Boken jag läst: ”Duktiga flickors revansch” av Birgitta Ohlsson. 

Det här är en bok med många bra tankar att reflektera över! Den tar avstamp i hennes egna liv och erfarenheter och siktar på att framföra teser/åsikter/politik i angelägna frågor för bättre samhälle och människoliv. Boken är skriven i akademisk anda och utkom 2017.

Boken fokuserar på de duktiga flickorna. Som pojke kan jag ju då bli lite irriterad. Men på s. 29 skriver hon att ”De duktiga pojkarna får alldeles för lite uppmärksamhet […] Men just den här boken handlar inte om dem, utan om de duktiga flickorna.” Och då är det helt okej, fullt rimligt, att göra en sådan avgränsning. Hon ser pojkarna också, och hon återkommer faktiskt till dem nu och då i boken, men de är utanför fokus för den här boken.

Den handlar om flickor som är duktiga, som studerar och är kunniga, men som riskerat och riskerar att både nedvärdera sig själva eller bli nedvärderade av andra. Detta vill hon få bort, hon vill lyfta dessa flickor.

Boken har också delar som handlar om ledarskap, så det kan också läsas utifrån ledarskap för företag med mera.

Boken kommer rätt snart till feminism, som är genomgående i boken och starkt kopplar till de duktiga kvinnornas plats i samhället. Själv har jag nu och då funderat över ordet feminism. Jag har vissa problem med ordet. Mitt "problem" grundar sig mest i att det inte är ett könsneutralt ord, och kanske till viss del i att det beror på vad man menar med begreppet. ”Människoism” skulle passa mig bättre. Men nu är ordet feminism väldigt vedertaget, både i Sverige och internationellt.

Feminism: åsiktsriktning som strävar efter att förbättra kvinnans ställning i samhället och uppnå jämställdhet mellan könen; vanligen i organiserad form. Enligt Svensk ordbok, utgiven av Svenska Akademien.

Med detta sagt är det förmodligen ändå ett ganska brett register mellan vad olika individer menar med feminism och vägen till dess mål. Feminismen som framförs i den här boken bejakar jag - punkt.

Boken diskuterar bland annat om skillnaden mellan vänster-feminism och liberal feminism. Där menar hon att vänstersidan ställer kollektivet mot individen; klass kontra kön (s. 106). Själv pushar hon för ”egofeminsm” (s. 86), och kallar sig själv liberal feminist och individualist (s. 107).

Så vad är feminism? Det här tycker jag är Birgitta Ohlssons bästa sammanfattning i sin bok av sin definition, s. 143:
”Jag har alltid definierat mig som liberal likhetsfeminist. Kvinnor och män är mer olika än lika. Individen ska stå i centrum. Skillnaderna är större mellan individer än mellan könen. Vi ska ha samma förväntningar på kvinnor och män, vi ska ha samma friheter, rättigheter, skyldigheter, möjligheter och vara lika inför lagen.”

Tre av de viktiga punkterna för den duktiga flickans revansch som jag noterat i boken:

• meritokrati
• utbildning
• ekonomisk frihet – eget kapital, pengar på banken

”Jag brukar säga att liberal feminism kräver ”laup”: lagar, attityder, utbildning och egna ihoptjänade pengar”, s. 144.

Hedersförtryck är ett område som också tas upp, s. 120: ”Om mannen misslyckas med att integrera sig i det svenska samhället och till exempel blir arbetslös kan han sedan ha svårt att acceptera kvinnans ökade maktposition”.

Mannen förlorar makt och inflytande när man går mot jämställdhet. Mannen får kliva nedåt medan kvinnan kliver uppåt. Det ger mer kraft, glädje och energi när det går uppåt än nedåt. Oavsett om mannen tycker det är vettigt eller inte med jämställdhet, så kan det vara en tuff omställning. Kan det vara så att vi i svenska samhället ibland lägger för lite vikt vid att satsa på mannen, så att han också känner livsvärde och livsglädje? Funderar jag. 

När Birgitta skriver om karriär, så är hon relativt fokuserad på en karriär uppåt, att sikta mot att bli chef och liknande. Det speglar tycker jag vad hon själv vill, hennes mål att i maktposition kunna påverka. Och det är inte fel. Men jag vill säga att det inte behöver vara ett mål för var och en att bli chef. Att vara chef innebär inte sällan andra arbetsuppgifter än att vara ”arbetare”. Jag har sett mer än en ingenjör som blivit chef, för det är den gängse karriärvägen, men som skulle både göra mer nytta och förmodligen ha roligare genom att fortsätta med ingenjörsarbetsuppgifter.

Åter till feminism och dess mål att uppnå jämställdhet, s. 175: ”Mansgeneration efter mansgeneration skäms bort för att kvinnor inte gör det aktiva valet att välja bort curlandet. Tyvärr är det nämligen ofta kvinnorna själva som upprätthåller de här mönstren. Vi kan inte sitta och vänta på att männen ska förändra strukturen, det måste vi göra själva.”

Den duktiga flickans revansch innebär också att tro på sig själv, och Birgitta skriver om sig själv, s. 177: ”Och jag har alltför ofta låtit mina motståndare och belackare flytta in i mitt huvud och sänka min självkänsla i botten.”

En reflektion från mitt arbetsliv, framför allt i början av arbetslivet, så var känslan att andra är så smarta. Med åren har jag lärt mig att alla andra inte kan allt. Och jag har lärt mig att alla chefer inte alltid vet rätt och bäst, eller ens att chefer alltid ser till företagets bästa. Alla är inte pålästa inför mötet. Och när jag ställt en "dum" fråga när jag inte förstått något, så inser jag att jag inte var ensam om att inte förstå. Kort sagt, beroende på vem man är och i vilken situation, så är det lätt att både överskatta och underskatta sig själv. Och kvinnor har större risk för att utsättas för nedvärderande tryck av andra. 

Lite mer duktighet: Hon skriver s. 180-181, om att kvinnor borden dumpa ”skulden över att inte lyckas upprätthålla perfektion på alla plan”, och att hon kan koka en snabb pasta för vänner som kommer, i stället för långkok och linneduk.

Det får mig att tänka på ett urgammalt samtal med en killkompis, att när han hade killkompisar på besök hemma så funkade det bra med att bjuda på typ korv och frysta Findus kanelbullar, men när det blev ”parmiddagar” och dylikt som arrangerades tillsammans med flickvännen så blev det ett helt annat planerade, matlagande och så vidare. Fokus kanske flyttade från det viktiga i att träffas till formerna för att träffas. Därmed inte sagt att det skulle vara fel med fint förberedda måltider för gäster.

”Jag tycker egenskapen snäll borde uppvärderas i vårt samhälle.”, s. 194, får bli sista citatet. Hon kompletterar det med att det inte betyder att man ska vara dumsnäll. 

Boken innehåller som jag nämnde en hel del om ledarskap. Det har jag bara snuddat vid i denna reflektionsartikel. Trots att ledarskap är ett ämne som intresserar mig, jag har läst ett flertal ledarskapsböcker, så får det ämnet stå tillbaka i dessa reflektioner. Det skulle kanske kunna bli en egen artikel, vem vet.

Birgitta Ohlsson har i mångt och mycket politiska ståndpunkter som jag delar. Boken ligger (förstås) i linje med det jag hört av henne genom åren.

Denna artikel har inte som ambition att vara ett referat av boken, eller ens täcka allt jag noterat, utan handlar om ett några av de noteringar, understrykningar och egna reflektioner jag gjorde när jag läste boken. Boken har mer än så att ge än vad denna lilla artikel berättar. Jag vill absolut rekommendera att läsa boken.

Henrik Hemrin

24 juni 2019