver städa trädgården, det är bara bra med lite "skräp", dvs gamla löv, pinnar och sådant.

En trädgård behöver inte vara "perfekt", den kan i delar bara få vara.

Henrik Hemrin

3 juni 2022

Write comment (0 Comments)

2 juni beslutar Regeringen om extra ändringsbudget om ytterligare stöd till Ukraina.

2 juni begär partiet som haft nyliga kopplingar till Ryssland misstroendeförklaring mot justitie- och inrikesministern.

Samma dag hakar tre borgerliga partier som är klart Nato-positiva på misstroendeförklaringen.

Samma dag säger Statsministern en för alla, alla för en, dvs om justitie- och inrikesministern fälls, så avgår hon och därmed Regeringen. Regeringen, som nyss lämnat in Natoansökan.

Tre återstående partier säger att man inte stödjer misstroendeförklaringen.

Nu hänger det på en riksdagsledamot som har under diskussion om hur hon ska rösta, bland annat beroende på hur Regeringen kan återbekräfta avtalet de upprättade i höstas, som inte har något med förtroendet för justitie- och inrikesministern att göra. Samma avtal som Turkiet har som en av sina underlag för att inte vilja ha in Sverige och Finland i Nato.

Vad man än tycker om insändande av Natoansökan och Turkiets agerande om densamma, så går det inte annat än att vara förundrad.

Henrik Hemrin

3 juni 2022

Write comment (0 Comments)

World Radio TV Handbook WRTH 2022, cover

World Radio TV Handbook, WRTH, resembles of a phone directory. This 2022, the 76th edition, has more than 600 pages. It starts with a couple of radio equipment reviews and other articles. The book also contains many reference pages that are useful for radio listening. The majority part of the book are about radio stations, like this example below. Focus is on radio broadcating, especially in my eyes, although also TV is covered.

World Radio TH Handbook WRTH 2022, example pages.

WRTH is well known to me from when I was younger and listened frequently to radio transmitted from abroad. At that time WRTH was published from Denmark. Now it has been published from England for many years. However, the editorial introduction to this year edition tells it is his last year and he hopes someone else will stand up and take over. I have no insights, but I believe there is a good chance #76 will not be the last one, maybe there will a delay.

With "from abroad", I distinguish between radio intended for international audience and domestic respectively. Today as I understand there are in comparison few international stations, as well as domestic, considering sw, mw and lw.

Many international stations existed when I was younger. Even multiple stations with shows in Swedish. One favorite was the Christian radio HCJB on 11 835 kHz (shortwave), located in Quito Ecuador. Their shows in Swedish had not only Christian content, but also a lot about Ecuador including daily news from Ecuador. Fantastic to get news directly all the way from Ecuador to Sweden! It became a habit to get fresh news from Ecuador.

Like many other I also litsened many times to the commercial Radio Luxembourg at 1440 kHz, 208 m, medium wave. They transmitted with very high power.

This to mention two of all stations; I tuned in to many other stations, from many countries.

Radio is a direct communication between two antennas over the ether (air), no intemediator in between; no service provider, no fibre or copper or anything else that can break or stop the communication. Ok, well, jammers can interfere the traffic. Signal qualiy over radio do vary a lot and quality is far from what is possible today with internet radio. But still it fascinates me that with relatively low power and simple equipment it is possible to transmit especially on shortwave around the globe. And that is also, of course, what private radio amatuers do.

The 2022 edition of WRTH is the first issue I buy for many years. It is nostalgia, of course. But I am also curious to read and get an overview of what the radio landscape looks like today. And not at least, it is an important and great reference to actual radio listening. I think this will inspire me to turn on the long distance radio a bit more again in the future.

Long distance radio listening as hobby is called DXing. It is, or at least was when I was younger, common to send reports to the radio station about signal quality, and in return receive a QSL card. The reports, sent by traditional mail, reported the quality according to SINPO; Signal, Interference, Noise, Phading and Overall. There are many clubs, like the Swedish Sveriges DX-Förbund, for those intererested in long distance radio listening.

Finally, one of the QSL cards from my collection: Radio Kiev in the Soviet era.

QSL card from Radio Kiev, front side, from 1981 under Soviet era.

 

QSL card from Radio Kiev, back side, from 1981 under Soviet era.

 

Henrik Hemrin

28 March 2022

Write comment (0 Comments)

Jag har läst många krönikor och texter av Rune Larsson genom åren. Han är en blandning av galen och jordnära person.

Mycket handlar om löpning. Galen såsom att springa tvärs över USA. Galen såsom att han har sprungit och vunnit Sparthalon i Grekland flera gånger, en liten löptävling på knappa 25 mil. Jag gillar Runes filosofi att man inte behöver krångla till det, man behöver inte komplicera löpning utan bara göra det.

Tex minns jag att han skrev en gång att blodpudding är bra mat för löpare med sitt järninnehåll. Och i samband med långlöparturer på träningsläger han varit ledare på (ni vet sådana där löparresor), att de stannar och fikar något gott.

Den här artikeln är en intervju, löpning, mm med Nils van der Poel. Ultrapasslöpning i lungt tempo är en träning (nu är nog lugnt tempo relativt, misstänker jag). Rune berättar att han och hans fru supportade Nils på en längre löprunda 2020, 16 mil, då Nils under löprundan käkade åt 4,5 kg risgrynsgröt (Nils köpte 10 såna där plastkorvar med gröt) och hamburgare på McDonalds.

Om du har lust, läs texten av Rune i Runner's world: Löpning en nyckel till Nils van der Poels OS-succé

Write comment (0 Comments)

Vintertid [foto: Henrik Hemrin]

En nyårsafton var jag i Gamla stan (Stockholm) vid tolvslaget. Jag var vid kajen, det var väl bakom det som varit ett tullhus och nu var en restaurang. I närheten stod Stenbäcks stora julgran. Vi var många som stod där. På en ponton ute i vattnet spelade Europe The final countdown.

Det är inte så länge sedan det tilldrog sig. Det var när vi senast bytte årtusende.

Det har faktiskt gått ett antal dagar och år sedan dess. Vad har jag gjort och varit med om alla dessa dagar sedan skiftet av årtusende?

Alla dessa vanliga och ovanliga dagar som är livet.

Gott nytt år!

Henrik Hemrin

31 december 2021

Write comment (0 Comments)

Strävsamhet enligt SO: "som arbetar hårt under lång tid". Synonym: flitig.

Jag har läst Nadia Jebrils krönika "Jag har mer gemensamt med pojken som plockar disk än med mina egna barn" i Dagens Nyheter (21 december 2021).

Det är en vacker berättelse som väcker till eftertanke.

När den har fått vandra runt i min hjärnas gångar i sömn och vaket tillstånd, så kommer ordet strävsamhet till mig. Krönikan handlar om hennes föräldrars arbete med egna korvkiosken och liknande rörelser, om hur hon som barn fick hjälpa till och klassresan hon gjort till ett ekonomiskt bättre liv nu som journalist. Nadia skriver om hur hon är tacksam för sitt uppväxtliv och funderar på sitt egna barn som växer upp med en mamma som gjort klassresan och som börjar på en bättre ekonomisk nivå.

Hon gör denna reflektion när hon med sin dotter besöker en sushirestaurang och ser sin spegelbild i ett annat barn som sitter i restaurangen som drivs som en familjeangelägenhet. Barnet tar en paus i sin läxläsning vid ett bord i restaurangen och på ett självklart sätt och med stolthet hjälper till att duka av efter några andra gäster.

Och jag anar hur Nadia funderar på hur hon ska förmedla till sin dotter hur uppväxten är när man har det sämre ställt än vad hennes egna familj har idag. Om att ta med de goda sakerna från den uppväxten. Liksom att se människan som idag får arbeta utifrån en liknande sämre ställning.

Jag speglar själv denna berättelse i den artikel jag skrev i Värendsbygder 2021 som kom ut för en dryg månad sedan: "Glimtar från bondelivet i Mistelås runt 1930-talet." Min berättelse tar sin utgångspunkt i livet som min farfar, farmor, farbror och far levde som bönder. Om det enkla och strävsamma livet. Om glädjen och tacksamheten. Om vinterkylan på morgonen där man hade en yxa för att slå sönder isen i vattenhinken som stod i köket. Om familjegemenskapen och gemenskapen i missionshuset med Gud och medmänniskor.

Jag kopplar samman strävsamhet med tacksamhet och ödmjukhet.

Henrik Hemrin
22 december 2021, uppdaterad 30 december 2021

 

Värendsbygder finns att köpa från hemsidan för Norra Allbo Hembygdsförening. Jag har skrivit lite om årets bok under Böcker jag läst: Värendsbygder 2021.

Write comment (0 Comments)

Här sitter jag med boken jag läst och där jag även skrivit en av artiklarna: Värendsbygder 2021 [foto: Henrik Hemrin]

Värendsbygder är namnet på årsboken från Norra Allbo Hembygdsförening. Det är en bok på runt 200 sidor som i år liksom många år (alla?) är tryckt av Lindströms Tryckeri i Alvesta. Boken ingår i medlemsavgiften för de för närvarande strax under 1000 medlemmarna. Boken finns att köpa från hembygdsföreningens hemsida. Den säljs också lokalt i bland annat bokhandel liksom att den finns på biblioteki närområdet. De senaste åren har Värendsbygder anlänt i brevlådan precis före jul, men i år har man tidigarelagt utgivningen drygt en månad.

Artiklarna är från olika tidsepoker och olika socknar inom Norra Allbo av ett flertal olika författare. Det är roligt att läsa alla artiklar. Vilka berättelser som är mest intressanta torde vara mycket individuellt.

Jag vill lyfta fram fyra av dem i denna refektion efter min läsning.

Artikeln Mjölk, rosor och kärlek har Sigvard Ericsson i fokus. Det handlar dels om hans arbete som mjölkabilsförare och dels om hans arbete som rosodlare i Ör. Det är framför allt det senare jag fastnade för. Rosodlingen var först en tid en bisyssla, men sedan mjölkabilen upphörde blev det en heltidssysselsättning. Företaget Rosplantskolan i Ör hade verksamhet ända när jag var litet barn. Men lite förvånande för mig kan jag inte minnas att jag hört talas om den eller besökt den, trots att de under en period sålde direkt till privatpersoner och den låg på vägen mot mina landsbygdsrötter. När stormarknaderna öppnade i Växjö, först Wessels i Räppe och sedan Obs med flera, då kunde Ör inte konkurrera med priserna på billigare importerade rosor utan la ner odlingen.

Den andra artikeln jag tänker på är Tage Andersson och ATA Timber AB, där Tage är grundaren. ATA känner jag till väl, liksom känner jag väl till Tage och hans familj, som kommer från min mors trakter. Sågen i Åboda har jag åkt förbi så många gånger i hela mitt liv, när man svänger av Åbodavägen just vid sågen mot Gamleboda och Grönaberg. Ja, i artikeln fick jag läsa att sågen faktiskt ligger på mark som tillhör Gamlebodagård. En annan relation till ATA är att min farfar jobbade på sågverk i Moheda efter att ha slutat som bonde, framför allt på Prästkvarn som senare köptes upp av ATA. Det var intressant att läsa om Tages uppväxt och hur den numera stora firman startade, och sedan dess utveckling.

Den tredje heter Svänan - De fattigas kungarike, och handlar om ett geografiskt ungefärligt område som med småländska mått är extra stenigt och otillgängligt för odling och kommunikation. Området ligger norr om Moheda med sjön Stråken österom. Under en period under 1800-talet när befolkningen ökade, så blev det uppodling och inflyttning till detta område. Ett diagram visar att 1708 fanns enstaka invånare, i början på 1800-talet steg det kraftigt upp till ca 85 1875, för att runt 1947 vara nere på enstaka igen. Artikeln är sprungen ur en studiecirkel som utmynnat i en bok som utkom i maj 2021 med samma titel som artikeln. Det finns vandringsleder och guidade vandringar i Svänan, genom Moheda Sockens Hembygdsförenings försorg. Något att lägga på minnet för framtida utflykter.

Den fjärde artikeln nämner jag med stor stolthet. I år fick jag äran av att vara en av författarna i Värendsbygder. Med hjälp av bilder från familjealbum, med hjälp av samtal med min far och med hjälp av ett program min farbror höll tidigare i Lidingö närradio har jag skrivit ihop berättelsen Glimtar från bondelivet i Mistelås runt 1930-talet. Det är vardagsglimtar utifrån familjen med min farmor, farfar, far och farbror och fokuserar på skolan, missionshuset och livet på gården.

Början av artikeln Glimtar från Bondelivet i Mistelås runt 1930-talet, Värendsbygder 2021

 

Värendsbygder 2021, bokens framsida

Henrik Hemrin

18 december 2021

Write comment (0 Comments)

Bilfärd 9 januari 2005, dagen efter stormen Gudrun [foto: Henrik Hemrin]

Den 8 januari 2005 var jag tillsammans med mina föräldrar på bjudning i Rydaholm, några mil från Växjö.

Det skulle blåsa lite, men kändes inte så farligt. När vi var där blev det mer blåst. Mycket mer blåst. Strömmen gick under kalaset, men vi hann bli mätta innan strömmen gick. Så småningom var det dags att åka hem. Visst blåste det, mycket.

På kvällen skulle vi liksom två andra bilar med gäster åka hem åt våra respektive hemhåll. En bil åkte i samma riktning i början. Plötsligt svängde han över på vänster sida på landsvägen. Jag fattade inte varför. Förrän sekunden senare när jag såg att ett träd blockerade halva vägen. Kanske var det detta trädet, eller troligen något senare, då stannade han och klev ur bilen. Han tog ut en såg ur bagaget och sågade av toppen så kunde vi åka vidare.

En kilometer längre fram, just efter södra avfartsvägen till Rydaholm blev det tvärstopp. Det var ett träd som helt blockerade landsvägen. Någon med motorsåg hördes på en avtagsväg. Vi satt en stund och väntade. Någon bil körde ner på cykelvägen som går längs landsvägen, som inte var blockerad. Jag har undrat hur långt den bilen kom. Jag gick ut ur vår bil. Det var ju natt, svart och lite regn/snö i luften. Och det blåste. Man kunde skymta träden i skogen utmed vägen. Det knakade och brakade från skogen brevid vägen. Träd hade ju fallit rakt över vägen. Fler träd kunde göra det, och där stod vi med bilen. Knaken och braken hördes, men det var för mörkt för att se vad som hände.

Vi, vår bil och den andra bilen från samma kalas, bestämde oss för att vi skulle vända tillbaka. Vi hade tur att vi hade den andra infartsvägen till samhället tillgänglig. I samhället är det ju inte träd som på samma vis kan blåsa ner. Vi kom tillbaka till huset vi gästat. En stund senare kom även den tredje bilen tillbaka.

Så var vi alla samlade. Vi sov alla över. Det var ganska kallt eftersom elen var utslagen. Det var en aning självcirkulation i värmerören, det eldades ved i värmepannan. Men kallt och mörkt var det.

Nästa dag vid lunchtid eller så, då gav vi oss av. Då var vägen tillräckligt röjd för att det skulle gå att komma fram till Växjö. Vi insåg att det var tur att vi hade vänt. Förutom risken att träffas av ett träd, så var det påtaglig risk att vi skulle fastnat mellan nerfallna träd och blivit sittande i bilen hela natten.

Bilden är från hemfärden, från bilresan någonstans mellan Rydaholm och Växjö. Vägen var som sagt framkomlig. Träd hade kapats så det gick att komma fram. Det betyder att det gick att ta sig fram i låg hastighet.

Stormen Gudrun, den kommer jag att komma ihåg många år till!

Henrik Hemrin

9 december 2021

Write comment (0 Comments)

Tolvslaget i Sveriges Radio P1

Signalerar nuet

Dess enkla repetitiva förutsägbara innehåll

binder samman gårdagen liksom hoppet om morgondagen

med nuet

Tolvslaget

Några korta ödesmättade slag om tidens gång och nuet vi är i

 

Henrik Hemrin

19 november 2021

Write comment (0 Comments)

Köksbord och köksstolar med patina. [foto: Henrik Hemrin]

Mitt köksbord fick jag 1985 som nyinflyttad i min lägenhet av en bekant vars föräldrar i sitt hus hyrde ut en möblerad lägenhethet som nu skulle hyras ut omöblerad. Jag är dålig på träslag, jag gissar på teak. Jag vet inte när det kan ha tillverkats.

Stolarna runt bordet är från finmöblemanget i salen i Kexås, i huset där min far växte upp. Jag vet inte när de tillverkades, men inte senare än 1920-talet i alla fall.

För många år sedan använde jag strykjärnet på köksbordet. Även om jag var försiktig, så var jag inte tillräckligt försiktig för det blev brännmärken i bordsytan. Brännmärkena syns inte så väl så att de syns på fotografiet, men är man nära och tittar noga så finns de där.

Min kloka mor sa att brännmärkena gör inte så mycket, det är patina.

SAOL skriver om patina: oxidbeläggning på kopparföremål; yta som åldrats vackert.

Patina är ett vackert ord.

Bruka och vårda saker jag har runt om mig. De kommer inte att se nya ut hur mycket jag än vårdar. Brukandet och tiden sätter sina spår. Men det gör inget. Det är patina.

Med vanlig omvårdnad kommer detta bord och dessa stolar kunna brukas i århundraden framöver. Med lite mer patina.

Vid eftertanke tycker jag att jag kan använda samma ord om mig själv. Min kroppsliga lekamen kommer visserligen inte brukas i århundraden. Men nu så länge den brukas och vårdas, så kommer den också få mer och mer patina med åren.

Henrik Hemrin

14 november 2021

Jag inklusive patina [foto: Henrik Hemrin]

Write comment (0 Comments)