Under julen har jag tittat på de två filmerna om björnen Paddington. Filmerna är från 2014 respektive 2017 och kan ses på SVT Play till den 26 februari 2026 respektive 11 januari 2026.
Efter en jordbävning i Peru som ödelade mycket av djungeln så smugglade hans tant Lucy ut honom på ett lastfartyg för att han skulle ta sig till England och London. Paddington är namnet han gavs i London för varken de eller jag kan skriva eller uttala hans björnnamn. Tant Lucy var för gammal för att följa med och skulle klara sig på hemmet för pensionerade björnar. Men hon menade att Paddington måste skaffa sig en bättre framtid och såg därför till att han kunde fly till London. Det fanns de i London som var skeptiska och negativa till honom. Han började också själv tvivla på att han hörde hemma där. Men han mötte tidigt en familj där flera såg hans hemlöshet och gav denne främling tak över huvudet. Han blev en del av familjen och hans artighet och vänlighet hjälpte också honom att få fler vänner, även om en del inte tyckte om honom och även ifrågasatte familjen som tog hand om honom. Paddington blev en del av samhället samtidigt som han inte slutade att vara den björn han var.
Filmerna om Paddington är politiska. De berättar om att bry sig om varandra från när och fjärran, att tillåta att vandra in från andra länder. Paddington var ingen flykting eller asylsökande; han tog sig in illegalt bara för att få ett bättre liv när det blev svårt i hemlandet.
Så långt Paddington.
Vi människor rör oss över jordklotet. Ja, några enstaka har även varit på besök på månen och en del jobbar på att åka till mars också.
Bland annat från den svenska myllan har många utvandrat till nordamerika och jag tänker nu främst på migrationen som pågick för 100-150 år sedan. Man lämnade för att att få ett drägligare liv, för att inte svälta ihjäl, för att få ett hem. Religionsfrihet fanns inte i Sverige så det kunde vara en orsak att känna behov eller att tvingas lämna landet. Familjens heder med oäkta barn. Säkerligen kan könsidentitet varit en orsak. En och annan brottsling säkerligen. Äventyrslusta. Drömmen om rikedom och framgång. Börja ett nytt liv. Ja, det fanns många orsaker till att mängder av människor migrerade från Sverige.
Jag tror fortfarande forskningsläget idag är att människan har sina rötter i Afrika. Lasse Bergs tre Kalahari-böcker är fantastiska om människans ursprung. Idag lever inte alla i Afrika utan människor har vandrat ut över jordklotet till och med till det som just nu är Sverige.
Så här i jultid är det också lätt att relatera till bibeln. När Jesus föddes blev kungen upprörd och familjen bestämde sig för att fly till Egypten för att Jesus inte skulle mördas i sitt hemland. Och bibeln är full av berättelser om människor som rör sig över jordklotet.
Människor kommer idag till Sverige. I de som kommer ingår många som är i verklig livsfara, men också likt svenskarna som migrerade till Amerika finns det fler skäl. Om vi bara räknar de människor som idag är tvångsfördrivna så beräknar UNHCR dem till 117,3 miljoner vid halvårsskiftet 2025. Om vi bara tar den siffran och bortser från andra skäl, så är det så klart att så många nya människor i Sverige inte skulle vara lämpligt. Vi diskuterar om de som kommer är lönsamma eller inte, om de passar in, om det verkligen är så illa där de kommer ifrån och de ska i alla fall inte få etablera sig utan bara få stanna här tillfälligt tills vidare. Stora delar av riksdagens partier talar idag om restriktiv invandringspolitik, väldigt restriktiv. Idag är startpunkten nej till att tillåta människor att komma hit. Det är fel utgångspunkt.
Jag menar att startpunkten ska vara utifrån etik ooch moral, som betyder öppenhet och välkomnande av människor som inte är födda som svenska medborgare. Särskilt för de som har trängande behov men också gentemot andra. Om vi börjar med att se medmänniskan, se medmänniskan som en människa med lika mänskliga rättigheter och värde som jag, så får vi därefter arbeta med de möjligheter och problem som finns. Vi lever på en jord och vi är alla människor.
Henrik Hemrin
27 december 2025
- Uppgifter
- Kategori: Wisdom - Vishet
Jag sitter i min trampbil 1968-69 när den är alldeles ny. Fotot är en stillbild, ett utsnitt, från familjens smalfilmer tagna med dubbel-8. Min far är fotograf.
Som mitt minne förtäljer var det en Zündapp moped som min dagmammas son på tian hade. Christer var hans namn enligt mitt minne. Jag fick åka på provtur med honom runt kvarteret. Jag fick sitta framför honom och hålla fast mig i tanklocket och jag har för mig att jag tyckte det gick fort. Jag är inte helt säker på att det var med dagmammans samtycke.
Själv hade jag en fantastisk trampbil som gick så fort så fort med mitt idoga trampande.
Henrik Hemrin
26 december 2025
- Uppgifter
- Kategori: Wisdom - Vishet
Bilder
Mina fotografier har jag i foldrar på datorn. Jag har en viss strategi för filstruktur, men strategin ändras genom åren och det går inte alltid att hålla någon bra logik. Men viss uppdelning i folderstruktur är ändå till nytta för mig. Jag har t ex olika folderstrukturer för bilder som är digitala i original och andra för bilder som i original var analoga. Jag har också en struktur för att särskilja bilder som jag själv (och i viss mån närmaste familjen) tagit från bilder som andra tagit, och där en viss struktur för källan.
Men utöver detta är programvaran digiKam min egentliga centrala plats för att strukturera och hitta mina bilder. Jag talar om för digiKam vilka foldrar som den ska arbeta med. DigiKam kopierar eller flyttar inte bilderna (om jag inte aktivt gör någon omstrukturering mha digiKam). Det är i digiKam jag ger mina bilder titel, beskrivning, taggar, ansiktstaggar, fotograf med mera metadata. Jag är nöjd med digiKam för detta ändamål. Det är också en programvara som är byggd med öppen källkod vilket borgar för att det finns god chans att den kommer att kunna fungera lång tid framöver.
DigiKam har en databas för att hantera sin katalogverksamhet. Men det finns också möjlighet att samtidigt lägga metadata i en XMP sidovagn till bilderna. Det går också lägga metadata i bildfilerna, men detta gäller inte råformat där man inte kan eller i vart fall inte bör ändra någon metadata. XMP är tänkt att främst läsas av datorprogram som förstår dess datastruktur men är samtidigt fullt läsbar i vilken texteditor som helst. Visserligen lite jobbigt att läsa eftersom där finns "kod", men ändå fullt läsbart. Här är ett utdrag från en XMP-fil för ett av mina fotografier:
<dc:creator>
<rdf:Seq>
<rdf:li>Henrik Hemrin</rdf:li>
</rdf:Seq>
</dc:creator>
Från detta XMP-exempel kan man alltså läsa ut att jag lagt in metadatat Creator, med mig som Creator. Så, även om digiKam i framtiden skulle bli oläsbart så finns den viktiga metadatan om bilden i en separat textfil brevid bildfilen.
Dokument
Nu funderar jag på hur jag bäst ska göra med andra dokument, jag tänker främst på analoga dokument som jag digitaliserar. Tänk vykort, brev och liknande. Det går att hantera i digiKam, särskilt om de är sparade i bildformat (tif, jpg etc) och även pdf är i viss mån hanterbart. Men samtidigt känns det tveksamt om det är mest lämpad programvara för detta.
När det gäller vanliga digitala böcker och diverse artiklar använder jag i viss mån enbart att spara i olika foldrar. Men jag använder också Calibre för mycket sådant. Calibre är också byggt med öppen källkod. I Calibre kan jag också jobba med metadata och är det vanliga digitala källor (dvs inte i inskannat format) så är texterna sökbara.Calibre jobbar lite annorlunda genom att den tar en kopia av dokumentet och lägger den i sin egna filstruktur. Calibre har också utöver sin databas en sidovagn med metadata. Men jag har inte studerat så nära hur Calibre är uppbyggt.
Så Calibre är lite bland arkivprogram för dokument lite liknande som digiKam är för bilder. Men jag vet inte riktigt om Calibre är det jag ska använda för digitaliserade analoga brev, vykort och sådant.
Framåt
Berätta gärna om hur du gör eller vad för alternativa förslag du har. Eller att du kanske använder just dessa. Program som jag ska använda ska vara tillgängliga för Linux operativsystem. Jag är framför allt intresserad av det som går att använda på datorn, som vare sig kräver användning av någon annans moln eller eget moln. DigiKam och Calibre är bägge tillgängliga för alla möjliga operativsystem. Men även om du har någon annan lösning som inte fungerar för Linux är jag intresserad av att lyssna.
Henrik Hemrin
25 december 2025
- Uppgifter
- Kategori: Wisdom - Vishet
Avsnittet "Omtanke efter fällning" av podden Dra åt skogen som utkom 9 december hade som huvudinslag en intervju med Linda Andersson som är VD på Derome Timber. Podden Dra åt skogen ges ut av Skogssällskapet.
Derome är ett familjeägt företag inom skogsnäringen. Det började med en bysåg och har nu alla möjliga verksamheter inom trävaror. De gör även hus inklusive en del egen förvaltning.
En passage som särskilt fångade mitt intresse var där hon sa med ungefärligt citat:
"Derome utvecklar hela bostadsområden. Vi tror på ett koncept som vi kallar trädgårdsstaden. Alltså när vi bygger bostadsområden så tror vi på att bygga en blandning av villor, och lägenheter, och radhus och parhus. Vi tror också på att det är bra med en blandning av äganderätter, bostadsrätter och hyresrätter för då kan du bo där oavsett var du befinner dig i livet. Oavsett om du är förstagångsköpare av en bostad, eller om du är en familj eller om du vill downsiza när barnen flyttat ut och du kan bo kvar i samma bostadsområde. Och vi kan få områden där flera generationer bor tillsammans."
Jag lyssnar på detta och sätter det i relation till när Tidöpartier kallar liknande boendeformer för tvångsblandning.
Läser man in media under hösten kan man se att det inte bara är Derome utan också politiker som använder begreppet trädgårdsstad.
Men här i denna podd är det alltså ett kommersiellt företag inom trä och byggbranchen som talar och konkret arbetar med det.
Poddavsnittet har också annat intressant ur skogsperspektiv liksom miljö och hållbarhet.
Skogssällskapets sida för podden Dra åt skogen:
https://www.skogssallskapet.se/pa-gang/dra-at-skogen
Henrik Hemrin
11 december 2025
- Uppgifter
- Kategori: Wisdom - Vishet
Någon gång i sommar eller tidig höst så började jag få problem med att Facebook refuserade mina inlägg i grupper. Jag har förut haft liknande problem med vissa inlägg i grupper och även i min egna tidslinje. För ett år sedan skrev jag detta: Mitt inlägg bedöms som skräppost.
Nu till det pågående problemet under höst 2025.
Inläggen har i alla fallen i mitt menande varit både högst relevanta för den respektive grupp där det skrivits och högst okontroversiella både allmänt och för de specifika grupperna. Vad som händer är att inlägg inte blir synliga för deltagare i gruppen. Jag själv kan när jag går till gruppen läsa följande notifiering "Godkännande från administratör väntar". Men utöver det så blir jag inte varse att mitt inlägg inte publicerats. Ett par gånger nu under hösten har jag kontaktat den aktuella gruppens admin via Messenger eller riktat ett rent textmeddelande i gruppen till admin att kolla mitt inlägg som admin ska granska. För grupperna har inte någon generell policy att alla inlägg först ska granskas. Lite yrvaket har då gruppadmin fått rota runt och hitta inlägget för att därefter godkänt mitt inlägg. Någon gång har jag istället tröttnat tagit bort mitt inlägg eller gjort bort det till ett rent textinlägg. För rena textinlägg har fortsatt att fungera. Samtidigt har det i min tidslinje fungerat att använda samma länk i inlägg där.
Idag var det dags igen när jag tänkte jag dela ett inlägg med länk i en mycket liten privat grupp. Samma länk har accepterats i min tidslinje. Nu ville jag berätta lite mer om länken och riktat till de som är med i just den gruppen. Så jag delade länken till mitt egna foto som jag lagt upp på Pixelfed. Pixelfed är en fotoblogg som påminner om Instagram hos Meta, men Pixelfed är en del av fediversum, byggt med öppen källkod och består av flera instanser/servrar med sina olika regler, administratörer med mera. Förutom länken så beskrev jag lite om bilden. Detta är länken: Aftondimma idag strax efter solnedgång med fullmånens sken i ryggen. Du behöver inte logga in på Pixelfed för att titta på bilden, det behövs bara om du vill interagera med inlägget.
Inlägget är alltså totalt harmlöst. Men detta inlägg slår Facebook ner på i sin granskning när jag delar i gruppen. Med största sannolikhet för att den innehåller en länk. Jag har på något vis antar jag hamnat i en svartlistning hos Facebook så att oavsett vilken grupp och vad det än är för länk så måste den granskas av gruppadministratör. Kanske kan denna svartlistning lossna om fler inlägg av mig i grupper godkänns av respektive admin. Facebook kan rimligen inte ha gjort någon som helst objektiv bedömning av inlägget. Att kontakta Facebook för att fråga dem och få svar är som jag ser det i praktiken omöjligt.
Att det kan behövas moderering är fullt rimligt. Moderering av till exempel annonser på Facebook med rena bluffar skulle verligen vara välkommet, något som Bli Säker-podden tagit upp ett flertal gången, ett av dem är detta: Podd #300: AI-filmer som egentligen är trojaner.
Det är inte gruppens administratör som bestämt att alla inlägg eller mina inlägg först ska granskas innan publicering. Det är Facebook som gör detta över gruppernas och användarnas huvud.
När man använder en sådan här stor kommersiell plattform som Facebook, andra av Metas produkter liksom flera andra liknande plattformar så är man under deras regler. Inte bara felaktig moderering utan också algoritmer, spårning med mera. Att ett företag är kommersiellt är inte i sig nödvändigtvis ett problem, men det är i dessa fall en del av problembilden tillsammans med att det är slutna protokoll, extremt stora företag och som i affärsmodellen har annonser, riktade annonser och användardata för att bedriva sin kommersiella verksamhet. Detta är verkligen något för föreningar och andra grupperingar som använder de stora stängda kommersiella plattformarna för sin kommunikation att betänka.
Försök att använda andra saker såsom hemsidor och plattformar som bygger på öppna protokoll istället. Avslutningsvis så puffar jag för att Carl Heath har skrivit flera initierade artiklar om detta på sin egna hemsida, senast nu för någon dag sedan i denna artikel: Hotet X och varför Sverige inte kan vänta till valet 2026.
Reflektera över vilka mjukvaror, vilka plattformar, hur de styrs och ägs som du, din intressegrupp eller förening använder.
Henrik Hemrin
9 november 2025
10 november 2025: Några språkförbättringar och förtydliganden. Också lagt till en mening om kommersiella företag, varför jag nämner att de är kommersiella. Ingen egentlig förändring i sak sedan ursprunglig publicering.
- Uppgifter
- Kategori: Wisdom - Vishet
Jag använder Calibre för att hålla ordning på mina e-böcker, men också diverse artiklar, rapporter mm jag har sparat i digitala format såsom .epub och .pdf.
Det är långt ifrån allt jag flyttat till Calibre, både för det inte blivit gjort och för att en del passar mig bättre att ha "kvar i vanliga filkatalogstrukturen.
Metadata som finns från början i respektive dokument kommer med in i Calibres databas när dokumentet importeras. Genom möjligheten att därefter redigera och lägga till metadatat, så blir det väldigt bra sökbart vara sig på ord, eller t ex hitta allt med en författare, allt som jag taggat med samma tagg osv. Metadata är alltså saker som titel på boken, förlag, författare, utgivningsår och kategorisering av vad det är för typ av innehåll och dokumenttyp. Alltså som när man katalogiserar böcker på biblioteket. På liknande vis kan man göra med foton, musik osv i andra mjukvaror. Calibre är fokuserat och bra för eböcker och liknande. Den har en eboksläsare inbyggd som man kan använda för att läsa.
Jag vill också nämna sökfunktionen, utöver den mer direkta sorteringen och selekteringen på olika metadata. Sökning kan förutom på metadata också göras på innehåll i böckerna; Calibre kan indexera innehållet i dokumenten och man kan få fram vilka källor som möter sökbegreppen. Det här är en kraftfull hjälp när man vill hitta var jag sett ett citat och inte minst vid mer faktaefterforskning att se vilka av mina källor som har med en viss term, begrepp, ämne och liknande.
Calibre har många fler funktioner än de jag skriver om här. Se detta som en introduktion och kärnan i hur just jag använder Calibre.
Calibre lägger filerna, böckerna, i sin egna folderstruktur. Metadata sparas i en databas, metadata.db. Men också åtminstone viss metadata läggs/uppdateras i dokumentets egna metadataområde. Det är sedan lätt att exportera dokumenten från Calibre om jag inte vill använda det längre, eller vill ha ett exemplar på annat vis, dela med någon annan och så vidare. Vill man verkligen ha ett orört exemplar av dokumentet där absolut inget har ändrats i filen, så kan man förstås ha ett exemplar kvar i vanlig folder efter att man importerat det till Calibre.
Calibre är fritt och har öppen källkod och finns för Windows, macOS och Linux.
Henrik Hemrin
14 oktober 2025
15 oktober 2025: Lagt till om sökfunktionen.
- Uppgifter
- Kategori: Wisdom - Vishet
Idag tittade jag på podden State of the Thunder, som alltså likt en del andra poddar också finns i videoform där man ser poddarna och ibland något dokument ed som de delar.
State of the Thunder är en podd om mjukvaran "appen" Thunderbird, alltså e-post-klienten. Thunderbird är fri och byggd med öppen källkod.
Detta avsnitt handlade en del om roadmap för mjukvaran, hur man som användare kan ha kontakt med utvecklarna med förslag, själv bidra med kod osv. Thunderbird har också Community hours när man på andra vis informerar och interagerar med användarna. Det finns mer sätt. Och eftersom det är en fri och öppen mjukvara så kan man exvis ta del av roadmapen.
Deras videopodd finns på YouTube. Du har nog hört talas om YouTube.
Men det som gör mig extra glad är att den också finns på TILvids. Du har kanske inte hört talas om TILvids? Det är en plattform som bygger på PeerTube, som är en fri och öppen mjukvara utvecklad av en fransk ideell förening och är en del av Fediversum likt Mastodon och Pixelfed m fl. PeerTube spårar inte vad jag gör. TILvids är bara en plattform, server, som bygger på PeerTube, det finns många fler med olika karaktär. Och föreningar, kyrkor osv (t ex riksorganisationer och nätverk av föreningar) skulle kunna sätta upp sina egna servrar, plattformar, och få en helt annan kontroll och inflytande än vad man har hos exvis YouTube.
Här är länken till State of the Thunders senaste avsnitt på TILvids:
https://tilvids.com/w/mvHZHm2JXzbrxwMBvLDorc
Henrik Hemrin
13 oktober 2025
- Uppgifter
- Kategori: Wisdom - Vishet
En hästräfsa stod ute på det obebodda och oanvända Skogslund under de sista åren. Det är sannolikt att denna hästräfsa tillhörde jordbruket på Skogslund. April 2021. Foto: Henrik Hemrin.
Inledning
Tre telefonstolpar och en gång av trädgårdsplattor är kvar. Jag är nyfiken på Skogslund och har luskat i dess historia. Jag har också tagit en del bilder. Det här är min berättelse i ord och bild.
Platsen och min relation till den
Kvarteret där jag växte upp från det att jag var några år gammal byggdes i mitten av 1960-talet och ligger i norra delarna av Växjö stad. Då kallades stadsdelen ofta för Nya norr och var bland det nordligaste i stan. Nu är Hov en vanligare beteckning på denna del av Växjö.
Sådär 500 m norr om min uppväxtplats låg torpet-gården Skogslund. Fortsätter man 500 m till så kommer man till den relativt nya Hovshaga begravningsplats. Rakt väster om Skogslund ligger Hovs gamla skola runt 1,3 km bort. Hovs skola och Skogslund tillhör den äldre bebyggelse som fanns långt innan mitt kvarter såväl som begravningsplatsen blev till.
När vi flyttade till Nya norr så fanns det en grusväg som slingrade sig norrut och vidare mot Evedalshållet. Skogslund låg runt hundra meter väster om vägen. Det var också i samma tidsperiod som transformatorstationen öster om Skogslund byggdes och där grusvägen fick ändras och göra en tvär sväng åt vänster och sedan åt höger för att runda transformatorstationen. På flygbild från ca 1960 går grusvägen rakt igenom tomten för transformatorstationen och på nästa flygbild från ca 1975 så är bygget av transformatorstationen påbörjat men verkar inte vara färdigställt. Enligt VEABs skylt idag benämns anläggningen som fördelningsstation.
Även Norrängen byggdes i denna veva, byggnaderna syns tydligt på flygbilden från ca 1975 men inte på flygbilden från ca 1960. Norrängen var något som landstinget eller liknande byggde för barn som behövde vård eller boende, oklart för mig. Senare tror jag det blev snarare för ungdomar. Jag minns att det fanns lekplats för barn där då jag själv var barn. Området hade ett vanligt brunt trästaket runt tomten. För några år sedan revs Norrängen och där är nu istället regionens bussdepå för elbussar. Norrängen ligger precis norr om Skogslund.
I början av 1970 byggdes förbifarten Norrleden i öst-västlig riktning. På flygbild från 1975 syns arbetet tydligt men leden är långt ifrån färdig. Norrleden skär rakt igenom skogsområde där vi lekte som barn. Jag minns också hur det var en byggnadsplats. Norrleden går med Skogslund på norra sidan och Nya norr på södra sidan av vägen. För att komma över Norrleden byggdes en gång-cykelväg lite väster om gamla grusvägen, rakt söder om Skogslund och ansluter till gamla grusvägen mellan fördelningsstationen och bussdepån. Norrleden går väldigt nära Skogslund. Precis nu, hösten 2025, så färdigställs också ett nytt cykelstråk mellan Norrleden och Skogslund.
Jag tror mig kunna minnas att Skogslund var bebott när jag var ett litet barn, men jag har inte klara minnen av gården. Även om jag gått nära Skogslund så många gånger så har den varit avskiljd med ett smalt skogsparti så själva huset och uthusen har bara kunnat anas. Det är egentligen bara på senare år sedan det blev ett ödehus som jag varit framme vid det. Denna minnesbild att det varit bebott har visat sig stämma när jag nu efterforskat i dess historia
Skogslund revs 2022 eller slutet av 2021, baserat på artikel i Smålandsposten daterad 1 februari 2022.
Telefonstolparna
Som telekomingenjör som en gång i tiden sommarjobbade på Televerket och sedan jobbade mycket med komponenter för linjekorten i AXE (telefonväxelsystem för fast telefoni) så kan jag inte undvika att lägga märke till telefonstolpar. Det finns tre linjestolpar som står kvar nära Skogslund, och med delvis hängande och dinglande kablar. Jag minns inte hur linjen gick i övrigt. Jag tror en av stolparna hade trådar över till fördelningsstationen och någonstans. Kanske på borttagen del av linjen gick säkert trådar till Norrängen. Men i övrigt är jag oklar över linjesträckningen. Av någon anledning så har dessa tre stolpar blivit kvar än i denna dag.
Livet på Skogslund
Jag har besökt Växjö stadsbibliotek och letat i Kronobergsrummet efter information. Isa Thornell är en känd Växjöförfattare som har skildrat Växjö i en mängd böcker med många fotografier, men jag hittar inget där av värde för att förstå något om själva Skogslund. Jag tittade även i flera andra böcker.
Det är egentligen bara en enda bok som jag hittade som hade något väsentligt om denna gård, och det är boken Historier från Hov av Olle Ekstedt på Vinga förlag. Boken är en nybindning av den ursprungliga utgåvan och tryckt 1994. Kapitel 20 har rubriken Skogslund. Olle skriver att stället ofta kallades ”Skogen” kort och gott och att ännu på 1960-talet låg det ensligt och att det är ett av de få minnena från småstugornas värld i Hov. Boken berättar bland annat att familjen som bodde i Skogen vid 1900-talets början hade en ko. Hur det var bebott tidigare och senare förtäljer inte boken.
Jag har inte fått fram när Skogslund byggdes. Jag vet inte om det hus som revs runt 2022 kan ha föregåtts av annat hus på samma plats längre tillbaka.
Den äldsta källan till torpet Skogslund som jag når digitalt hemifrån som jag hitintills gått igenom är folkräkningen 1880 där det då bor en torpare med fru och barn på torpet Skogslund. Vid folkräkningen 1890 var det ett av barnen som nu var torpare på Skogslund. Vid 1930 års folkräkning tituleras han istället som skogsarbetare.
Torpet Skogslund tillhörde som jag förstår gården Hof Norregård. Förmodligen arrenderade torparen torpet i en eller annan form. I församlingsboken 1900-1905 hittar jag under Hof Norregård fyra torp: Skogslund, Sandvik, Ekedal och Dalen samt fattigstugan Källeberg.
I församlingsboken för 1936-1939 sker en förändring för torpet Skogslund. Under denna period blir torparen-skogshuggaren änkling och lämnar också Skogslund. Istället kom en ny familj där de vuxna var födda i Öhr (Ör) att bosätta sig på Skogslund. I församlingsboken står det nu ”äger”, vilket jag förstår som att torpet har friköpts från Hof Norregård och blivit en egen fastighet. Mannen står som lägenhetsägare och det benämns som jag tyder småbruk (småbrukare i församlingsboken 1940).
Denna familj verkar ha ägt Skogslund till åtminstone 1980-talet, kanske ända tills kommunen köpte Skogslund. Detta är antagande från min sida baserat på referenserna, jag har inte studerat lagfarter eller dylikt för att fastställa tidigare ägarskap eller storlek. Jag har inte kunnat fastslå om det var den här familjen som ägde Skogslund fram till dess att kommunen köpte den eller om det fanns någon däremellan.
Jag har funderat på hur stor gården var, både som torp och sedan som friköpt. När jag tittar på flygbilden från ca 1960 så är det öppen mark som går in över den mark som sedan blev Norrängen. Men bilden är för suddig för att se vad det är för byggnader med mera för spekulera närmare om det var en bit av gården. Jag kan också spekulera i från flygbilden att fastigheten gick väldigt nära eller på nuvarande Norrleden.
Nuvarande fastigheten Skogslund är på bara 3000 m² enligt ett Vöfab- protokoll från 2023, dvs som en större villatomt. Även om det var ett torp och sedan ägd gård så måste även en småbrukare rimligen haft lite mer mark. Jag finner en äldre arealsiffra i församlingsboken från 1940 när det var en ägd fastighet att den är på 1 hektar, vilket är en mycket liten fastighet för jordbruk. En spekulation från mig är att den därefter minskat i samband med att Norrängen etablerades och att familjen då slutade med jordbruk.
I årsredovsningar från det kommunala fastighetsbolaget Vöfab i Växjö, exempelvis 2019, står det att Skogslund förvärvades 1999 och har en bruksarea på 91 m².
Jag har inte kunnat finna varför kommunen köpte Skogslund. Det är rimligt att det går att läsa i protokoll, men dessa finns inte direkt digitalt tillgängliga.
Hur Skogslund beboddes eller användes under de första åren efter Vöfab förvärvade den 1999 vet jag inte. Men från 2006 så hyrde MC-klubben Rottne Drink Team Skogslund. Smålandsposten skriver 12 oktober 2010 att MC-klubben blivit uppsagda med slutdatum juni 2011. Motivet till uppsägningen är att klubben underhållit fastigheten otillräckligt. Artikeln förtäljer att torpet är en av de sista resterna av Hovs by och hembygdsföreningen som intervjuas i artikeln anser att det inte skötts på ett bra sätt på länge. Vöfab säger i artikeln att efter att kontraktet löpt ut ska torpet rustas upp. Olle Ekstedt från hembygdsföreningen är säkerligen samma person som författat boken Historier från Hov ovan. Som en sidonot är artikeln bildsatt med ett foto taget av Alexander Mahmoud, som numera är en framstående fotograf på Dagens nyheter och hade ett Vinter i P1 2024.
Jag minns själv att det var en MC-klubb som höll till där bakom vägbommen. Jag minns det som en vanlig klubb som inte märktes av så mycket, alltså inte som någon otrevlig MC-klubb.
Den där upprustningen kommunen tänkte göra blev det nog inget av och jag är tveksam till om de hade någon ny hyresgäst. I vart fall blev det kraftigt förfallet och man kunde se uppbrutna/sönderslagna fönster och liknande som syns vid en del ödehus som används av en eller annan objuden användare. Varför det gick så har jag inte kunnat finna, men en artikel i Smålandsposten 2022 handlar om att kommunens populära torp i Växjö inte mår bra. För Skogslund står det i artikeln ”Ett torp, Skogslund, på Norra industriområdet har förfallit så mycket att det nyligen revs.”. Så kommunens fastighetsbolag tycks ha struntat i både detta och flera andra gamla torp.
Skogslund framåt
Vöfabs protokoll 2023-01-20 handlar om att försälja fastigheten Skogslund. För bakgrunden till beslutet kan i protokollet bland annat läsas att fastigheten är på 3 000 m² och helt obrukbar för Växjö kommun. Där står också att Region Kronoberg erbjudits att köpa den men avböjt. Men det finns en annan intressent, och det står i protokollet: ”Den planerade köparen är ett expansivt företag som nu etablerar sig i flera kommuner med ellagringsbatterier för att säkra elnätet över tiden.” Företaget är berett att betala 300 000 kr förtäljer protokollet.
Försäljningspriset 300 000 kr ska sättas i relation till taxeringsvärdet på 110 000 kr.
VKAB, Växjö kommunföretag AB, är moderbolag för bland andra Vöfab. VKABs protokoll 2023-09-19 ger en bakgrund till beslutet. I beslutsunderlaget finns Vöfabs styrelseprotokoll från 2023-01-20, köpekontrakt samt muntlig redovisning av Vöfab på mötet där processen som ledde fram till Vöfabs beslut berättades. VKAB godkände Vöfabs försäljning av Skogslund.
Av tidsordningen att döma måste det varit kommunen som rev Skogslund innan försäljningen. Varken i Vöfabs styrelseprotokoll eller i dotterbolaget Vöfab fastigheters sammanträdesprotokoll hittar jag något om rivningen av Skogslund, vare sig diskussion, beslut eller rapport från genomförandet.
När jag tittar i kommunens karttjänst över detaljplan så är denna fastighet Ej planlagt område (2025-08-14). Även i karttjänsten detaljplaner från Lantmäteriet finns det inte markerat att någon detaljplan finns för denna fastighet, varken nya eller gamla (2025-08-22).
Nuvarande lagfartsägare är Ingrid Capacity AB (mer exakt i lagfarten Ingrid Capacity Växjö 1 AB med postadress till moderbolaget). Ingrid Capacity AB är verkligen just ett bolag som jobbar med energilagring. De beskriver sig själva på hemsidan bl a som ”Ingrid Capacity är ett energi- och teknikföretag inom flexibla resurser och energilagring i Europa.” och är grundat i Sverige där det startades 2022. Bland namn är i alla fall ett styrelsenamn känt för mig: Ibrahim Baylan. De har inget på sin hemsida om just satsningen i Växjö.
Skogslund ligger alltså hundratalet meter ifrån en elkraftsfördelningsstation. Jag tror att detta har gjort just denna fastighet intressant för företaget som arbetar med ellagringsbatterier. Jag betänker att Vöfab inför försäljning beskrev fastigheten som obrukbar för kommunen samtidigt som den tycks ligga på en synnerligen brukbar plats för köparen.
Fram till dags dato finns inga synliga tecken från den nya ägaren på fastigheten.
Reflektion
När Skogslund hade torpare och när den senaste kända ägarfamiljen köpte gården på 1930-talet så låg alltså Skogslund ensligt med stigar och enkla vägar för att ta sig dit. Växjö stad var inte så väldigt långt bort, men ändå långt ifrån. Skogslund låg i skogen. Det var en helt annan omgivning och liv där. Under sista kända ägarfamiljen så förändrades läget från att ha legat så utkastat i skogen till att bli omringat. Villakvarter stadsplanerades och byggdes ett par hundra meter bort. Transformatorstation och Norrängen byggdes i dess omedelbara närhet och kanske på del av fastigheten. Och snart kom Norrleden att projekteras, sprängas, byggas och med kraftig trafik. En cykelväg byggdes alldeles i närheten. Från att ha varit utslängt i skogen kom Skogslund att bli malplacerat som en relik från äldre tider. Jag undrar hur de som bodde där tänkte och kände.
Inom några är det inte osannolikt att det istället står en instängslad anonym byggnad med en massa batterier i, rejäla strömkablar till fördelningsstationen men utan fast luftburen telefonlinje i telefonstolparna.
Bilder
Tyvärr har jag ingen bild från Skogslund, varken egna eller sett någonstans, från tiden innan den förvärvades av Vöfab. Med undantag för flygbild från ca 1960, men det är mycket suddigt att alls urskilja vad som är byggnader.
Jag fotograferar mot norr med Norrleden i ryggen. De gula plaströren hör till ett pågående grävarbete för kraftlinjen tror jag som går strax bredvid, vilket också är orsaken till grävmaskinsspåren och att buskar och träd tagits ner. Skogslunds bostadshus ses i vänsterkanten med gårdsplanen framför. Infarten till gården ligger till höger utanför bildkanten. April 2021. Foto: Henrik Hemrin.
Bilden är tagen från infarten till Skogslund. Spåren är från grävmaskinen för ledningsarbetet vid sidan om gården. I högerkanten skymtar uthuset, till vänster boningshuset och däremellan gårdsplanen. April 2021. Foto: Henrik Hemrin.
Här ser man uthuset i sin fulla längd, med gårdsplanen till vänster. Jag vet inte alls hur detta såg ut förut. Det påminner inte direkt om ladugård och kanske det är kraftigt förändrat sedan det var jordbruk. Kanske det fanns en helt annan riven byggnad som var ladugård när det var jordbruk. Kanske detta byggdes när jordbruket las ner. Rakt fram kan man skymta det som jag har för mig var en jordkällare. April 2021. Foto: Henrik Hemrin.
Om blicken vänds åt vänster, väster, istället, så ser vi själva bostadshuset. Numera med plåttak och moderna hängrännor och stuprör. Notera gången av betongplattor som börjar i förgrunden och går upp mot huset. April 2021. Foto: Henrik Hemrin.
Nu står jag i närheten av huset och här ser man en liten byggnad vid sidan av uthuset, inte omöjligt ett utedass. Som sagt, jag är osäker på hur dessa byggnader fanns innan kommunen övertog, eller när de tillkommit eller såg ut tidigare. April 2021. Foto: Henrik Hemrin.
Boningshuset från baksidan. April 2021. Foto: Henrik Hemrin.
Närbild på baksidan. En betongbro går rakt in i väggen. Tidigare måste det rimligtvis varit en öppning här. April 2021. Foto: Henrik Hemrin.
Tre telefonstolpar har blivit kvarglömda. Detta är den mellersta. Den första är strax framför det gula huset som kan skymtas i bakgrunden som tillhör fördelningsstationen. Det höga stängslet är runt regionens elbussdepå. Den tredje stolpen står bortom infarten till Skogslund, som är en liten bit bakom mig. Juni 2025. Foto: Henrik Hemrin.
Från cykelvägen där jag står är det en kort asfaltsstump fram till den uppfällda vägbommen vid infarten till Skogslund. Juni 2025. Foto: Henrik Hemrin.
Några meter längre fram och jag står i början av gårdsplanen. Juni 2025. Foto: Henrik Hemrin.
Här stod uthuset, till höger från förra bilden. Inte heller kan man längre ana att det fanns en jordkällare i vänsterkanten av bilden eller strax utanför. Juni 2025. Foto: Henrik Hemrin.
Så vänder jag kameran åt vänster, väster, mot stora delen av gårdsplanen där boningshuset låg en bit bak. Nu har det växt upp en mängd sly. Jag tror dessa har fått extra grokraft av oavsiktliga markberedningen när Skogslund revs. Det är svårt att avgöra precis var själva huset en gång i tiden låg. Gången av trädgårdsplattor blev kvar när stället revs. Man kan ana plattorna strax till höger om mitten av bilden. De kan ge en fingervisning om var huset en gång låg. Juni 2025. Foto: Henrik Hemrin.
Närbild på en bit av gången gjord av betongträdgårdsplattor. De bildar här en liten smal stig mellan allt sly. Juni 2025. Foto: Henrik Hemrin.
Anmärkning
Jag har enbart en relation som närboende och ingen släkt- eller ägarrelation till stället. Med tanke på integritet så utelämnar jag medvetet personnamn, familjedetaljer och diverse andra detaljer. Om du är intresserad av mer från min efterforskning, så välkommen att höra av dig eller leta i källor själv. Har du någon egen kunskap, berätta gärna.
Med undantag för Kronobergsrummet på Växjö stadsbibliotek, DVDn Sveriges dödbok och betalartiklar från Smålandsposten har jag bara använt källor som är öppna och digitalt tillgängliga. Jag har inte gått så djupt att jag rekvirerat några arkivdokument.
Skogslund är ett mycket vanligt namn och det finns fler Skogslund även relativt nära. Så det är ibland osäkert att veta vilket Skogslund som avses t ex i handlingar från kommunalnämnden. Jag tror att det jag skrivit om Skogslund är det rätta Skogslund.
Jag vill också poängtera att jag inte är speciellt kunnig i denna slags efterforskning. Allt är gjort efter min förmåga och det djup jag har velat ägna åt detta. Revidering med ny och korrigerad information kan komma allt eftersom.
Referenser
- Bilder: Samtliga fotograf Henrik Hemrin (undertecknad)
- Ingrid Capacity AB: Hemsidan https://www.ingridcapacity.com
- Lantmäteriet: Karttjänst. Flygbild ca 1960 och 1975
- Lantmäteriet: Lagfart nuvarande ägare
- Lantmäteriet: Karttjänst. Detaljplaner
- Olle Ekstedt: Historier från Hov, Vinga förlag. Nybindning av den ursprungliga utgåvan, tryckt 1994
- Riksarkivet: Folkräkning 1880, 1890, 1900, 1910 och 1930
- Riksarkivet: Församlingsböcker 1900-1905, 1906-1908, 1909-1913, 1914-1926, 1926-1935, 1936-1939 och 1940
- Smålands museum rapport 2021: 4.Solvändan. Antikvarisk dokumentation av ett f.d. vårdboende
- Smålandsposten: Populära torp förfaller - är i ett "mycket dåligt skick". 1 februari 2022
- Smålandsposten: MC-klubb sparkas ut från sin klubblokal. 12 oktober 2010
- Sveriges dödbok nr 7, 1860-2017
- Växjö kommun: Karttjänst detaljplaner
- Vöfab: Årsredovisning 2018, 2019
Henrik Hemrin
9 september 2025
15-16 september 2025: Artikeln har reviderats. Jag har korrigerat några faktadetaljer, kompletterat utifrån fler källor samt förbättrat disposition och andra språkliga förbättringar.
- Uppgifter
- Kategori: Wisdom - Vishet
Fredssymbolen det brutna geväret i form av rockmärke. Foto: Henrik Hemrin.
Sveriges radio nyhetsrapporterar idag Israel kallar in 60 000 reservister – ska ta över Gaza stad med referens till The Times of Israel 60,000 IDF reservists to be called up in coming days ahead of Gaza City takeover.
Vad är värt att kriga för? Vad är du beredd att skada andra, skadas själv, döda andra, dödas själv för när du är klädd i nationens militära uniform? Eller kanske i någon motståndsrörelse mot inkräktare eller egna styret.
Att försvara nationen som sådan kan vara ett svar. Men näppeligen mitt svar. Jag har svårt för nation och nationalism. Jag är samtidigt glad och stolt över att vara svensk och bo i Sverige. För mig är det inte centralt med nationen i sig. Hur det vore med en gränslös värld är ett eget ämne.
Det är funktioner som finns i Sverige som är viktiga, funktioner som jag för enkelhetens skull sammanfattar i mänskliga rättigheter och demokrati. Dessa vore hemskt att förlora. Kan det vara rätt att gå ut i krig för att försvara dessa funktioner. Eller kan det vara rätt för den som lever i ett land där det inte råder mänskliga rättigheter och demokrati att starta ett krig, kanske i form av inbördeskrig, för att få detta.
Hur vore det att bli inkallad till att ta över Gaza city? En del tycker det är rimligt, andra inte.
Min far gjorde sin militärtjänst som infanterist på I11 i Växjö, det närmaste och mest naturliga tjänstgöringsstället för boende där han växte upp.
Jag minns att han berättade om att de lärde sig att vid närstrid med fienden när han tryckte in bajonetten i fiendens kropp så skulle han vrida om bajonetten så att fiendesoldaten verkligen dog eller åtminstone inte utgjorde någon fara. De övade på halmuppstoppade fienderdockor som jag minns att han berättade.
Numera är det kanhända inte så vanligt med sådana närstrider med bajonett i krig. Men bilden visar ännu vad krig handlar om, vare sig man möter motståndaren på handskakningsavstånd eller på långt håll. Motståndaren ska skadas eller dödas, eller möjligen tillfångatas. Fienden eller jag.
Vem är min fiende? Vem är min nästa?
När jag mönstrade i Kristianstad (tror jag det var) så lämnade jag in ansökan om att göra vapenfri tjänst. På den tiden var det allmän värnplikt för alla av det manliga könet. De av kvinnliga könet hade inte allmän värnplikt, men det fanns som jag minns vissa möjligheter att göra militärtjänst för kvinnor om de verkligen var angelägna. För oss män fanns i stort sett tre möjligheter: att bejaka militärtjänstgöringen, att bejaka att göra en samhällstjänst men utan vapen samt att neka samhällstjänst genom att vapenvägra med fängelse straff på några månader som påföljd. Medicinska skäl kunde ge frisedel. Min ansökan om vapenfri tjänst som jag lämnade in vid mönstringen ledde några veckor eller månader senare till förhör och sedan ett beslut som i mitt fall var beviljande. Jag kom sedemera att göra vapenfri tjänst som ungdomsledare i en kyrka.
Det finns säkert de som ser detta som att jag är en vekling eller osolidarisk. Jag ångrar inte mitt beslut nu många år senare. Det känns rätt för mig att inte utbilda mig för att döda min medmänniska. Människorna utanför nationen Sverige är också människor. Precis lika mycket och med samma värde och rättigheter som jag, varken mer eller mindre.
Samtidigt vet jag förstås att det finns nationer och ledare i nationer som startar krig eller leder länder där människorna inte har de rättigheter som är grundläggande. Det är inte så att jag tvärsäkert kan säga att det är fel att döda för att försvara sig på nationell nivå, eller i någon form av nationsallians, i militära uniformen i alla krig. Och som vapenfri kan jag verkligen fundera över vad mitt ställningstagande till att göra vapenfritt innebär i att andra människor istället ska försvara mig med hjälp av sitt krigförande för att jag ska behålla mina mänskliga rättigheter i det fall min nation angrips. Men hur gör man som soldat om man blir inkallad till ett krig där man själv inte är i samklang med vad nationens ledning anser att man ska kriga för.
Jag minns när Hep Stars sjöng Inatt jag drömde, en sång om alla krig var slut och det var fred på jorden. Jag minns också Fredsboken av Bernard Benson, en sagoberättelse om hur enkelt fred skulle kunna vara. Och sången Give peace a chance som skrevs av John Lennon.
Jag minns också icke-våld i form av Plogbillrörelsen. Jag minns Mahatma Gandhi och under vapenfriutbildningen var vi på en biograf på Kungsgatan och såg filmen Gandhi som just kommit då. Jag minns böckerna Civil olydnad och Skogsliv vid Walden av Henry David Thoreau.
Jag minns också att jag läste serietidningen Pilot. Den hade till stor del serier från första och andra världskriget. Den hade också veteraner från brittiska RAF i intervjuer eller liknande, och man kunde också skriva till dem tror jag. Jag läste också Bigglesböckerna. På TV var det inte sällan filmer med krigstema där man exempelvis följde med brittiska bombplan på raider till Tyskland, liksom serier som Krutgubbar och Mash. Vi hade svenska krigsfilmer och beredskapsfilmer som Någonstans i Sverige, liksom filmer med Soldat Bom såväl som Åsa-Nisse. Med många fler. Utbudet av plastmodellerna vi byggde från Airfix och Revell med flera dominerades som jag minns det av krigsfordon. VMA-sirenerna som övningsljuder är för mig fortfarande flyglarmssirener.
Kriget var inte så långt tillbaka i tiden när jag växte upp. Men jag skriver detta som en människa som i hela mitt liv levt i ett land i fred.
Hur ska vi medborgare i världen göra för att krig inte ska starta? Fred utan att ha maktmedel att visa upp att jag kan döda dig om jag behöver.
Henrik Hemrin
20 augusti 2025
- Uppgifter
- Kategori: Wisdom - Vishet
Jag grunnar och grunnar. Varenda dag. Det gör du säkert också. Det här är lite av mitt grunneri idag i textform.
Igår kväll runt 23 och midnatt så gick jag ut med handkikaren. Alltså en "vanlig" kikare. Jag var i stadsmiljö så både närliggande gatubelysning och den allmänna stadsbelysningen stör mörkret. Jag var bara ute en kort stund och egentligen inget märkvärdigt utan snarast alldagligt, eller allnattligt.
Det var halvklart väder. Det var fullmåne för några dagar sedan och ljuset från solen som den speglade var nästan bländande starkt. Utan kikaren syntes en hel del stjärnor och med kikaren ännu fler. Om jag hade haft ungdomens synförmåga, mindre stadsljus och klarare väder hade jag säkert kunnat uppfatta mer stjärnor och annat som rör sig uppe i skyn. Jag har en förhoppning att innan vinterkylan kommer att både en och kanske fler gånger åka ut på landsbygden och beskåda natthimlen.
Månen och stjärnorna har alltid fascinerat mig. Som yngre hade jag inte bra men betydligt bättre koll på vad objekten heter. Något jag ska försöka förbättra genom böcker och kanske skåda ihop med någon som har kunskapen. Jag har också installerat Stellarium på min dator, en planetarium-programvara byggd med fri och öppen källkod.
Just igår och nu är en period av meteorregn, persiderna, men det var inget jag kunde se något av under denna stund.
Att titta upp mot skyn ger mig en gudsförnimmelse lite likt den jag kan känna av att beskåda naturen här på moder jord. Att se på himlakroppar, att tänka på hur många de är som jag kan se och hur oändligt många fler som jag inte ser, och deras enorma avstånd mellan mig och varandra är svindlande. Det är ofattbart för mig att de trots avståndet är något jag och alla andra kan se med blotta ögat. Jag tänker att det är lite likt Gudstron. Gud är också svår och obegriplig, svindlande för min hjärna att försöka förstå. Logiskt, rationellt och faktabaserat är det hopplöst svårt för mig att få ihop tron på Gud. Likväl finns tron med i mig på ett oförklarligt och obevisbart vis. I jämförelse med himlen är Gud något som jag inte kan se direkt med blotta ögat. Att se på den svindlanden skyn med alla dess himlakroppar ger mig en form av gudsförnimmelse.
Att se upp mot himlen kan göra att jag känner mig liten. Vad är jag för litet sandkorn som lever ett antal år i denna oändliga värld och tidsrymd. Samtidigt så sätter det in mig i ett sammanhang. Himlakroppar förändras över tid, och vad som kan ses varierar över året, mellan åren och var på jorden jag befinner mig. Det är i mångt och mycket samma sak som människor i alla tider har kunnat se och svindlas av. Bibeln skriver om att jag är mer än ett obetydligt sandkorn. Men jag vill här och nu istället för Bibeln citera en betydligt mer nutida och profan text, sången Ljuset av Björn Afzelius. Det är en sång som återkommer i mina tankar. I Ljuset finns en strof som passar i detta sammanhang:
"Vi är en sekund i epokernas ström
Men vårt liv är en oersättlighet"
Henrik Hemrin
13 augusti 2025
- Uppgifter
- Kategori: Wisdom - Vishet