Böcker jag läst: Värendsbygder 2021

Värendsbygder är namnet på årsboken från Norra Allbo Hembygdsförening. Det är en bok på runt 200 sidor som i år liksom många år (alla?) är tryckt av Lindströms Tryckeri i Alvesta. Boken ingår i medlemsavgiften för de för närvarande strax under 1000 medlemmarna. Boken finns att köpa från hembygdsföreningens hemsida. Den säljs också lokalt i bland annat bokhandel liksom att den finns på biblioteki närområdet. De senaste åren har Värendsbygder anlänt i brevlådan precis före jul, men i år har man tidigarelagt utgivningen drygt en månad.

Artiklarna är från olika tidsepoker och olika socknar inom Norra Allbo av ett flertal olika författare. Det är roligt att läsa alla artiklar. Vilka berättelser som är mest intressanta torde vara mycket individuellt.

Jag vill lyfta fram fyra av dem i denna refektion efter min läsning.

Artikeln Mjölk, rosor och kärlek har Sigvard Ericsson i fokus. Det handlar dels om hans arbete som mjölkabilsförare och dels om hans arbete som rosodlare i Ör. Det är framför allt det senare jag fastnade för. Rosodlingen var först en tid en bisyssla, men sedan mjölkabilen upphörde blev det en heltidssysselsättning. Företaget Rosplantskolan i Ör hade verksamhet ända när jag var litet barn. Men lite förvånande för mig kan jag inte minnas att jag hört talas om den eller besökt den, trots att de under en period sålde direkt till privatpersoner och den låg på vägen mot mina landsbygdsrötter. När stormarknaderna öppnade i Växjö, först Wessels i Räppe och sedan Obs med flera, då kunde Ör inte konkurrera med priserna på billigare importerade rosor utan la ner odlingen.

Den andra artikeln jag tänker på är Tage Andersson och ATA Timber AB, där Tage är grundaren. ATA känner jag till väl, liksom känner jag väl till Tage och hans familj, som kommer från min mors trakter. Sågen i Åboda har jag åkt förbi så många gånger i hela mitt liv, när man svänger av Åbodavägen just vid sågen mot Gamleboda och Grönaberg. Ja, i artikeln fick jag läsa att sågen faktiskt ligger på mark som tillhör Gamlebodagård. En annan relation till ATA är att min farfar jobbade på sågverk i Moheda efter att ha slutat som bonde, framför allt på Prästkvarn som senare köptes upp av ATA. Det var intressant att läsa om Tages uppväxt och hur den numera stora firman startade, och sedan dess utveckling.

Den tredje heter Svänan - De fattigas kungarike, och handlar om ett geografiskt ungefärligt område som med småländska mått är extra stenigt och otillgängligt för odling och kommunikation. Området ligger norr om Moheda med sjön Stråken österom. Under en period under 1800-talet när befolkningen ökade, så blev det uppodling och inflyttning till detta område. Ett diagram visar att 1708 fanns enstaka invånare, i början på 1800-talet steg det kraftigt upp till ca 85 1875, för att runt 1947 vara nere på enstaka igen. Artikeln är sprungen ur en studiecirkel som utmynnat i en bok som utkom i maj 2021 med samma titel som artikeln. Det finns vandringsleder och guidade vandringar i Svänan, genom Moheda Sockens Hembygdsförenings försorg. Något att lägga på minnet för framtida utflykter.

Den fjärde artikeln nämner jag med stor stolthet. I år fick jag äran av att vara en av författarna i Värendsbygder. Med hjälp av bilder från familjealbum, med hjälp av samtal med min far och med hjälp av ett program min farbror höll tidigare i Lidingö närradio har jag skrivit ihop berättelsen Glimtar från bondelivet i Mistelås runt 1930-talet. Det är vardagsglimtar utifrån familjen med min farmor, farfar, far och farbror och fokuserar på skolan, missionshuset och livet på gården.

Henrik Hemrin

18 december 2021

PS. 4 maj 2023: Om du vill läsa hela min artikel, men inte har Värendsbygder, vill köpa eller det är krabbigt med bibliotekslån, så skicka mig ett e-brev så kan du kan du få en inskannad version av min artikel. Du får gärna skicka någon tia till föreningen (inte till mig) i så fall. DS.