Det är vår, eller kanske tidig sommar är mer korrrekt. Naturen som under vintern och en bra bit fram på våren knappt visar ett livstecken rör sig plötsligt snabbt under senvåren och sommaren. Det är inte många dagar sedan blommorna på äppelträden var så vackra i sin prakt; Salt myra. Nu har äppelblommorna förlorat sin prakt, trädet är på väg vidare mot sommaren och förhoppningsvis mot frukter under hösten. Bilden ovan är en flagnande äppelblomma på samma träd fotograferat en vecka senare.

Blomknopparna nedan är från en oxel som växer nära äppelträden och fotograferat samtidigt som äppelblommorna i Salt myra. Man kan ana att några av knopparna är på väg att spricka upp och blommorna kommer snart att slå ut.

Samtidigt som äppelträdets blommor flagnar (översta bilden) och nästan alla blombladen fallit, så har oxelns blomknoppar tagit stora steg framåt och nu håller oxeln verkligen på att starta sin blomning.

Och även oxeln får besök av smådjur. Tyvärr har jag inte kunskap nog att säga vad de två små krypen som sitter på varandra är för djur. Om du vet vad det är för kryp, berätta gärna.

Fotoutrustning

Det här med makrofotografering är fortfarande klurigt.

Oxelknopparna har jag kämpat med flera gånger. Jag har inte blivit nöjd med fokus, och inte riktigt nöjd heller med bilden jag visar här. Först tog jag med halvautomatiska inställningar och relativt lågt ISO. Senare har jag provat med stativ och även fjärrutlösare för att minska rörelseoskärpan. Rätt ofta har jag hållt grenen med ena handen. Men jag har inte gått så långt att jag tagit bort grenen från trädet. I något läge gick jag över till manuella inställningar, med högre ISO, kortare slutartid och ändå hyggligt liten bländaröppning. Oxelknopparna på bilden ovan, om jag minns rätt, är utan stativ.

Bilderna från den fotografiska expeditionen, med vissnad äppelblomma och utslagna oxelblommor, de togs också med manuella inställningar och på fri hand utan stativ, men troligen höll jag i grenen för att parera vindpustar. Vid det här tillfället blev flera bilder väl underexponerade vid fotograferingen, vilket kompenserades i raw-framkallningen.

Jag funderar, om jag haft en modern och avancerad mobilkamera - hade då bilderna blivit bättre än vad jag åstadkommit?

Kamera: Nikon D90

Objektiv: Nikkor AF-S DX Zoom-NIKKOR ED 18-55 mm F3.5-5.6G

Försättslins: Raynox DCR-250

Helt manuellt inställt: Manuell fokusering, liksom ISO, slutartid och bländare.

RAW-format (NEF)

Efterbehandlad vid RAW-konvertering i mjukvaran Corel Aftershot Pro 3.

Öppna bilderna i eget fönster om du vill se dem större.

Henrik Hemrin

5 juni 2021

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 05 juni 2021

Senast uppdaterad 05 oktober 2023

• Foto - Photos
• Fotografering - Photography

En myra vandrar runt på en ännu inte utslagen blomknopp på ett äppelträd (för det är väl en myra). Andra blommor på trädet är redan utslagna. Äppelträd i blomning är en skönhet att beskåda! Sådan skillnad mot för drygt två månader sedan: Inte än.

"Myror kunna ersätta salt", berättar scoutrörelsens grundare Robert Baden-Powell i boken Scouting for Boys. Jag läste boken och lärde denna levnadsvisdom som barn/ungdom.

I boken lär han också ut om vikten om tandhygien, jag minns speciellt topsen om pinnen:

"En scout med dåliga tänder duger inte till scout, ty en sådan måste ofta leva på hårda skorpor, som han omöjligen kan tugga eller smälta, om inte tänderna äro i ordning, och detta beror på hur han vårdat dem som pojke, d. v. s. om han sorgfälligt hållit dem rena eller ej. Minst en gång om dagen böra tänderna borstas, då man stiger upp om morgonen och på kvällen innan man lägger sig, och både på ut- och insidan med tandborste och tandpulver, samt dessutom sköljas efter varje mål, isynnerhet om man ätit frukt eller syrlig föda. I urskogarna händer det ofta att man förlorar sin tandborste, men en scout reder sig ändå, han tager en torr pinne och småklyver den i ena ändan, och saken är klar."

Kunskapen till trots, så minns jag inte att jag använt mig av dessa praktiska råd vare sig om saltersättning eller tandborsteersättning.

Citaten kommer från Åhlén & Åkerlunds förlags utgåva av boken från 1917.

Fotoutrustning

Det här med makrofotografering är klurigt. Skärpedjupet är litet. Och den minsta skakning blir gigantisk. Vid den här bildserien på äppelblommor så ställde jag in kameran manuellt. För att motverka rörelseoskärpa, vare sig av min darrning eller vinden, så gick jag upp till en hyggligt kort slutartid om än inte extrem på något vis. Innan dess så ökade jag känsligheten, ISO-talet, till klart högre än jag "normalt" använder, men fortfarande relativt rimligt. Betänk att D90 är en relativt gammal digital kamera och inte går att pressa lika högt som nyare kameror. Att gå upp i känslighet möjliggör att kombinera kortare slutartid och mindre bländare. För en mindre bländare ville jag också ha för att få lite bättre skärpedjup, jag kunde kanske gått ännu längre. Eftersom jag tar i råformat (RAW; Nikon NEF), så kan jag justera i framkallningen, så det finns tolerans för felexponering. Jag handhöll kameran - inte något stativ eller fjärrutlösare. På några bilder höll jag fast grenen i ena handen för att motverka vinden; oklart hur det var för exakt dessa två bilder. De tekniska detaljerna nedan inklusive inställningarna gäller för bägge bilderna.

Kamera: Nikon D90

Objektiv: Nikkor AF-S DX Zoom-NIKKOR ED 18-55 mm F3.5-5.6G

Brännvidd: 48 mm

Slutartid: 1/800 s

Bländare: 18

ISO: 1250

Försättslins: Raynox DCR-250

Helt manuellt inställt: Manuell fokusering, liksom ISO, slutartid och bländare.

RAW-format (NEF)

Efterbehandlad vid RAW-konvertering i mjukvaran Corel Aftershot Pro 3.

Bilden med myran har jag mörkat exponeringen vid framkallningen, medan den utslagna äppelblomman så har jag ljusat exponeringen. Myrbilden är kraftigt beskuren, den andra lite mindre beskuren. Vidare har jag gjort justeringar i skärpning, linskorrigering, mättnad, vibration, högdager och liknande. Men inte någon förändring av själva bilden.

Henrik Hemrin

27 maj 2021

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 27 maj 2021

Senast uppdaterad 05 oktober 2023

• Böcker - Books
• Foto - Photos
• Fotografering - Photography

Samexistens

Ja, vad är det vi ser? Det beror på vilket perspektiv vi anlägger. Om den här bilden hade tagits på ett par meters avstånd hade svaret förmodligen varit en trädstam. Närmare bestämt en trädstam på ett oxelträd.

På det här avståndet som bilden faktiskt är tagen, och dessutom med en makro försättslins på kameran, är perspektivet annorlunda och svaret på vad vi ser blir annorlunda. Visst kan man skönja trädets bark. Men framför allt ser man lavar som sitter utanpå trädets bark. Visst ser det häftigt ut!

På något vis så lever de tillsammans, trädet och dess lav. De lever inte i symbios, som jag förstår det. Men de samexisterar.

Natursidan.se berättar denna kunskap: En del tror att lavar skadar de träd som de växer på, men det gör de inte. Lavar har inga rötter som de kan ta upp näring med från underlaget. De växer på barkens yttersta lager och tränger inte in i barken och skadar den. Lavar behåller inte fukt särskilt bra och orsakar därför inte röta i det träd som de växer på. Att det lever mycket insekter i lavarna på ett träd utgör inte heller någon fara. Laven gör istället nytta eftersom insekterna i dem ger mat till många småfåglar.

Fotoutrustning

Kamera: Nikon D90
Objektiv: Nikkor AF-S DX Zoom-NIKKOR ED 18-55 mm F3.5-5.6G
Brännvidd: 52 mm
Slutartid: 1/250 s
Bländare: 8
ISO: 1250
Försättslins: Raynox DCR-250
Manuell fokusering
RAW-format (NEF)
Efterbehandlad vid RAW-konvertering i mjukvaran Corel Aftershot Pro 3

Henrik Hemrin

18 maj 2021

PS. Öppna bilden i ny flik eller liknande, om du vill se den i större storlek. DS.

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 18 maj 2021

Senast uppdaterad 18 maj 2021

• Foto - Photos

Nytt liv

I höstas blev denna prydnadsbuske kraftigt beskuren. Likt ett stående plocke pinn med nästan bara ett antal "pinnar". Så har våren kommit. Med sol, värme, vind, regn och diverse ämnen från jord och luft. Livet tränger på. Livet tränger ut ur de kala pinnarna på nya ställen. Här och nu. Än har denna buske en tid kvar på sin livstid.

Fotoutrustning

Kamera: Nikon D90
Objektiv: Nikkor AF-S DX Zoom-NIKKOR ED 18-55 mm F3.5-5.6G
Brännvidd: 55 mm
Slutartid: 1/400 s
Bländare: 10
ISO: 1250
Försättslins: Raynox DCR-250
Manuell fokusering
RAW-format (NEF)
Efterbehandlad vid RAW-konvertering i mjukvaran Corel Aftershot Pro 3

Henrik Hemrin

16 maj 2021

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 16 maj 2021

Senast uppdaterad 16 maj 2021

• Foto - Photos

Glad valborg, vänner!

Henrik Hemrin

30 april 2021

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 30 april 2021

Senast uppdaterad 30 april 2021

Med en trygg och stabil trädstam i ryggen florerar blommorna i förgrunden. Det är ingen slump att blommorna först kommer på södra sidan av trädet. Blommorna kan vädersträcken.

Henrik Hemrin

29 april 2021

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 29 april 2021

Senast uppdaterad 29 april 2021

• Foto - Photos

En ensam citronfjäril flyger runt.
Jag dricker kaffe.

Och samtidigt
Som citronfjärilen fladdrar runt
Som jag dricker mitt kaffe
Så återuppförs påskdramat
Där Jesus idag är uppspikad på korset

Henrik Hemrin

2 april 2021

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 02 april 2021

Senast uppdaterad 02 april 2021

Grapes on my kitchen table.

Grown and harvested in India.

Soil, water, wind abd sunshine.

Humans, tools and machines.

I have never been to India.

The grapes have been there.

One connected world.

Henrik Hemrin

30 March 2021

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 30 mars 2021

Senast uppdaterad 30 mars 2021

Hagel, regn och snö. Så spricker himlen upp och blir klarblå. Det är brytningstid mellan vinter och vår.

Fotoodetaljer:

Kamera: Nikon D90

Objektiv: Nikkor 18-55 F/3.5-5.6G ED AF-S DX Zoom

Fotona är tagna i raw-format, Nikon NEF-format, och framkallade i Corel AfterShot Pro 3. Jag har samtidigt dragit i några av "spakarna".

Äppelträdet:

Slutare: 1/250 s

Bländare: 8

ISO: 250

Brännvidd: 32 mm

Blommor:

Slutare: 1/80 s

Bländare: 5,3

ISO: 250

Brännvidd: 45 mm

Henrik Hemrin

17 mars 2021

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 17 mars 2021

Senast uppdaterad 17 mars 2021

• Foto - Photos

Slagsta. Skärvor ur Slagstas liv, seder och bruk.

Utgiven 2005 av Slagsta Gilles forskningssektion.

Det är spännande med böcker som ges ut av hembygdsföreningar och liknande! Den här boken är inget undantag. Jag läste boken mer eller mindre när den var nyutgiven, och nu har jag återvänt och läst den på från pärm till pärm.

Slagsta bildar Norra Botkyrka tillsammans med Fittja, Alby, Hallunda och Norsborg. Det är alltså en del av min hembygd. Nu är detta förort till Stockholm med mängder av invånare. Sista kapitlet i boken handlar om det nutida Slagsta, "nuvarande" Slagsta började byggas runt 1973. Det slår mig att den enda av de gamla byggnaderna från det gamla Slagsta som jag varit inne i är det som numera är Slagsta Motell.

Boken börjar en snabb historisk överblick av Slagsta med bland annat hällristningarna i Slagsta, som ligger där ett stenkast från E4:an.

Sedan kommer ett större kapitel om Slagsta gård och de markerna, berättelsen börjar på 12-1300-talen. Historien om Jack är lite djupare och spännande; han blir ägare 1816 och ägarskapet slutar med konkurs några år senare. Innan dess hade han bland annat tjänstgjort på Sveaborg. Intervjun av Bo Walther med Sven Lindkvist, son till sista förvaltaren, är en av berättelserna som levandegör den senare delen av Slagsta gård.

Nästa kapitel handlar om de två tegelbruken i Slagsta. Ett fanns också i Fittja. Jag har inte reflekterat förut över råmaterialet lera som behövs för att göra tegel. Det behövs naturligtvis i stora mängder. Och det fanns i Slagsta. Och jag tänker hur brytningen måste ha förändrat landskapet i Slagsta, lite som brytning av grustäkter har gjort på andra platser. Boken talar bland annat om att den togs upp från ängarna vid nuvarande Lavendelvägen och Timjanvägen, och att leran var 15 meter djup.

Det tredje fokuskapitlet handlar om Slagsta skolhem, som började med att Föreningen för Sinneslöa Barns Vård startade sin verksamhet i Slagsta 1911 efter flytt från Norrtullsgatan i Stockholm.

Intervjun med Nils Karlsson som bott på Slagstahemmet är lång, detaljrik och intressant. För mig personligen är det speciellt intressant när Nils berättar på sid 64: "Hon heter fröken Lagervall, Signe Lagervall, som var föreståndarinna där. Sen kände jag syster Eva och tant Ida." Och något senare berättar Nils vidare: "Jo jag var ute [i Slagsta] när fröken Fröstedt levde. Hon blev föreståndarinna efter fröken Lagervall 1931. Fröken Lagervall slutade när hon var 60 år. Nu är hon död. Hon dog 1962." Not: Boken stavar Lagervall, men när jag efterforskar i "Sveriges dödbok 1860-2017", så stavas hennes namn Signe Lagerwall.

Jag vet inte om "tant Ida" son Nils nämner är min fars faster Ida. Men det är högst troligt. Det var nämligen så att min fars faster Ida arbetade där i Slagsta och senare hos Lagerwall på söder. Min far känner väl till namnet "fröken Lagerwall", främst var det nog genom hans mor i kontakt med Ida.

Faster Ida växte upp på Krokagården i Agnaryd, Småland. De var många syskon och två av dem flyttade till Stockholm. Jag vet inte närmare när Ida flyttade och vad hon eventuellt gjorde innan hon började arbeta i Slagsta. När fröken Lagerwall gick i pension, om det var direkt eller lite senare, så följde Ida med och blev hembiträde eller dylikt hemma hos fröken Lagerwall i bostaden i närheten av Högalidskyrkan på Södermalm. Ida bodde sedan i slutet av sitt liv några kvarter bort hos Blomsterfonden på Ringvägen.

Jag träffade aldrig Ida, hon dog strax efter att jag föddes. Ett skåp som tillhört Ida kom till min farbror Sven och hans familj. Under andra halvan av 1980-talet flyttade de från sin bostad på Lidingö. Jag var och hälsade på där på Lidingö i tiden runt flytten. Jag har ett vagt minne att att det stora flyttlasset redan hade gått. Detta skåp, gissningsvis ursprungligen ett linneskåp, blev över. Min släkting Clarence var och hälsade på samtidigt på Lidingö. Jag minns inte om våra respektive föräldrar eller andra också var där vid detta tillfälle. Hur som helst, Clarence hade en stor bil så vi gjorde direkt en resa med skåpet hem till mig i Norsborg, och sedan åter till Lidingö. Clarence pappa växte för övrigt upp i Kexås liksom min far och farbror, där familjerna umgicks och hjälptes åt. Kexås är en grannby till Agnaryd.

Jag vet inte när, var och hur detta skåp kom i Idas ägo. Tveksamt, men kanske kom det från Agnaryd. Kanske mer troligt att det har varit i Slagsta, kanske Ida hade det i Slagsta. Jag tänker i alla fall att det kan ha stått i Slagsta en gång i tiden, innan det säkert har varit på Söder. I en annan tid, innan det nuvarade Norra Botkyrka byggdes. Cirka två kilometer från där det nu står hemma hos mig i Norsborg. Det är en spännande tanke för mig. Det är inte något märkvärdigt skåp men det känns i alla fall fint att återbruka en möbel som tidigare brukats åtminstone hemma hos två olika släktingar.

Jag kom till Norra Botkyrka 1983, en för mig helt ny plats (se Porträtt utan vapen). Det är spännande att veta att jag har en såpass nära släkting som farfars syster som bott, levt och promenerat runt i samma område som jag i Slagsta och de trakterna sådär ett halvsekel och mer därtill, innan jag kom dit. Hon har säkert varit nere vid Mälaren runt Slagstabadet liksom Slagsta gård. Inte otroligt besökt Botkyrka kyrka. Jag vet inte exakt var hon bodde, men gissningsvis i något av de rivna husen. Ida bodde i Slagsta för inte så länge sedan, men ändå en helt annan epok av Slagstas historia.

Henrik Hemrin
13 mars 2021

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 13 mars 2021

Senast uppdaterad 13 mars 2021

• Böcker - Books
• Nostalgi - Flagnande minnen