HongKong RIP, av Simona Mohamsson.

Boken HongKong RIP, utgiven av Silc förlag, är en purfärsk bok som kom ut i juni om utvecklingen i HongKong de senaste åren. Som vanligt är det här jag skriver lite fritt skrivande om funderingar efter att ha läst boken, snarare än en recension.

Vem är Simona?, som skrivit boken funderade jag. Framför allt när jag läser icke-romaner, såsom denna, så vill jag gärna ha lite kläm på vem författaren är. När jag börjar läsningen så startar den med ett förord av Birgitta Ohlsson, känd framför allt som riksdagsledamot och EU- och demokratminister i tidigare regering företrädandes Folkpartiet/Liberalerna. Birgitta är ett väl bekant namn och förtroendeingivande för mig, så det känns bra för mig för att få förtroende för bokens författare. Jag läser på baksidan att Simona bland annat är politiker och har varit vice förbundsordförande för Liberala ungdomsförbundet. Jag lägger till henne bland de jag följer på Twitter.

Boken är i pocket och skriven med puttenutteliten fontstorlek. Jag kanske behöver fundera på att införskaffa läsglasögon, men hade i alla fall gärna sett ett lite större typsnitt för behagligare läsning (även om ämnet är allt annat än behagligt) även i lite svagare belysning.

Kapitelindelning bygger i stort på årtal, med framtida 2047 först, sedan 2021 och fortsatt vissa år bakåt i tiden. Kapitelåren syftar på olika skeendens tidpunkter medan samtalen kan vara gjorda vid annan tidpunkt, som jag förstår det. Boken bygger i stora delar på samtal med olika demokratiarbetare i och från HongKong. En del namngivna, andra anonymiserade. Ibland har jag lite svårt att hänga med i detaljerna i samtalen. På det hela blir det en bra genomgång och uppfriskning av mitt minne av nyhetsflödet under de senaste åren. Och den negativa riktningen på utvecklingen för HongKong, och att det blivit farligt i HongKong att uttrycka sin åsikt.

I det första kapitlet, 2047 - Lånat utrymme, står det: "Xi styr kommunistpartiet och den kinesiska statsapparaten med järnhand. Därför är det inte svårt att föreställa sig sårbarheten Kina står inför vid hans frånvaro."

Kina är helt klart i min bedömning en diktatur. Även om det finns fler partier än CCP (kommunistpartiet) så är det omöjligt att se landet som något annat än en odemokratisk diktatur. En tydlig trend de senaste åren är att Xi Jinping har knutit mer av makten till sig och gjort det möjligt för sig att sitta kvar så länge han lever. Det gör att Kina inte bara är en diktatur, utan också går i riktningen att ledas av en diktator. Det här gör att beslut som ledaren tar än mer kan vara för att främja och skydda sig själv snarare än vad den lite bredare diktaturledningen vill. Både en diktaturledning och naturligtvis en diktator måste förstås ha tillräckligt med människor runt om i landet i ledande ställning som stödjer dem, liksom tillräckligt med folk som gör det. Ekonomisk utveckling tycks vara ett recept man går på för att göra tillräckligt många tillräckligt nöjda med ledningen och styrelseskicket.

Kapitlet 2021 - Var vatten ställer frågan och möjliga svaret: "Varför går Peking så hårt fram när deras agerande genererar så pass stor pushback från resen av världen? En förklaring kan vara att det finns en klyfta mellan Kinas nationella intressen och dess ledares, Xi Jinpings, personliga ambitioner."

Kapitlet 2015 - Det fria ordets död har Gui Minhai i centrum, och generellt om fria ordet, poeter, och hoppet som fanns om en positiv frihetsutveckling i Kina. Kapitlet är i stora delar ett samtal med Magnus Fiskesjö, och om regimen säger han: "Det verkar tyvärr som att den här regimen måste falla eller försvinna för att det ska bli någon riktig ändring. Det är inte helt otänkbart att den gör det. Ett tecken på att det skulle kunna hända är oenigheten inom kommunistpartiets elit där det finns de som är missnöjda med Xi Jinping."

I samtalet med två demokratiaktivister, i kapitlet 2021 - Var vatten, säger de: "Nu när vi bor i Sverige är det enklare att få perspektiv. Vi förstår att den enda räddningen för hongkongare är att se till att hela Kinas kommunistparti faller och det kan inte hongkongare göra ensamma."

Jag tycker i alla fall att utvecklingen i HongKong är verkligt oroande. Och att avtalet som skulle gälla i 50 år när britterna lämnade över HongKong till Kina har brutits.

Just nu i dagarna jag läser boken så är asylbehov uppe på bordet, och Simona har skrivit artikeln Aktivist från Hongkong i fara efter ha nekats uppehållstillstånd i Sverige.

Och Joe Biden har just meddelat att ge ett allmänt uppskov till alla HongKongare att stanna i 18 månader i USA; som Reuters skriver om i artikeln Biden offers 'safe haven' to Hong Kong residents in U.S. after China crackdown.

Bokens syfte är att lära om HongKongs situation och få oss att bli medvetna och göra det vi kan för att stödja en utveckling för demokrati och mänskliga rättigheter för HongKong, som Birgitta sammanfattar med sin avslutning av förordet: "HongKongs sak är vår."

Jag poängterar: Jag har inget emot Kina och kineser (och här räknar jag in alla, vare sig man räknar sig som han, uigur eller annat), absolut inte. Det jag vänder mig mot är att det är en diktatur som på olika sätt hindrar kineserna liksom Hongkongare att leva i frihet med demokrati och mänskliga rättigheter.

Slutligen vill jag dela länklistan i boken; För ytterligare information och sätt att stödja demokratirörelsen i Hongkong, besök:

Hong Kong Watch

Hong Kong Free Press

Stand with Hong Kong

612 Humanitarian Relief Fund

Liberate Hong Kong

PEN Hong Kong

Henrik Hemrin

6 augusti 2021

PS. Jo, förordsskribenten Birgitta Ohlsson har skrivit boken Duktiga flickors revansch, som jag läst tidigare. DS.