World Radio TV Handbook, WRTH, resembles of a phone directory. This 2022, the 76th edition, has more than 600 pages. It starts with a couple of radio equipment reviews and other articles. The book also contains many reference pages that are useful for radio listening. The majority part of the book are about radio stations, like this example below. Focus is on radio broadcating, especially in my eyes, although also TV is covered.

WRTH is well known to me from when I was younger and listened frequently to radio transmitted from abroad. At that time WRTH was published from Denmark. Now it has been published from England for many years. However, the editorial introduction to this year edition tells it is his last year and he hopes someone else will stand up and take over. I have no insights, but I believe there is a good chance #76 will not be the last one, maybe there will a delay.

With "from abroad", I distinguish between radio intended for international audience and domestic respectively. Today as I understand there are in comparison few international stations, as well as domestic, considering sw, mw and lw.

Many international stations existed when I was younger. Even multiple stations with shows in Swedish. One favorite was the Christian radio HCJB on 11 835 kHz (shortwave), located in Quito Ecuador. Their shows in Swedish had not only Christian content, but also a lot about Ecuador including daily news from Ecuador. Fantastic to get news directly all the way from Ecuador to Sweden! It became a habit to get fresh news from Ecuador.

Like many other I also litsened many times to the commercial Radio Luxembourg at 1440 kHz, 208 m, medium wave. They transmitted with very high power.

This to mention two of all stations; I tuned in to many other stations, from many countries.

Radio is a direct communication between two antennas over the ether (air), no intemediator in between; no service provider, no fibre or copper or anything else that can break or stop the communication. Ok, well, jammers can interfere the traffic. Signal qualiy over radio do vary a lot and quality is far from what is possible today with internet radio. But still it fascinates me that with relatively low power and simple equipment it is possible to transmit especially on shortwave around the globe. And that is also, of course, what private radio amatuers do.

The 2022 edition of WRTH is the first issue I buy for many years. It is nostalgia, of course. But I am also curious to read and get an overview of what the radio landscape looks like today. And not at least, it is an important and great reference to actual radio listening. I think this will inspire me to turn on the long distance radio a bit more again in the future.

Long distance radio listening as hobby is called DXing. It is, or at least was when I was younger, common to send reports to the radio station about signal quality, and in return receive a QSL card. The reports, sent by traditional mail, reported the quality according to SINPO; Signal, Interference, Noise, Phading and Overall. There are many clubs, like the Swedish Sveriges DX-Förbund, for those intererested in long distance radio listening.

Finally, one of the QSL cards from my collection: Radio Kiev in the Soviet era.

Henrik Hemrin

28 March 2022

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 28 mars 2022

Senast uppdaterad 28 mars 2022

• Böcker - Books

Jag har läst många krönikor och texter av Rune Larsson genom åren. Han är en blandning av galen och jordnära person.

Mycket handlar om löpning. Galen såsom att springa tvärs över USA. Galen såsom att han har sprungit och vunnit Sparthalon i Grekland flera gånger, en liten löptävling på knappa 25 mil. Jag gillar Runes filosofi att man inte behöver krångla till det, man behöver inte komplicera löpning utan bara göra det.

Tex minns jag att han skrev en gång att blodpudding är bra mat för löpare med sitt järninnehåll. Och i samband med långlöparturer på träningsläger han varit ledare på (ni vet sådana där löparresor), att de stannar och fikar något gott.

Den här artikeln är en intervju, löpning, mm med Nils van der Poel. Ultrapasslöpning i lungt tempo är en träning (nu är nog lugnt tempo relativt, misstänker jag). Rune berättar att han och hans fru supportade Nils på en längre löprunda 2020, 16 mil, då Nils under löprundan käkade åt 4,5 kg risgrynsgröt (Nils köpte 10 såna där plastkorvar med gröt) och hamburgare på McDonalds.

Om du har lust, läs texten av Rune i Runner's world: Löpning en nyckel till Nils van der Poels OS-succé

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 11 februari 2022

Senast uppdaterad 11 februari 2022

• Löpning - Running

En nyårsafton var jag i Gamla stan (Stockholm) vid tolvslaget. Jag var vid kajen, det var väl bakom det som varit ett tullhus och nu var en restaurang. I närheten stod Stenbäcks stora julgran. Vi var många som stod där. På en ponton ute i vattnet spelade Europe The final countdown.

Det är inte så länge sedan det tilldrog sig. Det var när vi senast bytte årtusende.

Det har faktiskt gått ett antal dagar och år sedan dess. Vad har jag gjort och varit med om alla dessa dagar sedan skiftet av årtusende?

Alla dessa vanliga och ovanliga dagar som är livet.

Gott nytt år!

Henrik Hemrin

31 december 2021

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 31 december 2021

Senast uppdaterad 31 december 2021

Strävsamhet enligt SO: "som arbetar hårt under lång tid". Synonym: flitig.

Jag har läst Nadia Jebrils krönika "Jag har mer gemensamt med pojken som plockar disk än med mina egna barn" i Dagens Nyheter (21 december 2021).

Det är en vacker berättelse som väcker till eftertanke.

När den har fått vandra runt i min hjärnas gångar i sömn och vaket tillstånd, så kommer ordet strävsamhet till mig. Krönikan handlar om hennes föräldrars arbete med egna korvkiosken och liknande rörelser, om hur hon som barn fick hjälpa till och klassresan hon gjort till ett ekonomiskt bättre liv nu som journalist. Nadia skriver om hur hon är tacksam för sitt uppväxtliv och funderar på sitt egna barn som växer upp med en mamma som gjort klassresan och som börjar på en bättre ekonomisk nivå.

Hon gör denna reflektion när hon med sin dotter besöker en sushirestaurang och ser sin spegelbild i ett annat barn som sitter i restaurangen som drivs som en familjeangelägenhet. Barnet tar en paus i sin läxläsning vid ett bord i restaurangen och på ett självklart sätt och med stolthet hjälper till att duka av efter några andra gäster.

Och jag anar hur Nadia funderar på hur hon ska förmedla till sin dotter hur uppväxten är när man har det sämre ställt än vad hennes egna familj har idag. Om att ta med de goda sakerna från den uppväxten. Liksom att se människan som idag får arbeta utifrån en liknande sämre ställning.

Jag speglar själv denna berättelse i den artikel jag skrev i Värendsbygder 2021 som kom ut för en dryg månad sedan: "Glimtar från bondelivet i Mistelås runt 1930-talet." Min berättelse tar sin utgångspunkt i livet som min farfar, farmor, farbror och far levde som bönder. Om det enkla och strävsamma livet. Om glädjen och tacksamheten. Om vinterkylan på morgonen där man hade en yxa för att slå sönder isen i vattenhinken som stod i köket. Om familjegemenskapen och gemenskapen i missionshuset med Gud och medmänniskor.

Jag kopplar samman strävsamhet med tacksamhet och ödmjukhet.

Henrik Hemrin
22 december 2021, uppdaterad 30 december 2021

Värendsbygder finns att köpa från hemsidan för Norra Allbo Hembygdsförening. Jag har skrivit lite om årets bok under Böcker jag läst: Värendsbygder 2021.

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 22 december 2021

Senast uppdaterad 30 december 2021

• Vackra ord

Värendsbygder är namnet på årsboken från Norra Allbo Hembygdsförening. Det är en bok på runt 200 sidor som i år liksom många år (alla?) är tryckt av Lindströms Tryckeri i Alvesta. Boken ingår i medlemsavgiften för de för närvarande strax under 1000 medlemmarna. Boken finns att köpa från hembygdsföreningens hemsida. Den säljs också lokalt i bland annat bokhandel liksom att den finns på biblioteki närområdet. De senaste åren har Värendsbygder anlänt i brevlådan precis före jul, men i år har man tidigarelagt utgivningen drygt en månad.

Artiklarna är från olika tidsepoker och olika socknar inom Norra Allbo av ett flertal olika författare. Det är roligt att läsa alla artiklar. Vilka berättelser som är mest intressanta torde vara mycket individuellt.

Jag vill lyfta fram fyra av dem i denna refektion efter min läsning.

Artikeln Mjölk, rosor och kärlek har Sigvard Ericsson i fokus. Det handlar dels om hans arbete som mjölkabilsförare och dels om hans arbete som rosodlare i Ör. Det är framför allt det senare jag fastnade för. Rosodlingen var först en tid en bisyssla, men sedan mjölkabilen upphörde blev det en heltidssysselsättning. Företaget Rosplantskolan i Ör hade verksamhet ända när jag var litet barn. Men lite förvånande för mig kan jag inte minnas att jag hört talas om den eller besökt den, trots att de under en period sålde direkt till privatpersoner och den låg på vägen mot mina landsbygdsrötter. När stormarknaderna öppnade i Växjö, först Wessels i Räppe och sedan Obs med flera, då kunde Ör inte konkurrera med priserna på billigare importerade rosor utan la ner odlingen.

Den andra artikeln jag tänker på är Tage Andersson och ATA Timber AB, där Tage är grundaren. ATA känner jag till väl, liksom känner jag väl till Tage och hans familj, som kommer från min mors trakter. Sågen i Åboda har jag åkt förbi så många gånger i hela mitt liv, när man svänger av Åbodavägen just vid sågen mot Gamleboda och Grönaberg. Ja, i artikeln fick jag läsa att sågen faktiskt ligger på mark som tillhör Gamlebodagård. En annan relation till ATA är att min farfar jobbade på sågverk i Moheda efter att ha slutat som bonde, framför allt på Prästkvarn som senare köptes upp av ATA. Det var intressant att läsa om Tages uppväxt och hur den numera stora firman startade, och sedan dess utveckling.

Den tredje heter Svänan - De fattigas kungarike, och handlar om ett geografiskt ungefärligt område som med småländska mått är extra stenigt och otillgängligt för odling och kommunikation. Området ligger norr om Moheda med sjön Stråken österom. Under en period under 1800-talet när befolkningen ökade, så blev det uppodling och inflyttning till detta område. Ett diagram visar att 1708 fanns enstaka invånare, i början på 1800-talet steg det kraftigt upp till ca 85 1875, för att runt 1947 vara nere på enstaka igen. Artikeln är sprungen ur en studiecirkel som utmynnat i en bok som utkom i maj 2021 med samma titel som artikeln. Det finns vandringsleder och guidade vandringar i Svänan, genom Moheda Sockens Hembygdsförenings försorg. Något att lägga på minnet för framtida utflykter.

Den fjärde artikeln nämner jag med stor stolthet. I år fick jag äran av att vara en av författarna i Värendsbygder. Med hjälp av bilder från familjealbum, med hjälp av samtal med min far och med hjälp av ett program min farbror höll tidigare i Lidingö närradio har jag skrivit ihop berättelsen Glimtar från bondelivet i Mistelås runt 1930-talet. Det är vardagsglimtar utifrån familjen med min farmor, farfar, far och farbror och fokuserar på skolan, missionshuset och livet på gården.

Henrik Hemrin

18 december 2021

PS. 4 maj 2023: Om du vill läsa hela min artikel, men inte har Värendsbygder, vill köpa eller det är krabbigt med bibliotekslån, så skicka mig ett e-brev så kan du kan du få en inskannad version av min artikel. Du får gärna skicka någon tia till föreningen (inte till mig) i så fall. DS.

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 18 december 2021

Senast uppdaterad 04 maj 2023

• Böcker - Books

Den 8 januari 2005 var jag tillsammans med mina föräldrar på bjudning i Rydaholm, några mil från Växjö.

Det skulle blåsa lite, men kändes inte så farligt. När vi var där blev det mer blåst. Mycket mer blåst. Strömmen gick under kalaset, men vi hann bli mätta innan strömmen gick. Så småningom var det dags att åka hem. Visst blåste det, mycket.

På kvällen skulle vi liksom två andra bilar med gäster åka hem åt våra respektive hemhåll. En bil åkte i samma riktning i början. Plötsligt svängde han över på vänster sida på landsvägen. Jag fattade inte varför. Förrän sekunden senare när jag såg att ett träd blockerade halva vägen. Kanske var det detta trädet, eller troligen något senare, då stannade han och klev ur bilen. Han tog ut en såg ur bagaget och sågade av toppen så kunde vi åka vidare.

En kilometer längre fram, just efter södra avfartsvägen till Rydaholm blev det tvärstopp. Det var ett träd som helt blockerade landsvägen. Någon med motorsåg hördes på en avtagsväg. Vi satt en stund och väntade. Någon bil körde ner på cykelvägen som går längs landsvägen, som inte var blockerad. Jag har undrat hur långt den bilen kom. Jag gick ut ur vår bil. Det var ju natt, svart och lite regn/snö i luften. Och det blåste. Man kunde skymta träden i skogen utmed vägen. Det knakade och brakade från skogen brevid vägen. Träd hade ju fallit rakt över vägen. Fler träd kunde göra det, och där stod vi med bilen. Knaken och braken hördes, men det var för mörkt för att se vad som hände.

Vi, vår bil och den andra bilen från samma kalas, bestämde oss för att vi skulle vända tillbaka. Vi hade tur att vi hade den andra infartsvägen till samhället tillgänglig. I samhället är det ju inte träd som på samma vis kan blåsa ner. Vi kom tillbaka till huset vi gästat. En stund senare kom även den tredje bilen tillbaka.

Så var vi alla samlade. Vi sov alla över. Det var ganska kallt eftersom elen var utslagen. Det var en aning självcirkulation i värmerören, det eldades ved i värmepannan. Men kallt och mörkt var det.

Nästa dag vid lunchtid eller så, då gav vi oss av. Då var vägen tillräckligt röjd för att det skulle gå att komma fram till Växjö. Vi insåg att det var tur att vi hade vänt. Förutom risken att träffas av ett träd, så var det påtaglig risk att vi skulle fastnat mellan nerfallna träd och blivit sittande i bilen hela natten.

Bilden är från hemfärden, från bilresan någonstans mellan Rydaholm och Växjö. Vägen var som sagt framkomlig. Träd hade kapats så det gick att komma fram. Det betyder att det gick att ta sig fram i låg hastighet.

Stormen Gudrun, den kommer jag att komma ihåg många år till!

Henrik Hemrin

9 december 2021

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 09 december 2021

Senast uppdaterad 09 december 2021

• Nostalgi - Flagnande minnen
• Foto - Photos

Tolvslaget i Sveriges Radio P1

Signalerar nuet

Dess enkla repetitiva förutsägbara innehåll

binder samman gårdagen liksom hoppet om morgondagen

med nuet

Tolvslaget

Några korta ödesmättade slag om tidens gång och nuet vi är i

Henrik Hemrin

19 november 2021

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 19 november 2021

Senast uppdaterad 19 november 2021

Mitt köksbord fick jag 1985 som nyinflyttad i min lägenhet av en bekant vars föräldrar i sitt hus hyrde ut en möblerad lägenhethet som nu skulle hyras ut omöblerad. Jag är dålig på träslag, jag gissar på teak. Jag vet inte när det kan ha tillverkats.

Stolarna runt bordet är från finmöblemanget i salen i Kexås, i huset där min far växte upp. Jag vet inte när de tillverkades, men inte senare än 1920-talet i alla fall.

För många år sedan använde jag strykjärnet på köksbordet. Även om jag var försiktig, så var jag inte tillräckligt försiktig för det blev brännmärken i bordsytan. Brännmärkena syns inte så väl så att de syns på fotografiet, men är man nära och tittar noga så finns de där.

Min kloka mor sa att brännmärkena gör inte så mycket, det är patina.

SAOL skriver om patina: oxidbeläggning på kopparföremål; yta som åldrats vackert.

Patina är ett vackert ord.

Bruka och vårda saker jag har runt om mig. De kommer inte att se nya ut hur mycket jag än vårdar. Brukandet och tiden sätter sina spår. Men det gör inget. Det är patina.

Med vanlig omvårdnad kommer detta bord och dessa stolar kunna brukas i århundraden framöver. Med lite mer patina.

Vid eftertanke tycker jag att jag kan använda samma ord om mig själv. Min kroppsliga lekamen kommer visserligen inte brukas i århundraden. Men nu så länge den brukas och vårdas, så kommer den också få mer och mer patina med åren.

Henrik Hemrin

14 november 2021

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 14 november 2021

Senast uppdaterad 14 november 2021

• Sustainability

För knappt två månader sedan, runt månadsskiftet september-oktober 2021, köpte jag min iPhone-telefon nummer två i ordningen. Den kostade 744 kr inklusive moms, laddare och ett års garanti!

Min nya iPhone är av modell SE (första generationen) som producerades 2016-2018, enligt Wikipedia. Så  den är långt ifrån den senaste modellen. Den är i superskick, i stort omöjlig att skilja från en oanvänd. Och batteriet är, enligt operativsystemets egna analys, fortfarande i 94% av sin ursprungliga kapacitet. Jag köpte den hos ReuseIT. Som jämförelse kostar idag, 13 november 2021, den billigaste modellen av iPhone, SE (andra generationen), 5075 kr i Apple store. Förutom mobilen så blev det också ett nytt vitt fodral från Kjell & Company för 199,90 kr.

Nu kan ju de nya telefonerna mycket mer, iPhone 13 är senaste generationen. Fantastiskt bra kameror, 5G, jag tror någon har LiDAR (alltså ungeför radar med laserteknik), och mycket mer. Men hur mycket jag än tycker om teknik, så tycker jag inte riktigt jag behöver dessa funktioner nu. Jag vill absolut inte säga att jag är felfri när det gäller att vara miljövänlig. Men nu när det i det här fallet fungerar utmärkt för mig med denna begagnade telefon, då är det i alla fall en sak som är positivt för miljön jämfört med om jag skulle köpt en helt ny.

När jag ska fotografera, så använder jag hellre en kamera som är stabil att hålla och med riktig sökare. Datorarbete gör jag mycket hellre vid en "riktig" dator med riktigt tangentbord och stor skärm. Radio och musik lyssnar jag hellre på via radioapparat och stereoapparat. Miljömässigt vore det kanske bättre att istället ha en bra mobil och inte ha de andra apparaterna alls. Men jag vill inte ha en allti-i-allo-apparat för dessa användningsområden. Därav är jag nöjd med denna äldre telefon. Dessutom är den mindre och behändigare i fickan, och de gamla lurarna med 3,5 mm kontakt som jag använt innan, fungerar bra på den här också. Det känns också som en fördel att mobilen inte är så dyr att gå runt med, iPhone 13 kostar från 8595 kr. 

Fram tills nu har jag haft min iPhone 5s som inhandlades i november 2015 (producerades 2013-2016 enligt Wikipedia). Den fungerar fortfarande. Batteriet har tappat i kapacitet, men det går att byta. Dock klarar den inte senaste versionen, 15, av operativsystemet iOS, utan har stannat på iOS 12. Även den versionen får faktiskt ännu säkerhetsuppdateringar. Så den är helt brukbar. Därför har den nu fått ta över jobbet som telefon på mitt extranummer.

På mitt exranummer har jag fram tills nu haft en Sony Xperia Aqua M4. Den inköptes i februari 2016 och är i skick som ny. Men den stannade vid Android 6, som sedan länge har slutat få säkerhetsuppdateringar (2017, enligt Wikipedia). Jag ska väl inte skrota den telefonen ännu. Kanske den får tjänstgöra som ljusbord eller ljuskälla för fotografiska aktiviteter, eller kanske som kamera. Eller om jag vill ha en radio någon gång på en promenad (iPhone har ingen radio inbyggd). Jag har ännu inte sett att det dykt upp något alternativt operativsystem såsom LineageOS eller PostmarketOS som passar bra för denna modell, annars kan det vara en möjlighet. Troligen skulle kameran inte fungera med alternativt operativsystem eftersom den drivs av skyddad mjukvara.

Min nya iPhone SE, som alltså tillverkats någongång 2016-2018 klarar ännu senaste utgåvan av iOS. Jag vet förstås inte om den klarar nästa generation.

För mina nuvarande telefonbehov så var detta inköp ett fynd både kostnadsmässigt för mig och miljömässigt för miljön eftersom en redan producerad produkt får ett förlängt användningsliv!

Henrik Hemrin

13 november 2021

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 13 november 2021

Senast uppdaterad 19 februari 2023

• Ekonomi - Economy
• Klimat miljö - climate environmental
• Sustainability
• Mobiltelefoner / Mobile phones

Mosse i vått eller torrt

Jag blev förvånad i samtal på skoglig utbildning när en annan talade om mossmarker och att de kunde vara bättre som kolsänka än skog. Ungefär så minns jag frågeställningen. Jag lärde mig att det låg en del i det. Det här var på distansutbildning anordnad av Skogsstyrelsen hösten 2019.

Nu, 2021, finns det bidrag genom Återvätningsavtal att söka genom Skogsstyrelsen för skogsägare som vill återställa torrlagda våtmarker. Men innan eventuellt bidrag är aktuellt behöver det utredas så att blötläggning inte påverkar andra markägare negativt, liksom bilvägar och liknande. Samt inte minst att det beror på om marken öht är till klimatnytta att blötlägga igen.

Mossar torrlades inte minst i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet för att öka mängden odlingsbar mark och för skog.

Socknen Mistelås, mitt i djupa Småland, där min farfar och farmor, liksom min far som ung, var bönder till slutet på 1940-talet är ett bra exempel. Delar av marken där de plöjde, harvade och skördade, där kor betades och mjölkade, är gammal mossmark.

Om mossmarkerna i bland annat denna trakt kan man läsa i kapitlet "Johan Fenander" i "Boken om Slätthög och Mistelås", utgiven 1995 (s 440ff). Det beskrivna mossodlingsprojektet i Agnaryds by (bla på hans egna mark) är relaterat till kanalen som grävdes i samma tidsepok, som beskrivs i kapitlet "Mexarpssjöns sänkning" i samma bok (s 438-439).

Idag används såvitt jag vet en del av denna torrlagda mark i västra Agnaryd fortfarande för grödor och bete, medan andra delar är planerad skog eller som mer eller mindre oplanerat blir skog. Landsvägen som passerar byn går rimligen också över dessa gamla mossmarker.

Tänker jag lite allmänt på torrlagda våtmarker i Sverige, så är jag rätt säker på att ett och annat handelscentrum och industribyggnad, en och annan villa och flerbostadshus, ligger på torrlagda våtmarker.

Det får mig att vidare reflektera på vägar. När man åker småvägar "på landet", så är de ofta smala och slingrande genom landskapet. Lite liknande exempel på järnvägssidan var smalspåret Växjö-Hultsfred-Västervik (delar av sträckningen finns kvar kvar, delar upprivet). Numera vill vi gärna ha både bredare och rakare vägar och järnvägar. Även framåt, vilket SVT Nyheter/Uppdrag granskning skriver om i artikeln Trots utsläppen – staten fortsätter att dika ut våtmarker: "Vi kan inte snirkla oss fram genom terrängen utan det är förhållandevis raka, långa sträckor och då tittar vi på den sammanvägda miljöeffekten, säger han [Per Ling-Vannerus, verksamhetsområdeschef för stora projekt inom Trafikverket]".

Den svenska myndigheten Skogsstyrelsen ger ut tidningen Skogseko. I nummer 2, 2021, finns artikeln "Återvätning kan ge stor klimatvinst". Artikeln är relaterad till rapporten "Klimatpåverkan från dikad torvtäckt skogsmark – effekter av dikesunderhåll och återvätning". Artikeln berättar att dikade torvmarker avger främst koldioxid och lustgas, den sistnämnda en stark växthusgas. Om marken återväts så stoppas denna avgång. Men på odikade torvmarker finns istället en avgång av metan, som också är en växthusgas och som är starkare än koldioxid. På dikad mark växer träden bättre. Det varierar också hur mycket olika utdikade marker avger. Rapporten handlar om det är klimatsmartast att dikesrensa och låta träden växa bra, eller återväta marken, på tjugo och hundra års sikt. Och det behöver alltså undersökas i varje enskilt fall.

Med dessa rader avslutar jag dessa tankar om återvätning där mitt mål är att jag vill lyfta upp och problematisera att återvätning, liksom att inte torrlägga mer våtmarker, är en komplex fråga.

Henrik Hemrin

11 oktober 2021

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 11 oktober 2021

Senast uppdaterad 11 oktober 2021

• Klimat miljö - climate environmental