Ja, vad är det här för kaka? [foto: Henrik Hemrin]

Plocka fram ingredienserna: 

  • Vetemjöl
  • Margarin (gärna en blandning av vegetabiliska fetter: palm, shea, palmkärna, raps och kokosnöt för den rätta upplevelsen) 
  • Vatten 
  • Salt
  • Emulgeringsmedel: mono- och diglycerider av fettsyror
  • Arom
  • Antioxidant (citronsyra)
  • Socker
  • Äggpulver
  • Bakpulver (natriumkarbonater, difosfater, ammoniumkarbonater)
  • Kardemummapulver
  • Majsstärkelse

Blanda ihop ingredienserna i lagom proportioner. Klicka ut i lagom storlek på en bakplåt. Sätt in i ugnen lagom länge på en lagom temperatur. 

För den här skapelsen är jag tveksam till selleri.

Vad kommer ut från ugnen? 

Inte så långt recept ändå. Vem har sagt att det är krångligt att baka? Eller köp på burk! 

Henrik Hemrin

14 april 2020

PS. Det är Kardemumma finskorpor. DS.

Write comment (0 Comments)

I dagens (10 april 2020) extrasändning kl 14:00 från Ekot med presskonferenserna angående Coronaviruset, så ställde en reporter från en fråga till Folkhälsomyndigheten om kommentar till vad Anthony Fauci sagt om att han tror att vi aldrig bör återgå till att ta varandra i hand. Frågan är drygt 30 minuter in i programmet. Svaret var att det är för tidigt att säga ja eller nej. Det skrämmer mig att svaret inte var ett självklart att vi kan ta varandra i hand i framtiden. 

Jag hitar i The Hill en artikel som handlar om ursprunget till frågan: Fauci: I don't think we should shake hands 'ever again', skriven av Marty Johnson den 8 april. Jag citerar från artikeln: 

"I don't think we should ever shake hands ever again, to be honest with you. Not only would it be good to prevent coronavirus disease; it probably would decrease instances of influenza dramatically in this country," the doctor added. 

Fauci är director of the National Institute of Allergy and Infectious Diseases (NIAID), USA. 

Om vi inte ska ta i hand, så antar jag detsamma gäller annan direkt kropsskontakt. Kanske en ryggdunk utanpå kläderna skulle fungera, vad vet jag. Kanske, spekulerar jag, att det också i så fall ställer krav på att ta bort/rengöra kontaktytor som bord, inte ta mat med gemensamma redskap med mera. 

Att inte ha fysisk kontakt med andra människor utanför egna hushållet, hur tråkigt blir inte livet då? Det känns som en viktig del av livet skulle gå förlorad. Vad skulle det göra med oss människor? 

Henrik Hemrin

10 april 2020

 

Write comment (0 Comments)

Stenar och mossa, Norsborg [foto: Henrik Hemrin]

Bara ett vackert fotografi, om jag får säga det själv. Från "arkivet", från en vårpromenad i Norsborg. 

Write comment (0 Comments)

 

Bornsjön, Norsborg [foto: Henrik Hemrin]

Påsken är i antågande! 

När semlan fyllt på energidepåerna i kroppen började påskfastan. Palmsöndagen när Jesus hyllades är imorgon (5 april). Stilla veckan som kommer och som leder fram till påskens två höjdpunkter: Långfredagen som är den negativa höjdaren när Jesus avrättas på korset efter sin Golgatavandring. Påskdagen, på tredje dagen när långfredagen följs av triumfen att Jesus inte längre hittas i graven, för att han uppstått. Dessa två höjdpunkter, där man i kyrkans gudstjänster inte sällan känner dramaturgin mellan den dystra långfredagen och glädjen på påskdagen. Hur Jesus sedan visar sig, bland annat för lärjungen Tomas som hade svårt att tro att det var sant att han uppstått, som Jesus erbjöd att känna på den sårade men nu levande Jesus. Påsken har sedan en nära fortsättning i Kristi himmelsfärd och därefter pingst.

Den här påsken kommer fler än vanligt att inte kunna fira påsken i samlingar i kyrkorummet tillsammans med andra troende och tvivlande. Detta för att skydda sig själv och andra, eller för att man är för sjuk för att kunna. Utöver alla som inte kan av mer "normala" sjukdomar, hälsoläge och helt andra skäl. Ovanligt många torde dessutom vara i en smärtsam och sorglig del av sin egna eller närståendes livsvandring i påsk. Sorg och smärta är förstås något som finns alla påskar och ständigt pågående kamper med sjukdomar och sviktande ork av olika slag. Men ovanligt omfattande i år.

Många kommer dock kunna delta i påsken genom TV, radio och andra media, liksom eget läsande. På egen hand eller i viss gemenskap.

Även om det är något speciellt att vara i kyrkorummet tillsammans med andra är det gott att Guds närvaro inte är begränsad till den platsen.

Frisksängen, karantänsängen och sjuksängen, köksbordet, soffan och toalettstolen är också platser där man kan möta Gud. Eller var helst annorstädes.

När möjlighet finns att komma ut i naturen, eller att minnas tidigare tillfällen, så tycker jag "skapelsen" är en hjälp för att se och möta Gud. På klippan, vid sjön eller på skogsstigen.

Skog, Växjö [foto: Henrik Hemrin]

Ulf Lundell, är en författare jag återvänder till. Albumet Evangeline innehåller många "kristna" texter. I sången Gå upp på klippan, tredje versen, skaldar Ulf Lundell:

"Vill du se ett underverk
Vill du se ett mirakel i dag.
Gå upp på klippan
Gå upp på ett berg
Gå dit upp
Och stanna kvar där ett tag.
Du behöver inga processioner
Ingen guldbroderad skrud.
Du behöver inga orgeltoner
För att gå upp och möta Gud"

Mälaren, Norsborg [foto: Henrik Hemrin]

Läs gärna hela texten, den finns bland annat här. Eller lyssna på den på lämpligt ställe.

Det är inte fel med varken kyrkorum eller processioner. Men de är inte nödvändiga för mötet. Mötet kan ske på annan plats också.

Henrik Hemrin

4 april 2020

Write comment (0 Comments)

Här är jag med skivan i min hand! Singel-storlek. Ursäkta att jag men inte skivomslaget är i fokus, bättre nedan. [foto: Henrik Hemrin]

Till fotbolls-VM 1974 gavs skivan "Svenska fotbollslandslaget och Georg "Åby" Ericsson Vägen till VM ut. Åby var förbundskapten för landslaget. 

Huvudspåret är "Vi är svenska fotbollsgrabbar", text och musik av Georg "Åby" Ericsson. Sången framförs av Åby tillsammans med svenska fotbollslandslaget. 

Roligt att notera att landslaget verkligen var inblandade, som huvudaktörer. Skriven av förbundskaptenen och framförd tillsammans med spelarna. Inte som bakgrund till någon annan kändis, utan det var spelarna och förbundskaptenen som var de som framförde. De hade dock hjälp av Sven-Olof Walldoffs orkester. 

Skivomslagets framsida. [foto: Henrik Hemrin]

Bakre raden från vänster: Georg "Åby" Ericsson, Thomas Ahlström, Staffan Tapper, Ove Kindvall, Ralf Edström, Ove Grahn, Roland Sandberg. 

Främre raden från vänster: Björn Andersson, Björn Nordqvist, Ronnie Hellström, Jan Olsson och Bo Larsson. 

Alla namnen förutom Jan Olsson känner jag igen, nu så här 46 år senare.

Björn Andersson, back, tycks vara ende Öster-spelaren. Björn hade nummer 5 i landslaget vad jag minns. Han var också proffs i Bayern München, där han under en mängd år arbetade i klubben efter spelande karriären, kanske fortfarande. Hans spelande karriär blev inte så lång, någon knäskada. 

Skivomslagets framsida. [foto: Henrik Hemrin]

Förutom sång- och musik innehåller skivan några matchreferat med Lars Gunnar Björklund, Tommy Engstrand med Orvar Bergmark, berättat av Åke Strömmer. 

Henrik Hemrin

29 mars 2020

Write comment (0 Comments)

 

Murder Most Foul av Bob Dylan

Alltså wow, en ny Bob Dylan-sång, som släpps helt oväntat i dessa Coronavirusdagar. På officiella Bob Dylan-hemsidan står detta: 

Greetings to my fans and followers with gratitude for all your support and loyalty across the years. This is an unreleased song we recorded a while back that you might find interesting.

Stay safe, stay observant and may God be with you.

Bob Dylan

Det finns ännu ingen officiell text på deras hemsida. På AZLyrics hittar jag en text som verkar rätt så rätt. Jag surfar också in på Expecting Rain inklusive diskussionsforum. Där finns också ett aktivt arbete och en intensiv diskussion för att försöka skriva ner textraderna. Liksom tolkningar och så vidare. Jag läser också i någon länkad artikel att denna 17-minuters sång är det senaste nya sedan Tempest-albumet 2012 (han har gett ut nyare musik, inte minst Sinatra-låtar, men alltså eget-skrivet material). 

Jag gör som i gamla tider för att spisa ny musik, med enda skillnaden att jag gör det framför datorn: Jag sitter och lyssnar, med skriva texten framför mig, och gör inget annat än tar in sången och försöker förstå den. 

Sången innehåller otroligt många referenser till personer, musik och händelser. Det mesta är okänt för mig. När han skrev sången är också okänt. 

Låter är alltså just under sjutton minuter lång. Och inte refränger utan en berättelse som går från början till slut. Kanske inte en berättelse i form av ett skeende som förs framåt, jag vet inte riktigt, men i alla fall tankar som rullar framåt, ett textflöde med en början och ett slut utan omtagning. 

Så jag skulle när jag spisar musik som förr, inte bara sitta med texten framför mig, jag skulle också behöva göra det tillsammans med vänner där vi kan lyssna, diskutera och debattera tillsammans. 

Nu får jag göra det genom att läsa på Expecting Rain med mera, liksom vad mer kunniga vänner kanske skriver på Facebook. 

Någon sa att en författare skriver halva boken, läsaren den andra halvan. Och den halvan kan inte författaren ha kontroll över. Den här sången stämmer det nog verkligen att läsaren skriver en stor del av sången. Det kommer förmodligen alltid finnas en mystik i vad Bobs tankar är i alla textrader. Som i en riktigt härlig Dylan-låt! Och Bob Dylan har vunnit nobelpriset i litteratur. 

Så kul med en ny Dylan-låt! 

Henrik Hemrin

27 mars 2020

Write comment (2 Comments)

Den här plastkassen är tillverkad i Sverige av återvunnen plast [foto: Henrik Hemrin]Från den 1 mars 2020 är det 3 kr i skatt på varje plastbärkasse i enlighet med Skatteutskottets förslag: "...plastbärkassar som är avsedda för konsumenter inom handeln för att de ska kunna packa eller bära varor. Skatten omfattar inte plastbärkassar som är avsedda för varaktigt bruk. Skatten tas ut med 3 kronor per plastbärkasse. ..." [Skatteutskottets betänkande 2019/20:SkU13]

Att plastkassar inte ska hamna i havet eller annorstädes i naturen är ju självklart men uppenbarligen inte självklart i praktiken. Och minskas antalet plastkassar så är det ju klart en poäng med skatten. 

Men annars, vanliga matbärkassar av plast är praktiska. De tål väta. Det går att bära rätt mycket i dem, även om de skär in i fingrarna. Och de är praktiska att använda till bära, packa och förvara lite allt möjligt. De går bra att använda ett flertal gånger att handla med. Och de fungerar bra som emballage för sopor. 

Tidskriften Aktuell hållbarhet uppmärksammade mig i artikeln Vanliga plastpåsar har lägst miljöpåverkan för något år sedan på den danska rapporten Life Cycle Assessment of grocery carrier bags, som undersökte några olika typer av bärkassars miljöpåverkan (plast, papper, bomull och ekologisk bomull). Resultatet var inte självklart att plastkassen är sämst, inte alls. Nu tror jag att det finns många experter som inte håller med i rapportens slutsatser. 

Och det finns goda argument för att använda andra material till bärkassar. Och inte minst att använda så få som möjligt och återanvända, av alla sorter.

Nyligen hade Andreas Malmberg, koncernchef Trioplast Industrier AB, debattartikeln "Skatt på plastpåsar gör världen lite varmare" i Smålandsposten. Anders Malmberg säger att numera är de svenska plastpåsarna i ett cirkulärt kretslopp genom att de använder återvunnen plast. Och att nu riskerar istället importen av avfallspåsar som inte är återvunna att öka. Efter hans inlägg har motinlägg kommit på Smålandspostens debattsida. 

Hur som helst, vad man ska ha som bärkassar. Om jag inte använder plastbärkassar från mathandeln som soppåsar med mera användning, så behöver jag köpa speciella avfallspåsar. 

Jag spanade in två rullar från ICA som jag hade hemma. Den ena var svensk av återvunnen plast. Men den andra var faktiskt tillverkad ända borta i Kina, vilket känns onödigt. Så ska man köpa avfallspåsar är det värt att läsa lite detaljer också. Och inte slänga dem i naturen inklusive haven! 

Den här plastkassen är tillverkad i Kina, och inte, tror jag, av återvunnen plast [foto: Henrik Hemrin]

Det mesta är komplext med miljö- och kllimatpåverkan...! 

Henrik Hemrin

21 mars 2020

Write comment (0 Comments)

Åkermark i Norsborg, Botkyrka [foto: Henrik Hemrin]

Lite nu och då genom åren har jag och jobbarkompisar pratat om offentliga finanser och system. Politiker och i mediadet talas det om att vi måste hålla hjulen rullande för att vår välfärd ska bestå. Att vi konsumerar behövs för att hålla igång hjulen så att det ska fungera med pension, sjuvård, polis, skola och allt annat som kommer av att hjulen snurrar. I sämre tider gör det offentliga saker för att stimulera ekonomin, både privatpersoners och företags ekonomi. 

Vi jobbarkompisar som pratat, ingenjörer av olika slag, är medelinkomsttagare i Sverige. Lönen för medelinkomsttagare räcker med råge till ett enkelt tak över huvudet, att mätta magen och sätta kläder på kroppen. Medelinkomsttagaren har pengar över till annat också. Det finns rätt många sådana människor i Sverige. 

Det är främst om dessa medelinkomsttagare och uppåt som denna artikel handlar om. Inte de i Sverige som har det tuffare eller betydligt tuffare ekonomiskt som ofrivilligt inte har pengar över till annat. 

En jobbarkompis för några år sedan brukade säga att bara han fick sitt snus och en och annan skidresa så var han nöjd. Det stämmer säkert inte med verkligheten i detalj. Men det ger en bild av att alla inte konsumerar för fullt. 

Vi har ibland lunchpratat om att är vi/de dåliga samhällsmedborgare som inte sätter rull på hela lönen utan nöjer sig med att rulla på det man känner man behöver och vill ha?  

På senare år, och säkert innan också, så finns det människor som inte ser karriär med hög lön och mycket arbete som ett större mål i livet. Utan som hellre vill arbeta mindre och ha mer tid över till annat. Detta annat som må skifta mellan personer. Meningen med livet jag har. Om man inte redan har ett jobb som känns som så viktigt och roligt, att det är där man vill lägga sin tid. 

Det går för en medelinkomsttagare att få en hel del pengar över. Man kan klara sig på betydligt mindre än vad man får i lön. Och även leva gott materiellt. 

Tidningen Land hade för två månader sedan en artikel om "Downshifting"; en artikel om Christin i Ryssby som lever på under 30 000 kr om året. Hon och hennes man har delad ekonomi, men hon betalar sin respektive andel av det gemensamma. Att gå ner på 30 000 kr om året är ännu mer extremt, då får man verkligen göra mycket själv och offra en mer materiellt. 

En annan variant är att jobba ihop rejält med pengar tidigt och sedan leva på till exempel aktieutdelning och därigenom sluta lönejobba långt innan pensionen. Det betyder förstås inte att dessa slutar konsumera, men jag kan tänka mig att en del av dem ändå går ner en bit längre jämfört vad en vanlig medelinkomsttagare konsumerar. Liksom har man levt snålt under åren tidigare för att uppnå det ekonomiska oberoendet. 

På senaste åren har minskad konsumtion av miljöskäl också blivit kanske mer aktuellt än tidigare. Att konsumera mindre och annorlunda; att konsumera hållbart. 

Vad händer med samhället om många gör går ner i konsumtion (av varor, tjänster, nöjen o s v)? Om många medborgare puttar mindre på de ekonomiska hjulen? Det är något jag funderat på då och då, och som sagt varit filosofiskt samtal på en del jobbluncher. 

Just precis nu har vi kanske detta på gång i gigantiskt och extremt snabbt införande i samhället. Om än måhända tillfälligt. Jag tänker på att Sverige och "hela världen" mer eller mindre stänger igen på grund av pågående Corona-pandemin. Inte bara konsumtion av "prylar" utan också konsumtion av resor, restaurang, fotboll, teater och så vidare. Just nu vet vi inte hur långvarigt det blir och hur ekonomin kommer ut i andra änden på ett, två fem eller tio års effekt. Och "införandet" av det här sättet att stanna hjulen görs på ett betydligt mer drastiskt och omfattande, och ofrivilligt, sätt än bara om "lite fler konsumerar lite mindre". Kanske fler människor ofrivilligt kommer behöva downshifta under längre tid. Det är självklart skillnad att downshifta för att man själv vill det, på ett kontrollerat vis och i en omfattning man själv vill det, än för att ekonomin gått i kras. 

Nuvarande ekonomiska tumult i Sverige och världen ger inte svaret på hur samhället fungerar om lite fler puttar mindre på hjulen. Men det ger en viss förståelse av att samhället påverkas av hur hjulen rullar. Det här med samhällsekonomi, välfärd och hålla hjulen rullande är inte lätt att begripa för mig. Men så är jag inte ekonomiutbildad heller. Men fundera på hur det hänger ihop gör jag ändå. 

Henrik Hemrin

20 mars 2020

Write comment (1 Comment)

Kaka jag fått av min granne - fotad innan jag mumsade i mig hela skapelsen [foto: Henrik Hemrin]

Grannar! Kakor! Norsborg! Norra Botkyrka!

Idag mumsar jag på en kaka som min granne har bakat. Jag hann ta en bild innan jag mumsade i mig hela kakan. Kakan är bakad i Norsborg, Botkyrka kommun, som ligger mellan Stockholm och Södertälje. I en hyreslägenhet i åttavåningshus av sockerlådemodell. Det finns flera snarlika hus i området Hallunda och Norsborg. 

Norsborg är ett av de områden som är listat som särskilt utsatt område. Och det är helt klart att Norsborg inte är som Edens lustgård innan ormen frestade och fick Eva och Adam att äta av den förbjudna frukten (1 Mosebok kapitel 3). Det finns många problem i Norsborg. 

Norsborg är också en fantastisk plats. Med underbara, vanliga och ovanliga människor. Då och då har jag fått en påse kakor av närmaste grannen. Utan att glömma andra grannar och andra vänner och annat gott som är och sker i Norsborg.

Som ett exempel på det vänliga, vardagliga och omtänksamma livet som finns i Norsborg. 

Henrik Hemrin

16 mars 2020

Write comment (2 Comments)

I min nyinköpta begagnade Lenovo ThinkPad T430s har jag tänkt sätta in en sekundär hårddisk. Det ska gå att göra. Men jag har ännu inte fått det att fungera. Jag vet inte om det är mjuk- eller hårdvarufel. Eller möjligen något annat som gör att det inte fungerar. Jag har förstås läst en hel del på internet, och mer finns att läsa...

Hårdvaran:

Gjort och prövat detta så här långt:

  • 80-giggaren (spinning HD) hittas inte i Ultrabay
  • Jag provade också vad jag minns min andra disk (också spinning) där jag har CentOS; hittas som extern USB-kabinett men inte i Ultrabay
  • Ultrabay-lampan blinkar till grönt vid uppstart av datorn men går inte hitta i Windows, varken i filhanteraren, enhetshanteraren eller annat sätt jag kommit på
  • Jag har provat också i Linux Mint 19 live-CD, men den hittar inte heller
  • 80-giggaren fungerar när den sitter i USB externkabinett
  • Jag har uppdaterat BIOS
  • Jag har uppdaterat drivrutiner
  • Jag har testat i BIOS att disabla och enabla igen Ultrabay
  • Jag har i BIOS ändrat enable/disable de två Intel Virtual-parametrarna
  • Jag ändrade tidigt SATA-parameter till classic (minns ej exakta ordet), men det ledde till att Windows inte startade...
  • Jag hittar inget annat i BIOS som är relevant att ändra
  • 80-giggaren, det går inte hitta om det finns FW till att uppdatera, eftersom den varit i OEM från Dell. Vid disktest, så har den dock fel. Formaterat om 80-giggaren
  • Provat en alldeles ny SSD-disk, samma icke-resultat (bara kontrollampan som blinkar till vid uppstart av datorn
  • E tipsade att det ska tydligen finnas 3 nivåer i BIOS för att ställa in olika konfig av vad som finns anslutet i datorn, inte följt upp detta ännu
  • Jag har läst något på nätet som tyder att det kan vara så att Serial Ultrabay är olika kopplade så att det skulle behövas en hårddiskadapter som är anpassad just för denna. Låter lite förvånande, men vad vet jag
  • Jag har ingen CD/DVD-spelare att sätta in i slotten för att se om det fungerar.

Är det någon som har erfarenhet eller tips på något vis? 

Henrik Hemrin

Fredag 13 mars 2020

Write comment (0 Comments)