Jag använder Calibre för att hålla ordning på mina e-böcker, men också diverse artiklar, rapporter mm jag har sparat i digitala format såsom .epub och .pdf.
Det är långt ifrån allt jag flyttat till Calibre, både för det inte blivit gjort och för att en del passar mig bättre att ha "kvar i vanliga filkatalogstrukturen.
Metadata som finns från början i respektive dokument kommer med in i Calibres databas när dokumentet importeras. Genom möjligheten att därefter redigera och lägga till metadatat, så blir det väldigt bra sökbart vara sig på ord, eller t ex hitta allt med en författare, allt som jag taggat med samma tagg osv. Metadata är alltså saker som titel på boken, förlag, författare, utgivningsår och kategorisering av vad det är för typ av innehåll och dokumenttyp. Alltså som när man katalogiserar böcker på biblioteket. På liknande vis kan man göra med foton, musik osv i andra mjukvaror. Calibre är fokuserat och bra för eböcker och liknande. Den har en eboksläsare inbyggd som man kan använda för att läsa.
Jag vill också nämna sökfunktionen, utöver den mer direkta sorteringen och selekteringen på olika metadata. Sökning kan förutom på metadata också göras på innehåll i böckerna; Calibre kan indexera innehållet i dokumenten och man kan få fram vilka källor som möter sökbegreppen. Det här är en kraftfull hjälp när man vill hitta var jag sett ett citat och inte minst vid mer faktaefterforskning att se vilka av mina källor som har med en viss term, begrepp, ämne och liknande.
Calibre har många fler funktioner än de jag skriver om här. Se detta som en introduktion och kärnan i hur just jag använder Calibre.
Calibre lägger filerna, böckerna, i sin egna folderstruktur. Metadata sparas i en databas, metadata.db. Men också åtminstone viss metadata läggs/uppdateras i dokumentets egna metadataområde. Det är sedan lätt att exportera dokumenten från Calibre om jag inte vill använda det längre, eller vill ha ett exemplar på annat vis, dela med någon annan och så vidare. Vill man verkligen ha ett orört exemplar av dokumentet där absolut inget har ändrats i filen, så kan man förstås ha ett exemplar kvar i vanlig folder efter att man importerat det till Calibre.
Calibre är fritt och har öppen källkod och finns för Windows, macOS och Linux.
Henrik Hemrin
14 oktober 2025
15 oktober 2025: Lagt till om sökfunktionen.
- Uppgifter
- Kategori: Wisdom - Vishet
Idag tittade jag på podden State of the Thunder, som alltså likt en del andra poddar också finns i videoform där man ser poddarna och ibland något dokument ed som de delar.
State of the Thunder är en podd om mjukvaran "appen" Thunderbird, alltså e-post-klienten. Thunderbird är fri och byggd med öppen källkod.
Detta avsnitt handlade en del om roadmap för mjukvaran, hur man som användare kan ha kontakt med utvecklarna med förslag, själv bidra med kod osv. Thunderbird har också Community hours när man på andra vis informerar och interagerar med användarna. Det finns mer sätt. Och eftersom det är en fri och öppen mjukvara så kan man exvis ta del av roadmapen.
Deras videopodd finns på YouTube. Du har nog hört talas om YouTube.
Men det som gör mig extra glad är att den också finns på TILvids. Du har kanske inte hört talas om TILvids? Det är en plattform som bygger på PeerTube, som är en fri och öppen mjukvara utvecklad av en fransk ideell förening och är en del av Fediversum likt Mastodon och Pixelfed m fl. PeerTube spårar inte vad jag gör. TILvids är bara en plattform, server, som bygger på PeerTube, det finns många fler med olika karaktär. Och föreningar, kyrkor osv (t ex riksorganisationer och nätverk av föreningar) skulle kunna sätta upp sina egna servrar, plattformar, och få en helt annan kontroll och inflytande än vad man har hos exvis YouTube.
Här är länken till State of the Thunders senaste avsnitt på TILvids:
https://tilvids.com/w/mvHZHm2JXzbrxwMBvLDorc
Henrik Hemrin
13 oktober 2025
- Uppgifter
- Kategori: Wisdom - Vishet
En hästräfsa stod ute på det obebodda och oanvända Skogslund under de sista åren. Det är sannolikt att denna hästräfsa tillhörde jordbruket på Skogslund. April 2021. Foto: Henrik Hemrin.
Inledning
Tre telefonstolpar och en gång av trädgårdsplattor är kvar. Jag är nyfiken på Skogslund och har luskat i dess historia. Jag har också tagit en del bilder. Det här är min berättelse i ord och bild.
Platsen och min relation till den
Kvarteret där jag växte upp från det att jag var några år gammal byggdes i mitten av 1960-talet och ligger i norra delarna av Växjö stad. Då kallades stadsdelen ofta för Nya norr och var bland det nordligaste i stan. Nu är Hov en vanligare beteckning på denna del av Växjö.
Sådär 500 m norr om min uppväxtplats låg torpet-gården Skogslund. Fortsätter man 500 m till så kommer man till den relativt nya Hovshaga begravningsplats. Rakt väster om Skogslund ligger Hovs gamla skola runt 1,3 km bort. Hovs skola och Skogslund tillhör den äldre bebyggelse som fanns långt innan mitt kvarter såväl som begravningsplatsen blev till.
När vi flyttade till Nya norr så fanns det en grusväg som slingrade sig norrut och vidare mot Evedalshållet. Skogslund låg runt hundra meter väster om vägen. Det var också i samma tidsperiod som transformatorstationen öster om Skogslund byggdes och där grusvägen fick ändras och göra en tvär sväng åt vänster och sedan åt höger för att runda transformatorstationen. På flygbild från ca 1960 går grusvägen rakt igenom tomten för transformatorstationen och på nästa flygbild från ca 1975 så är bygget av transformatorstationen påbörjat men verkar inte vara färdigställt. Enligt VEABs skylt idag benämns anläggningen som fördelningsstation.
Även Norrängen byggdes i denna veva, byggnaderna syns tydligt på flygbilden från ca 1975 men inte på flygbilden från ca 1960. Norrängen var något som landstinget eller liknande byggde för barn som behövde vård eller boende, oklart för mig. Senare tror jag det blev snarare för ungdomar. Jag minns att det fanns lekplats för barn där då jag själv var barn. Området hade ett vanligt brunt trästaket runt tomten. För några år sedan revs Norrängen och där är nu istället regionens bussdepå för elbussar. Norrängen ligger precis norr om Skogslund.
I början av 1970 byggdes förbifarten Norrleden i öst-västlig riktning. På flygbild från 1975 syns arbetet tydligt men leden är långt ifrån färdig. Norrleden skär rakt igenom skogsområde där vi lekte som barn. Jag minns också hur det var en byggnadsplats. Norrleden går med Skogslund på norra sidan och Nya norr på södra sidan av vägen. För att komma över Norrleden byggdes en gång-cykelväg lite väster om gamla grusvägen, rakt söder om Skogslund och ansluter till gamla grusvägen mellan fördelningsstationen och bussdepån. Norrleden går väldigt nära Skogslund. Precis nu, hösten 2025, så färdigställs också ett nytt cykelstråk mellan Norrleden och Skogslund.
Jag tror mig kunna minnas att Skogslund var bebott när jag var ett litet barn, men jag har inte klara minnen av gården. Även om jag gått nära Skogslund så många gånger så har den varit avskiljd med ett smalt skogsparti så själva huset och uthusen har bara kunnat anas. Det är egentligen bara på senare år sedan det blev ett ödehus som jag varit framme vid det. Denna minnesbild att det varit bebott har visat sig stämma när jag nu efterforskat i dess historia
Skogslund revs 2022 eller slutet av 2021, baserat på artikel i Smålandsposten daterad 1 februari 2022.
Telefonstolparna
Som telekomingenjör som en gång i tiden sommarjobbade på Televerket och sedan jobbade mycket med komponenter för linjekorten i AXE (telefonväxelsystem för fast telefoni) så kan jag inte undvika att lägga märke till telefonstolpar. Det finns tre linjestolpar som står kvar nära Skogslund, och med delvis hängande och dinglande kablar. Jag minns inte hur linjen gick i övrigt. Jag tror en av stolparna hade trådar över till fördelningsstationen och någonstans. Kanske på borttagen del av linjen gick säkert trådar till Norrängen. Men i övrigt är jag oklar över linjesträckningen. Av någon anledning så har dessa tre stolpar blivit kvar än i denna dag.
Livet på Skogslund
Jag har besökt Växjö stadsbibliotek och letat i Kronobergsrummet efter information. Isa Thornell är en känd Växjöförfattare som har skildrat Växjö i en mängd böcker med många fotografier, men jag hittar inget där av värde för att förstå något om själva Skogslund. Jag tittade även i flera andra böcker.
Det är egentligen bara en enda bok som jag hittade som hade något väsentligt om denna gård, och det är boken Historier från Hov av Olle Ekstedt på Vinga förlag. Boken är en nybindning av den ursprungliga utgåvan och tryckt 1994. Kapitel 20 har rubriken Skogslund. Olle skriver att stället ofta kallades ”Skogen” kort och gott och att ännu på 1960-talet låg det ensligt och att det är ett av de få minnena från småstugornas värld i Hov. Boken berättar bland annat att familjen som bodde i Skogen vid 1900-talets början hade en ko. Hur det var bebott tidigare och senare förtäljer inte boken.
Jag har inte fått fram när Skogslund byggdes. Jag vet inte om det hus som revs runt 2022 kan ha föregåtts av annat hus på samma plats längre tillbaka.
Den äldsta källan till torpet Skogslund som jag når digitalt hemifrån som jag hitintills gått igenom är folkräkningen 1880 där det då bor en torpare med fru och barn på torpet Skogslund. Vid folkräkningen 1890 var det ett av barnen som nu var torpare på Skogslund. Vid 1930 års folkräkning tituleras han istället som skogsarbetare.
Torpet Skogslund tillhörde som jag förstår gården Hof Norregård. Förmodligen arrenderade torparen torpet i en eller annan form. I församlingsboken 1900-1905 hittar jag under Hof Norregård fyra torp: Skogslund, Sandvik, Ekedal och Dalen samt fattigstugan Källeberg.
I församlingsboken för 1936-1939 sker en förändring för torpet Skogslund. Under denna period blir torparen-skogshuggaren änkling och lämnar också Skogslund. Istället kom en ny familj där de vuxna var födda i Öhr (Ör) att bosätta sig på Skogslund. I församlingsboken står det nu ”äger”, vilket jag förstår som att torpet har friköpts från Hof Norregård och blivit en egen fastighet. Mannen står som lägenhetsägare och det benämns som jag tyder småbruk (småbrukare i församlingsboken 1940).
Denna familj verkar ha ägt Skogslund till åtminstone 1980-talet, kanske ända tills kommunen köpte Skogslund. Detta är antagande från min sida baserat på referenserna, jag har inte studerat lagfarter eller dylikt för att fastställa tidigare ägarskap eller storlek. Jag har inte kunnat fastslå om det var den här familjen som ägde Skogslund fram till dess att kommunen köpte den eller om det fanns någon däremellan.
Jag har funderat på hur stor gården var, både som torp och sedan som friköpt. När jag tittar på flygbilden från ca 1960 så är det öppen mark som går in över den mark som sedan blev Norrängen. Men bilden är för suddig för att se vad det är för byggnader med mera för spekulera närmare om det var en bit av gården. Jag kan också spekulera i från flygbilden att fastigheten gick väldigt nära eller på nuvarande Norrleden.
Nuvarande fastigheten Skogslund är på bara 3000 m² enligt ett Vöfab- protokoll från 2023, dvs som en större villatomt. Även om det var ett torp och sedan ägd gård så måste även en småbrukare rimligen haft lite mer mark. Jag finner en äldre arealsiffra i församlingsboken från 1940 när det var en ägd fastighet att den är på 1 hektar, vilket är en mycket liten fastighet för jordbruk. En spekulation från mig är att den därefter minskat i samband med att Norrängen etablerades och att familjen då slutade med jordbruk.
I årsredovsningar från det kommunala fastighetsbolaget Vöfab i Växjö, exempelvis 2019, står det att Skogslund förvärvades 1999 och har en bruksarea på 91 m².
Jag har inte kunnat finna varför kommunen köpte Skogslund. Det är rimligt att det går att läsa i protokoll, men dessa finns inte direkt digitalt tillgängliga.
Hur Skogslund beboddes eller användes under de första åren efter Vöfab förvärvade den 1999 vet jag inte. Men från 2006 så hyrde MC-klubben Rottne Drink Team Skogslund. Smålandsposten skriver 12 oktober 2010 att MC-klubben blivit uppsagda med slutdatum juni 2011. Motivet till uppsägningen är att klubben underhållit fastigheten otillräckligt. Artikeln förtäljer att torpet är en av de sista resterna av Hovs by och hembygdsföreningen som intervjuas i artikeln anser att det inte skötts på ett bra sätt på länge. Vöfab säger i artikeln att efter att kontraktet löpt ut ska torpet rustas upp. Olle Ekstedt från hembygdsföreningen är säkerligen samma person som författat boken Historier från Hov ovan. Som en sidonot är artikeln bildsatt med ett foto taget av Alexander Mahmoud, som numera är en framstående fotograf på Dagens nyheter och hade ett Vinter i P1 2024.
Jag minns själv att det var en MC-klubb som höll till där bakom vägbommen. Jag minns det som en vanlig klubb som inte märktes av så mycket, alltså inte som någon otrevlig MC-klubb.
Den där upprustningen kommunen tänkte göra blev det nog inget av och jag är tveksam till om de hade någon ny hyresgäst. I vart fall blev det kraftigt förfallet och man kunde se uppbrutna/sönderslagna fönster och liknande som syns vid en del ödehus som används av en eller annan objuden användare. Varför det gick så har jag inte kunnat finna, men en artikel i Smålandsposten 2022 handlar om att kommunens populära torp i Växjö inte mår bra. För Skogslund står det i artikeln ”Ett torp, Skogslund, på Norra industriområdet har förfallit så mycket att det nyligen revs.”. Så kommunens fastighetsbolag tycks ha struntat i både detta och flera andra gamla torp.
Skogslund framåt
Vöfabs protokoll 2023-01-20 handlar om att försälja fastigheten Skogslund. För bakgrunden till beslutet kan i protokollet bland annat läsas att fastigheten är på 3 000 m² och helt obrukbar för Växjö kommun. Där står också att Region Kronoberg erbjudits att köpa den men avböjt. Men det finns en annan intressent, och det står i protokollet: ”Den planerade köparen är ett expansivt företag som nu etablerar sig i flera kommuner med ellagringsbatterier för att säkra elnätet över tiden.” Företaget är berett att betala 300 000 kr förtäljer protokollet.
Försäljningspriset 300 000 kr ska sättas i relation till taxeringsvärdet på 110 000 kr.
VKAB, Växjö kommunföretag AB, är moderbolag för bland andra Vöfab. VKABs protokoll 2023-09-19 ger en bakgrund till beslutet. I beslutsunderlaget finns Vöfabs styrelseprotokoll från 2023-01-20, köpekontrakt samt muntlig redovisning av Vöfab på mötet där processen som ledde fram till Vöfabs beslut berättades. VKAB godkände Vöfabs försäljning av Skogslund.
Av tidsordningen att döma måste det varit kommunen som rev Skogslund innan försäljningen. Varken i Vöfabs styrelseprotokoll eller i dotterbolaget Vöfab fastigheters sammanträdesprotokoll hittar jag något om rivningen av Skogslund, vare sig diskussion, beslut eller rapport från genomförandet.
När jag tittar i kommunens karttjänst över detaljplan så är denna fastighet Ej planlagt område (2025-08-14). Även i karttjänsten detaljplaner från Lantmäteriet finns det inte markerat att någon detaljplan finns för denna fastighet, varken nya eller gamla (2025-08-22).
Nuvarande lagfartsägare är Ingrid Capacity AB (mer exakt i lagfarten Ingrid Capacity Växjö 1 AB med postadress till moderbolaget). Ingrid Capacity AB är verkligen just ett bolag som jobbar med energilagring. De beskriver sig själva på hemsidan bl a som ”Ingrid Capacity är ett energi- och teknikföretag inom flexibla resurser och energilagring i Europa.” och är grundat i Sverige där det startades 2022. Bland namn är i alla fall ett styrelsenamn känt för mig: Ibrahim Baylan. De har inget på sin hemsida om just satsningen i Växjö.
Skogslund ligger alltså hundratalet meter ifrån en elkraftsfördelningsstation. Jag tror att detta har gjort just denna fastighet intressant för företaget som arbetar med ellagringsbatterier. Jag betänker att Vöfab inför försäljning beskrev fastigheten som obrukbar för kommunen samtidigt som den tycks ligga på en synnerligen brukbar plats för köparen.
Fram till dags dato finns inga synliga tecken från den nya ägaren på fastigheten.
Reflektion
När Skogslund hade torpare och när den senaste kända ägarfamiljen köpte gården på 1930-talet så låg alltså Skogslund ensligt med stigar och enkla vägar för att ta sig dit. Växjö stad var inte så väldigt långt bort, men ändå långt ifrån. Skogslund låg i skogen. Det var en helt annan omgivning och liv där. Under sista kända ägarfamiljen så förändrades läget från att ha legat så utkastat i skogen till att bli omringat. Villakvarter stadsplanerades och byggdes ett par hundra meter bort. Transformatorstation och Norrängen byggdes i dess omedelbara närhet och kanske på del av fastigheten. Och snart kom Norrleden att projekteras, sprängas, byggas och med kraftig trafik. En cykelväg byggdes alldeles i närheten. Från att ha varit utslängt i skogen kom Skogslund att bli malplacerat som en relik från äldre tider. Jag undrar hur de som bodde där tänkte och kände.
Inom några är det inte osannolikt att det istället står en instängslad anonym byggnad med en massa batterier i, rejäla strömkablar till fördelningsstationen men utan fast luftburen telefonlinje i telefonstolparna.
Bilder
Tyvärr har jag ingen bild från Skogslund, varken egna eller sett någonstans, från tiden innan den förvärvades av Vöfab. Med undantag för flygbild från ca 1960, men det är mycket suddigt att alls urskilja vad som är byggnader.
Jag fotograferar mot norr med Norrleden i ryggen. De gula plaströren hör till ett pågående grävarbete för kraftlinjen tror jag som går strax bredvid, vilket också är orsaken till grävmaskinsspåren och att buskar och träd tagits ner. Skogslunds bostadshus ses i vänsterkanten med gårdsplanen framför. Infarten till gården ligger till höger utanför bildkanten. April 2021. Foto: Henrik Hemrin.
Bilden är tagen från infarten till Skogslund. Spåren är från grävmaskinen för ledningsarbetet vid sidan om gården. I högerkanten skymtar uthuset, till vänster boningshuset och däremellan gårdsplanen. April 2021. Foto: Henrik Hemrin.
Här ser man uthuset i sin fulla längd, med gårdsplanen till vänster. Jag vet inte alls hur detta såg ut förut. Det påminner inte direkt om ladugård och kanske det är kraftigt förändrat sedan det var jordbruk. Kanske det fanns en helt annan riven byggnad som var ladugård när det var jordbruk. Kanske detta byggdes när jordbruket las ner. Rakt fram kan man skymta det som jag har för mig var en jordkällare. April 2021. Foto: Henrik Hemrin.
Om blicken vänds åt vänster, väster, istället, så ser vi själva bostadshuset. Numera med plåttak och moderna hängrännor och stuprör. Notera gången av betongplattor som börjar i förgrunden och går upp mot huset. April 2021. Foto: Henrik Hemrin.
Nu står jag i närheten av huset och här ser man en liten byggnad vid sidan av uthuset, inte omöjligt ett utedass. Som sagt, jag är osäker på hur dessa byggnader fanns innan kommunen övertog, eller när de tillkommit eller såg ut tidigare. April 2021. Foto: Henrik Hemrin.
Boningshuset från baksidan. April 2021. Foto: Henrik Hemrin.
Närbild på baksidan. En betongbro går rakt in i väggen. Tidigare måste det rimligtvis varit en öppning här. April 2021. Foto: Henrik Hemrin.
Tre telefonstolpar har blivit kvarglömda. Detta är den mellersta. Den första är strax framför det gula huset som kan skymtas i bakgrunden som tillhör fördelningsstationen. Det höga stängslet är runt regionens elbussdepå. Den tredje stolpen står bortom infarten till Skogslund, som är en liten bit bakom mig. Juni 2025. Foto: Henrik Hemrin.
Från cykelvägen där jag står är det en kort asfaltsstump fram till den uppfällda vägbommen vid infarten till Skogslund. Juni 2025. Foto: Henrik Hemrin.
Några meter längre fram och jag står i början av gårdsplanen. Juni 2025. Foto: Henrik Hemrin.
Här stod uthuset, till höger från förra bilden. Inte heller kan man längre ana att det fanns en jordkällare i vänsterkanten av bilden eller strax utanför. Juni 2025. Foto: Henrik Hemrin.
Så vänder jag kameran åt vänster, väster, mot stora delen av gårdsplanen där boningshuset låg en bit bak. Nu har det växt upp en mängd sly. Jag tror dessa har fått extra grokraft av oavsiktliga markberedningen när Skogslund revs. Det är svårt att avgöra precis var själva huset en gång i tiden låg. Gången av trädgårdsplattor blev kvar när stället revs. Man kan ana plattorna strax till höger om mitten av bilden. De kan ge en fingervisning om var huset en gång låg. Juni 2025. Foto: Henrik Hemrin.
Närbild på en bit av gången gjord av betongträdgårdsplattor. De bildar här en liten smal stig mellan allt sly. Juni 2025. Foto: Henrik Hemrin.
Anmärkning
Jag har enbart en relation som närboende och ingen släkt- eller ägarrelation till stället. Med tanke på integritet så utelämnar jag medvetet personnamn, familjedetaljer och diverse andra detaljer. Om du är intresserad av mer från min efterforskning, så välkommen att höra av dig eller leta i källor själv. Har du någon egen kunskap, berätta gärna.
Med undantag för Kronobergsrummet på Växjö stadsbibliotek, DVDn Sveriges dödbok och betalartiklar från Smålandsposten har jag bara använt källor som är öppna och digitalt tillgängliga. Jag har inte gått så djupt att jag rekvirerat några arkivdokument.
Skogslund är ett mycket vanligt namn och det finns fler Skogslund även relativt nära. Så det är ibland osäkert att veta vilket Skogslund som avses t ex i handlingar från kommunalnämnden. Jag tror att det jag skrivit om Skogslund är det rätta Skogslund.
Jag vill också poängtera att jag inte är speciellt kunnig i denna slags efterforskning. Allt är gjort efter min förmåga och det djup jag har velat ägna åt detta. Revidering med ny och korrigerad information kan komma allt eftersom.
Referenser
- Bilder: Samtliga fotograf Henrik Hemrin (undertecknad)
- Ingrid Capacity AB: Hemsidan https://www.ingridcapacity.com
- Lantmäteriet: Karttjänst. Flygbild ca 1960 och 1975
- Lantmäteriet: Lagfart nuvarande ägare
- Lantmäteriet: Karttjänst. Detaljplaner
- Olle Ekstedt: Historier från Hov, Vinga förlag. Nybindning av den ursprungliga utgåvan, tryckt 1994
- Riksarkivet: Folkräkning 1880, 1890, 1900, 1910 och 1930
- Riksarkivet: Församlingsböcker 1900-1905, 1906-1908, 1909-1913, 1914-1926, 1926-1935, 1936-1939 och 1940
- Smålands museum rapport 2021: 4.Solvändan. Antikvarisk dokumentation av ett f.d. vårdboende
- Smålandsposten: Populära torp förfaller - är i ett "mycket dåligt skick". 1 februari 2022
- Smålandsposten: MC-klubb sparkas ut från sin klubblokal. 12 oktober 2010
- Sveriges dödbok nr 7, 1860-2017
- Växjö kommun: Karttjänst detaljplaner
- Vöfab: Årsredovisning 2018, 2019
Henrik Hemrin
9 september 2025
15-16 september 2025: Artikeln har reviderats. Jag har korrigerat några faktadetaljer, kompletterat utifrån fler källor samt förbättrat disposition och andra språkliga förbättringar.
- Uppgifter
- Kategori: Wisdom - Vishet
Fredssymbolen det brutna geväret i form av rockmärke. Foto: Henrik Hemrin.
Sveriges radio nyhetsrapporterar idag Israel kallar in 60 000 reservister – ska ta över Gaza stad med referens till The Times of Israel 60,000 IDF reservists to be called up in coming days ahead of Gaza City takeover.
Vad är värt att kriga för? Vad är du beredd att skada andra, skadas själv, döda andra, dödas själv för när du är klädd i nationens militära uniform? Eller kanske i någon motståndsrörelse mot inkräktare eller egna styret.
Att försvara nationen som sådan kan vara ett svar. Men näppeligen mitt svar. Jag har svårt för nation och nationalism. Jag är samtidigt glad och stolt över att vara svensk och bo i Sverige. För mig är det inte centralt med nationen i sig. Hur det vore med en gränslös värld är ett eget ämne.
Det är funktioner som finns i Sverige som är viktiga, funktioner som jag för enkelhetens skull sammanfattar i mänskliga rättigheter och demokrati. Dessa vore hemskt att förlora. Kan det vara rätt att gå ut i krig för att försvara dessa funktioner. Eller kan det vara rätt för den som lever i ett land där det inte råder mänskliga rättigheter och demokrati att starta ett krig, kanske i form av inbördeskrig, för att få detta.
Hur vore det att bli inkallad till att ta över Gaza city? En del tycker det är rimligt, andra inte.
Min far gjorde sin militärtjänst som infanterist på I11 i Växjö, det närmaste och mest naturliga tjänstgöringsstället för boende där han växte upp.
Jag minns att han berättade om att de lärde sig att vid närstrid med fienden när han tryckte in bajonetten i fiendens kropp så skulle han vrida om bajonetten så att fiendesoldaten verkligen dog eller åtminstone inte utgjorde någon fara. De övade på halmuppstoppade fienderdockor som jag minns att han berättade.
Numera är det kanhända inte så vanligt med sådana närstrider med bajonett i krig. Men bilden visar ännu vad krig handlar om, vare sig man möter motståndaren på handskakningsavstånd eller på långt håll. Motståndaren ska skadas eller dödas, eller möjligen tillfångatas. Fienden eller jag.
Vem är min fiende? Vem är min nästa?
När jag mönstrade i Kristianstad (tror jag det var) så lämnade jag in ansökan om att göra vapenfri tjänst. På den tiden var det allmän värnplikt för alla av det manliga könet. De av kvinnliga könet hade inte allmän värnplikt, men det fanns som jag minns vissa möjligheter att göra militärtjänst för kvinnor om de verkligen var angelägna. För oss män fanns i stort sett tre möjligheter: att bejaka militärtjänstgöringen, att bejaka att göra en samhällstjänst men utan vapen samt att neka samhällstjänst genom att vapenvägra med fängelse straff på några månader som påföljd. Medicinska skäl kunde ge frisedel. Min ansökan om vapenfri tjänst som jag lämnade in vid mönstringen ledde några veckor eller månader senare till förhör och sedan ett beslut som i mitt fall var beviljande. Jag kom sedemera att göra vapenfri tjänst som ungdomsledare i en kyrka.
Det finns säkert de som ser detta som att jag är en vekling eller osolidarisk. Jag ångrar inte mitt beslut nu många år senare. Det känns rätt för mig att inte utbilda mig för att döda min medmänniska. Människorna utanför nationen Sverige är också människor. Precis lika mycket och med samma värde och rättigheter som jag, varken mer eller mindre.
Samtidigt vet jag förstås att det finns nationer och ledare i nationer som startar krig eller leder länder där människorna inte har de rättigheter som är grundläggande. Det är inte så att jag tvärsäkert kan säga att det är fel att döda för att försvara sig på nationell nivå, eller i någon form av nationsallians, i militära uniformen i alla krig. Och som vapenfri kan jag verkligen fundera över vad mitt ställningstagande till att göra vapenfritt innebär i att andra människor istället ska försvara mig med hjälp av sitt krigförande för att jag ska behålla mina mänskliga rättigheter i det fall min nation angrips. Men hur gör man som soldat om man blir inkallad till ett krig där man själv inte är i samklang med vad nationens ledning anser att man ska kriga för.
Jag minns när Hep Stars sjöng Inatt jag drömde, en sång om alla krig var slut och det var fred på jorden. Jag minns också Fredsboken av Bernard Benson, en sagoberättelse om hur enkelt fred skulle kunna vara. Och sången Give peace a chance som skrevs av John Lennon.
Jag minns också icke-våld i form av Plogbillrörelsen. Jag minns Mahatma Gandhi och under vapenfriutbildningen var vi på en biograf på Kungsgatan och såg filmen Gandhi som just kommit då. Jag minns böckerna Civil olydnad och Skogsliv vid Walden av Henry David Thoreau.
Jag minns också att jag läste serietidningen Pilot. Den hade till stor del serier från första och andra världskriget. Den hade också veteraner från brittiska RAF i intervjuer eller liknande, och man kunde också skriva till dem tror jag. Jag läste också Bigglesböckerna. På TV var det inte sällan filmer med krigstema där man exempelvis följde med brittiska bombplan på raider till Tyskland, liksom serier som Krutgubbar och Mash. Vi hade svenska krigsfilmer och beredskapsfilmer som Någonstans i Sverige, liksom filmer med Soldat Bom såväl som Åsa-Nisse. Med många fler. Utbudet av plastmodellerna vi byggde från Airfix och Revell med flera dominerades som jag minns det av krigsfordon. VMA-sirenerna som övningsljuder är för mig fortfarande flyglarmssirener.
Kriget var inte så långt tillbaka i tiden när jag växte upp. Men jag skriver detta som en människa som i hela mitt liv levt i ett land i fred.
Hur ska vi medborgare i världen göra för att krig inte ska starta? Fred utan att ha maktmedel att visa upp att jag kan döda dig om jag behöver.
Henrik Hemrin
20 augusti 2025
- Uppgifter
- Kategori: Wisdom - Vishet
Jag grunnar och grunnar. Varenda dag. Det gör du säkert också. Det här är lite av mitt grunneri idag i textform.
Igår kväll runt 23 och midnatt så gick jag ut med handkikaren. Alltså en "vanlig" kikare. Jag var i stadsmiljö så både närliggande gatubelysning och den allmänna stadsbelysningen stör mörkret. Jag var bara ute en kort stund och egentligen inget märkvärdigt utan snarast alldagligt, eller allnattligt.
Det var halvklart väder. Det var fullmåne för några dagar sedan och ljuset från solen som den speglade var nästan bländande starkt. Utan kikaren syntes en hel del stjärnor och med kikaren ännu fler. Om jag hade haft ungdomens synförmåga, mindre stadsljus och klarare väder hade jag säkert kunnat uppfatta mer stjärnor och annat som rör sig uppe i skyn. Jag har en förhoppning att innan vinterkylan kommer att både en och kanske fler gånger åka ut på landsbygden och beskåda natthimlen.
Månen och stjärnorna har alltid fascinerat mig. Som yngre hade jag inte bra men betydligt bättre koll på vad objekten heter. Något jag ska försöka förbättra genom böcker och kanske skåda ihop med någon som har kunskapen. Jag har också installerat Stellarium på min dator, en planetarium-programvara byggd med fri och öppen källkod.
Just igår och nu är en period av meteorregn, persiderna, men det var inget jag kunde se något av under denna stund.
Att titta upp mot skyn ger mig en gudsförnimmelse lite likt den jag kan känna av att beskåda naturen här på moder jord. Att se på himlakroppar, att tänka på hur många de är som jag kan se och hur oändligt många fler som jag inte ser, och deras enorma avstånd mellan mig och varandra är svindlande. Det är ofattbart för mig att de trots avståndet är något jag och alla andra kan se med blotta ögat. Jag tänker att det är lite likt Gudstron. Gud är också svår och obegriplig, svindlande för min hjärna att försöka förstå. Logiskt, rationellt och faktabaserat är det hopplöst svårt för mig att få ihop tron på Gud. Likväl finns tron med i mig på ett oförklarligt och obevisbart vis. I jämförelse med himlen är Gud något som jag inte kan se direkt med blotta ögat. Att se på den svindlanden skyn med alla dess himlakroppar ger mig en form av gudsförnimmelse.
Att se upp mot himlen kan göra att jag känner mig liten. Vad är jag för litet sandkorn som lever ett antal år i denna oändliga värld och tidsrymd. Samtidigt så sätter det in mig i ett sammanhang. Himlakroppar förändras över tid, och vad som kan ses varierar över året, mellan åren och var på jorden jag befinner mig. Det är i mångt och mycket samma sak som människor i alla tider har kunnat se och svindlas av. Bibeln skriver om att jag är mer än ett obetydligt sandkorn. Men jag vill här och nu istället för Bibeln citera en betydligt mer nutida och profan text, sången Ljuset av Björn Afzelius. Det är en sång som återkommer i mina tankar. I Ljuset finns en strof som passar i detta sammanhang:
"Vi är en sekund i epokernas ström
Men vårt liv är en oersättlighet"
Henrik Hemrin
13 augusti 2025
- Uppgifter
- Kategori: Wisdom - Vishet
En friggebod byggdes i slutet av 1980-talet. Fasaden gjord av liggande, konvext hyvlat trä. Det gör att slamfärg såsom Falu rödfärg inte är lämpligt.
Så när friggeboden målades första gången målades den med lasyrfärg i kulören körsbär. Lasyr var vanligt vid denna tid och är en färgtyp som är halvtransparent så att träets struktur kan skönjas.
Lite senare hade modet förändrats. Så åtminstone vid ommålning i början av 2000-talet byttes färgtypen till täcklasyr. Nu skulle inte lasyr vara så transparent utan vara mer täckande. Kulören som valdes var Falu rödfärg.
Modet fortsätter att förändras. Täcklasyr finns inte längre vad jag förstår utan nu är det hela steget ut. Så vid ommålning på 20-talet är det istället ren täckfärg som gäller. Kulören Falu rödfärg består.
Mode liksom teknologier förändras över tid medan en del är bestående eller återkommer.
Henrik Hemrin
10 augusti 2025
- Uppgifter
- Kategori: Wisdom - Vishet
Bild på objektivet som artikeln handlar om. Foto: Henrik Hemrin.
Igår behövde jag ett objektiv med längre brännvidd. Jag har inget riktigt långt teleobjektiv. Detta zoomobjektiv på 80-200 mm är det längsta jag har. Objektivet köpte jag begagnat hos Schönherrs foto strax innan affären las ner 2018. Schönherrs var en legendarisk fotobutik i Stockholm som fanns på lite olika adresser och som för mig var mest känd för sin begagnade fotoutrustning. Ägaren la ner för situationen för fotoaffärer var nedåtgående och han förutspådde att det snart bara skulle finnas någon enstaka affär kvar.
Objektivet är ett Nikkor (dvs Nikon) zoom 80-200 mm 1:4.5 med F-fattning. Den här modellen tillverkades 1975-77 enligt mina efterforskningar, dvs för cirka 50 år sedan. Det är alltså tillverkad långt innan digtialkameror fanns och var till för att användas på en systemkamera med "vanlig" 135 film som har en bildruta på 24x36 mm. 135 film var alltså småformatsfilm, betydligt mindre än film för mellanformat och storformat. Det fanns dock film i ännu mindre format. Lusigt nog nu i digitaltider så kallas detta småformat för fullformat, och det är vanligt, dominerande, med sensorer som är mindre, vare sig de sitter i en systemkamera, kompaktkamera eller mobil. Själv har jag APS-C i det format som Nikon kallar DX. Detta mindre sensorformat gör att jag med min DX-sensor kan se detta objektivs 200 mm som 300 mm om det suttit på en digital fullformatskamera eller 135-film.
Det finns självklart nyare objektiv som är mycket bättre än detta. Inklusive att det finns nyare objektiv med bildstabilisering. Men jag tycker samtidigt att det är bra och ekonomiskt att använda det jag har.
Objektivet går utmärkt att använda på min digitala systemkamera "DSLR". Utmärkt, men automatik och EXIF-data får jag inte med.
Jag som började fotografera på den analoga tiden har med mig en grundkunskap om hur slutartid (S), bländaröppning (A) och filmkänslighet (ISO) hänger ihop och om tumregler. Dock hade jag kameror med ljusmätare inbyggd. När jag använder detta objektiv får jag återanvända dessa kunskaper. För jag kan bara använda detta objektiv när kamerahuset är satt i manuellt läge, jag får sköta allt själv. På objektivet måste jag välja bländaröppning och på kamerahuset slutartid och filmkänslighet. Jag får gissa lämplig kombination utifrån ljusförhållanden. Jag får bestämma mig för om jag vill utgå från slutartid eller bländaröppning och hur grynig (brusig) bild jag kan tänka mig. Jag får tänka på grundregler som hur jag kan hålla kameran stilla relaterat till brännvidd och annat. Och välja tid utifrån hur motivet rör sig och om jag vill ha skärpa, och bländare utifrån exempelvis önskat skärpedjup. Till skillnad från analoga tiden kan jag välja filmkänslighet för varje bild, inte utifrån filmrullen jag köpt. Jag kan också se resultatet direkt och genom att fotografera i råformat kan jag korrigera en hel del i efterhand.
Allt det här manuella kan jag förstås göra också med ett nytt objektiv. Och jag kan göra det även med mobilkameran. Men med detta gamla objektiv så blir det verkligen att göra det. Det är roligt att förstå sambanden, att ibland inte alltid köra auto och låta kameran och dess mjukvaruutvecklare bestämma hur bilden ska tas utan att själv välja och pröva olika inställningar.
Henrik Hemrin
9 juli 2025
- Uppgifter
- Kategori: Wisdom - Vishet
Jag hörde på radionyheterna idag (3 juli 2025) att Danmark som nyblivet ordförandeland i EU ska arbeta för reglering och begränsa eller kanske de sa stoppa användandet av sociala medier under en viss åldersgräns. Detta Ekot-inslag från 1 juli 2025 kan tjäna som referens: Försvar och åldersgräns i sociala medier när Danmark tar över i EU. 15 år nämndes i sammanhanget.
Jag diskuterar inte relevansen av själva förslaget för förbud eller begräsning i den här artikeln, utan jag funderar bara på om hur åldersgräns skulle kunna införas som är gynnsamt för den personliga integriteten.
Australien har beslutat något åt det håller redan: Social media minimum age. Intresset riktar sig till hur det ska implementeras.Australiska regeringen talar om Age Assurance Technology Trial. Försöket förväntas lämna sin rapport i slutet av juni 2025, alltså precis nyss. Det finns en presentation Age Assurance Technology Trial Preliminary Findings Event June 20th 2025 och den skriver att Draft final report planeras att lämnas till regeringen i slutet av juni (dvs precis nyss), och att datum för publicering bestäms av ministern. Jag har bara bläddrat igenom presentationsbilderna, och det är på en hög nivå och mer om principer och inte direkt om metoderna de olika intressenterna presenterat för hur det ska kunna lösas.
Jag kom då att tänka på detta med att individen ska äga sin identitet. Den som ska kontrollera identiteten ska bara behöva och få veta det som den behöver veta. Det är jag som har själva datat, registret, över min identitet, inte centraliserat hos någon annan. Även om det på något vis måste involvera någon annan som har verifierat att min identitet är korrekt och att jag är jag.
Om det exempelvis skulle beslutas om en 15-årsgräns för sociala medier så behöver denna sociala media inte veta mer än ja/nej på denna fråga om den person som just ska gå in på mediet. De behöver inte veta personens födelsedatum, namn, personnumer eller något sådant. Bara om jag är över eller under 15 år.
Jag begriper varken allt eller hälften, men det finns ett begrepp på engelska som är Self-sovereign identity och som bygger på blockkedjeteknologi bland annat. Se denna sida på Wikipedia: Self-sovereign identity.
Vilka metoder EU diskuterar för att implementera ett eventuellt beslut har jag inte forskat närmare i. Det finns arbete inom EU som berör decentraliserad identitetshantering – se kortfattat information på länkad Wikipediasida ovan om Self-sovereign identity. En del av det EU arbetar med handlar vad jag förstår om eIDAS. EIDAS är omfattande med flera områden och är utan kritik när det gäller integritet och säkerhet.Men jag ska inte ens försöka att närmare skriva om detta i detta inlägg, det ligger bortom vad jag satt mig in i.
Svenska föreningen DFRI Föreningen för Digitala Fri- och Rättigheter (jag är medlem) arbetar för goda digitala fri- och rättigheter för individen och på föreningens hemsida finns information, länkar, remissvar med mera som berör identifiering.
Podden Reality 2.0 har flera gånger talat om detta ämne. Poddens nyhetsbrev 29 oktober 2021 och det länkade avsnittet nr 89 är ett tillfälle när de talar om detta: Reality 2.0 Newsletter - October 29, 2021: Digital Identity. Jag har lyssnat om avsnittet och det har innehåll som är relevant för identiteslösning.
Jag tror Self-sovereign identity har en rimlighet att kunna vara genomförbar som identifikation som är integritetsgynnande. Detta baserat på vad jag förstår från när jag läser och hör av människor som både tänkt mer och förstår mer om det hela.
Henrik Hemrin
3 juli 2025
Uppdaterad 4 juli 2025 med rerefens till Ekot, mer detaljer om arbetet i Australien och andra förändringar efter att jag ny återlyssnat på poddavsnittet 89 jag refererar till. Också under dagen kompletterat något mer med EU och DFRI.
- Uppgifter
- Kategori: Wisdom - Vishet
Jag lever här och nu.
Nu lever jag.
Utanför fönstren är det grönt och blått.
Det kommer vindpustar som tar tag i det gröna och pustarna hörs genom de stängda fönstren. Det blåser lite för mycket för att vara lugnt. Men inte så mycket att det skapar oro men påminner om livet lever.
Jag lever. Här och nu.
Henrik Hemrin
29 juni 2025
- Uppgifter
- Kategori: Wisdom - Vishet
Bottenplattan till storstugan som brann ner. Plattorna är gemensamma entrén till mataffären som låg i mitten av byggnaden och föreningslokalen (tidigare tvättstugan) som låg till vänster i vänstra kanten av bilden. Till höger om plattorna i mittområdet fanns det en öppen yta utanför affären. Den högra delen av byggnaden var hyresgästlokalen. Stolpen med läsaren till nyckelbrickan kan skymtas mitt på bortre kortsidan. Det går också möjligen att ana resterna av det gröna trästaketet bortom hyresgästlokalen innan buskarna som inramade lokalens ytterområde. Foto: Henrik Hemrin.
I området Hallunda-Norsborg (nu bortser jag från stadsdelarna Eriksberg och Slagsta som man också kan inkludera eller se som separata) finns en stor mängd åttavånings höghus, tvåvånings höghus lite längre från centrum och tunnelbanan och ännu något längre bort en stor mängd radhus. Utöver detta gårdshus, förskolor, skolor, lekplatser, parkeringsplatser, gång- och cykelvägar, vägar med mera. Så såg det ut när området byggdes på 1970-talet. Sedan dess har det tillkommit fler hus. Åttavåningshusen står två och två med sin gård mellan sig. Åtta sådana par, alltså 16 hus, bildar en kvadrat med en storgård mellan sig. I denna storgård finns en byggnad som jag kallar storstugan. Det fanns således fem storstugor. Nu finns det fyra storstugor. När jag kom till Norsborg så var Norsborg hyresbostäder och Hallunda bostadsrätter. I hyresrättsområdet innehöll respektive storstuga generellt tre saker: en hyresgästlokal (storstuga), en mataffär och en tvättstuga.
Min storstuga var den i mitten av de fem i gränslandet mellan Hallunda och Norsborg men tillhörde hyresrättsdelen av höghusbeståndet. Så vi var förmodligen bara hälften så många lägenheter som delade tvättstugan jämfört med de andra två tvättstugorna i Norsborg. Inom parentes så när jag bodde i Fittja dessförinnan så var det arrangerat så att Fittja hade en tvättstuga för alla hyreslägenheter. Tvättstugan i Fittja låg i samma byggnad som tunnelbaneingången och tvättstugan i Fittja var bemannad med personal. Åter till Norsborg. Lite senare gjorde man om så att de stora tvättstugorna stängdes och ersattes av nuvarande system med mindre tvättstugor i varje åttavåningshus. I min storstuga blev tvättstugan föreningslokal som Hallunda Norsborgs föreningsråd ansvarade för under flera år. Mataffär och hyresgästlokal fanns kvar som innan.
Men för några år sedan, ja det måste vara mer än tio år sedan, så brann min storstuga ner till grunden. Det är därför det bara finns fyra kvar i området.
Nu finns bara betonggrunden kvar av min storstuga. Ibland står det någon bil parkerad där. Ibland har det funnits något bord och stolar där. Men på det hela så är det ännu en ödetomt mitt ibland mängder av bostäder. Precis granne med denna ödetomt är det just nu en tillfällig stor barackskola, Borgskolan. Barackskolan ligger där det innan låg en förskola medan man bygger den nya Eleonoraskolan på samma tomt som riktiga Borgskolan låg på, ett stenkast bort.
För att öppna portdörrarna i hyreshusen använder man en nyckelbricka. Det gjorde man även för att komma in i hyresgästlokalen i storstugan. Läsaren till nyckelbrickan satt på en stolpe utanför dörren till storstugan. Denna stolpe står kvar och man kan även se ledningar till den. Läsaren är borta. Men stolpen minner om tiden när vi hade storstugan.
Närbild på stolpen för läsaren av nyckelbrickan. Det runda hålet är där man höll nyckelbrickan. Ledning som troligen är till läsaren finns det också kvar en stump av. Ingången till hyresgästlokalen var här på kortänden. Närmast i bild var alltså hyresgästlokalen, därefter var mataffären och längst bort föreningslokalen, ursprungligen tvättstugan, bägge med ingång på långsidan till vänster i bildens utkant. "Barackskolan" ligger bara ett fåtal meter till vänster om bildens utkant. Foto: Henrik Hemrin.
Bakom ryggen på föregående bild finns detta gröna träplank kvar som en fondvägg utanför hyresgästlokalen. "Barackskolan" skymtar i övre högra bildkanten. Foto: Henrik Hemrin.
Bilderna togs tidigare i vår innan grönskan blommade ut. Det var en grå och mörk dag, därav att bilderna är lite mörka och färglösa.
Henrik Hemrin
5 juni 2025
- Uppgifter
- Kategori: Wisdom - Vishet