Den mörka himlen kunde inte bära allt sitt vatten längre. Det började droppa och övergick till en intensivare nederbörd. Denna gång bara en kvart eller så.

Nu är himlen lättare. Molnen är borta och solen som funnits där bakom strålar i sin fulla glans. Den blöta marken och den lågt stående eftermiddagssolen gör det bländande ljust och det är svårt att titta.

Jag sitter stilla på en stol med en kopp kaffe. Den intensiva solen gör inte så mycket när man bara är. Jag kan kisa, titta åt ett annat håll eller helt enkelt blunda. Varandet utan görandet. Om än med en kopp kaffe.

Det är en aning vind. De långa grässtråna, eller vad det nu är för växtlighet, vajar med vinden. Stammen är mjuk och strået viker sig, svänger med vinden och reser sig igen när vinden mojnar för någon sekund.

Jag betraktar några som cyklar. Jag vet inte om de hamnade i regnskuren.

Vinden hörs i buskarnas och trädens blad. Lyssnar jag på en annan ljudfrekvens och annat geografiskt avstånd hör jag det ständiga svaga mullret av bilar. En ljudmatta i bakgrunden som det ännu dröjer några timmar tills den blir tystare när de flesta sover. Om elbilar blir dominerande i framtiden så kommer ljudmattan antagligen förändras. Men nu är det förbränningsmotorer som härskar och ännu är det långt till natten.

Solen är intensiv och värmer rejält där jag sitter i ganska mycket lä. Nu kommer en liten vindpust över mig, grenverken och grässtråna.

Det är söndag, vilodagen.

Varandet utan görandet.

Henrik Hemrin

11 augusti 2019

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 11 augusti 2019

Senast uppdaterad 11 augusti 2019

• Religion och filosofi

Boklåda från antikvariatet med självservice på järnvägsstationen / Help yourself at the railway station with a book from the second-hand bookshop

Alvesta järnvägsstation är en stor klassisk järnvägsstation. Och den används faktiskt som järnvägsstation även nu. En trappa upp i den stora gamla vänthallen finns nu en utställningshall för konst od. Och innanför den så ligger det ganska stora Antikvariat Bokpärlan. På markplanet i gången mellan väntsal och spåren så har antikvariatet en del böcker för självservice. Fotot är från ett besök under sommaren 2019. Kul med detta kulturella inslag på stationen! 

Alvesta railway station is a big old classic railway station. Actually still used as railway station. Upstairs in the big old waiting room is now an exhibition hall for art etc. Pass the exhibitionhall and you reach the relatively big second-hand bookstore Antikvariatet Bokpärlan. They have a few books to buy in a self-service at the entrance floor, in the passway between waiting room and the tracks. The photo is from a visit summer 2019. Nice with this cultural element at the station! 

Henrik Hemrin

2 augusti 2019

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 02 augusti 2019

Senast uppdaterad 02 augusti 2019

• Böcker - Books

Jag dricker kaffe och skatan pysslar med sitt  

Det är en varm sommardag och jag dricker en kopp kaffe i skuggan utomhus. Tio meter bort sitter en skata ensam i ett träd.

Ibland ser jag skator tillsammans. Ibland jagar två skator varandra, eller om det är den ene som jagar den andre. Men inte sällan ser jag en solitär skata, som nu.

Skatan sitter en bra bit in i lövverket. Den är tyst, ingen fågelsång, eller vad man nu ska kalla dess läte som verkligen kan höras ibland. Den lyfter ibland på ena eller bägge vingarna, och vrider huvudet och tycks göra lite kroppsvård med näbben. Vissa rörelser kanske bara är för att hålla kroppen igång. En del fåglar tycks ständigt på jakt efter föda. Men skatan tycks ha en del tid över för att sitta utan att jaga föda hela tiden. Eller kanske den är mer aktiv på natten än en del dagaktiva fåglar, vad vet jag.

Skatan i trädet sitter också stilla långa stunder utan att pyssla, mer än att röra lite på huvudet och speja. Jag undrar om den spanar efter fara eller föda, eller bara tittar sig omkring. Man ska vara försiktig med att överföra mänskliga egenskaper på ett djur. Men skatan har ändå en hjärna. Jag kan inte låta bli att fundera på vad som pågår för arbete i skatans hjärna när den sitter där i lövverkets skugga denna sommardag. Finns det något inre liv när den sitter där och tittar? Den sitter länge, i alla fall en kvart samtidigt som jag, och sitter till stora delar stilla. Kanske den bara vilar kroppen och hjärnan bara monitorerar omvärlden. Eller känner den något av att det är en skön väderdag idag?

När jag kommer hem plockar jag fram några fågelböcker och jag läser att skatan är allätare. Den varnar för allehanda faror och särskilt för katter. Skatan lever i livslångt äktenskap. Och jag undrar om skatan i trädet väntade på sin partner som var på utflykt, eller om den här skatan var ogift eller förlorat sin partner. Kanske den bara var på vaktpost en bit från boet, funderar jag. Skatboet byggs idogt läser jag, och försöker man riva ner det är det en stor risk att det byggs upp på samma plats. Inte ens om den ena partnern dör försvinner den andre skatan, utan den kvarvarande söker då en ny parter och bygger vidare på samma hem.

Bokreferenser: Tidens stora bok om Europas fåglar av J Felix /K Hisek, svensk översättning Sven Mathiasson, och Fågelsång av Jan Pedersen och Lars Svensson.

En annan skatspaning jag gjorde för ett tag sedan var om bobyggande. 

Henrik Hemrin

28 juli 2019

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 28 juli 2019

Senast uppdaterad 28 juli 2019

I have read In the Beginning was the Command Line, by Neal Stephenson 

I read about this essay book in Linux Journal, July 2019, in the article "In the End Is the Command Line" by Doc Searls. I decided I want to read this classic book myself!

For many years I had a SUN UNIX computer as my job tool. Many designers at Ericsson were also using Unix. So we at Component Technology, who worked closely with the designers, decided to be working in the same environment. I think it must have been Solaris operating system, one variant of Unix. I recall we talked about that Unix was built for computers in networks, while Windows was for PC - Personal Computer - which means Windows was for stand alone machines. Unix was more robust and reliable. I was never good at the Unix language, but I learned some commands, and the type of language/words you use in a Command Line Interface (CLI). For example I thought the command "kill" was a colourful language. Kill is used to kill a process for some reason, in general an application that has stopped working. But there was not just kill, it is about different levels of killing, and I think in Unix/Solaris "kill -9" that was the most severe level of killing (the kill command is not only in Solaris, but this is how I recall it from when I first met it, in the Unix/Solaris environment).

I came to think about my Unix years when I now have read the book "In the Beginning was the Command Line", by Neal Stephenson. The book was written 1999, which falls into the period when I was using my Sun work station. It was also around these years I first heard about Linux, and friends tried Linux. I came so far at that time that I bought a book with CD about Linux Red Hat, but I never installed it. It's not until lately I've started to explore Linux (see my list of Linux related articles).

I do not understand all of the English words in the book, and its references to books, stories, drilling tools and more. But enough to enjoy the book!

The book was written 1999, it was when Apple used an older operating system than today. The current macOS can be described as a Linux sibling, although (definitely) not an open source.

Operating systems (OS) is central in the book. It compares Microsoft, which focus on selling the OS software (and other software), and Apple, which focus on selling hardware with software attached to it. Which means Windows can be run on "any" computer, which drives the harware prices down, while macOS only can be used on Apple products. And I think that distinction between them has its relevance also today. The book discuss why so many go to those two "car dealers", not seeing the cars (operating systems) on the other side of the street; operating systems which mainly are Open Source and free.

He tells about using the Linux distribution Debian. And not at least he talks about Be OS, a not free OS but which he says costs a nominal fee, he thought was very promising. Be OS is now gone, but Haiku is a successor of it, under some development and listed at DistroWatch.

The GUI, Graphical User Interface versus the CLI, Command Line Interface, is also a theme in the book.

So, to read the book brought back memories to me about the operating systems and computers from the time when it was written, both at work and at home. It also gives me learning about Unix, Linux, Open source, CLI and more, which is interesting and useful when I right now am in the phase of exploring Linux.

I downloaded the essay as a free book from internet as a text file. I converted it to epub-format with the open source free software Libre Office. But I must admit, I did it on macOS, and read it on an iPad. So I haven't fully given up those purchased cars and walked over to the other side of the street for the free and cars. Today I go to both sides of the street, maybe one day I will stay more on the other side

The book is enjoyable for any interesting in computers and computer history, written as a literary essay.

Henrik Hemrin
26 July 2019

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 26 juli 2019

Senast uppdaterad 26 juli 2019

• Böcker - Books
• Linux

Over many years, the mobile phones got smaller and smaller, it was a competition and sales argument how small it was. When mobiles became small enough, trousers and jackets got dedicated pockets for the mobile phones. 

Then phones got smarter and bigger again. 

This pair of trousers are some years old, 15 maybe, I don't remember. Almost new.

I currently have an Apple iPhone 5s. If I release it from its protective cover, it just fits into the pocket. In my opionion, 5s is a big phone, but in current market situation almost all phones are bigger. 

The pocket in those trousers reminds me of the mobile size evolution!

Henrik Hemrin

16 july 2019

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 16 juli 2019

Senast uppdaterad 16 juli 2019

Boken jag läst: ”Duktiga flickors revansch” av Birgitta Ohlsson. 

Det här är en bok med många bra tankar att reflektera över! Den tar avstamp i hennes egna liv och erfarenheter och siktar på att framföra teser/åsikter/politik i angelägna frågor för bättre samhälle och människoliv. Boken är skriven i akademisk anda och utkom 2017.

Boken fokuserar på de duktiga flickorna. Som pojke kan jag ju då bli lite irriterad. Men på s. 29 skriver hon att ”De duktiga pojkarna får alldeles för lite uppmärksamhet […] Men just den här boken handlar inte om dem, utan om de duktiga flickorna.” Och då är det helt okej, fullt rimligt, att göra en sådan avgränsning. Hon ser pojkarna också, och hon återkommer faktiskt till dem nu och då i boken, men de är utanför fokus för den här boken.

Den handlar om flickor som är duktiga, som studerar och är kunniga, men som riskerat och riskerar att både nedvärdera sig själva eller bli nedvärderade av andra. Detta vill hon få bort, hon vill lyfta dessa flickor.

Boken har också delar som handlar om ledarskap, så det kan också läsas utifrån ledarskap för företag med mera.

Boken kommer rätt snart till feminism, som är genomgående i boken och starkt kopplar till de duktiga kvinnornas plats i samhället. Själv har jag nu och då funderat över ordet feminism. Jag har vissa problem med ordet. Mitt "problem" grundar sig mest i att det inte är ett könsneutralt ord, och kanske till viss del i att det beror på vad man menar med begreppet. ”Människoism” skulle passa mig bättre. Men nu är ordet feminism väldigt vedertaget, både i Sverige och internationellt.

Feminism: åsiktsriktning som strävar efter att förbättra kvinnans ställning i samhället och uppnå jämställdhet mellan könen; vanligen i organiserad form. Enligt Svensk ordbok, utgiven av Svenska Akademien.

Med detta sagt är det förmodligen ändå ett ganska brett register mellan vad olika individer menar med feminism och vägen till dess mål. Feminismen som framförs i den här boken bejakar jag - punkt.

Boken diskuterar bland annat om skillnaden mellan vänster-feminism och liberal feminism. Där menar hon att vänstersidan ställer kollektivet mot individen; klass kontra kön (s. 106). Själv pushar hon för ”egofeminsm” (s. 86), och kallar sig själv liberal feminist och individualist (s. 107).

Så vad är feminism? Det här tycker jag är Birgitta Ohlssons bästa sammanfattning i sin bok av sin definition, s. 143:
”Jag har alltid definierat mig som liberal likhetsfeminist. Kvinnor och män är mer olika än lika. Individen ska stå i centrum. Skillnaderna är större mellan individer än mellan könen. Vi ska ha samma förväntningar på kvinnor och män, vi ska ha samma friheter, rättigheter, skyldigheter, möjligheter och vara lika inför lagen.”

Tre av de viktiga punkterna för den duktiga flickans revansch som jag noterat i boken:

• meritokrati
• utbildning
• ekonomisk frihet – eget kapital, pengar på banken

”Jag brukar säga att liberal feminism kräver ”laup”: lagar, attityder, utbildning och egna ihoptjänade pengar”, s. 144.

Hedersförtryck är ett område som också tas upp, s. 120: ”Om mannen misslyckas med att integrera sig i det svenska samhället och till exempel blir arbetslös kan han sedan ha svårt att acceptera kvinnans ökade maktposition”.

Mannen förlorar makt och inflytande när man går mot jämställdhet. Mannen får kliva nedåt medan kvinnan kliver uppåt. Det ger mer kraft, glädje och energi när det går uppåt än nedåt. Oavsett om mannen tycker det är vettigt eller inte med jämställdhet, så kan det vara en tuff omställning. Kan det vara så att vi i svenska samhället ibland lägger för lite vikt vid att satsa på mannen, så att han också känner livsvärde och livsglädje? Funderar jag. 

När Birgitta skriver om karriär, så är hon relativt fokuserad på en karriär uppåt, att sikta mot att bli chef och liknande. Det speglar tycker jag vad hon själv vill, hennes mål att i maktposition kunna påverka. Och det är inte fel. Men jag vill säga att det inte behöver vara ett mål för var och en att bli chef. Att vara chef innebär inte sällan andra arbetsuppgifter än att vara ”arbetare”. Jag har sett mer än en ingenjör som blivit chef, för det är den gängse karriärvägen, men som skulle både göra mer nytta och förmodligen ha roligare genom att fortsätta med ingenjörsarbetsuppgifter.

Åter till feminism och dess mål att uppnå jämställdhet, s. 175: ”Mansgeneration efter mansgeneration skäms bort för att kvinnor inte gör det aktiva valet att välja bort curlandet. Tyvärr är det nämligen ofta kvinnorna själva som upprätthåller de här mönstren. Vi kan inte sitta och vänta på att männen ska förändra strukturen, det måste vi göra själva.”

Den duktiga flickans revansch innebär också att tro på sig själv, och Birgitta skriver om sig själv, s. 177: ”Och jag har alltför ofta låtit mina motståndare och belackare flytta in i mitt huvud och sänka min självkänsla i botten.”

En reflektion från mitt arbetsliv, framför allt i början av arbetslivet, så var känslan att andra är så smarta. Med åren har jag lärt mig att alla andra inte kan allt. Och jag har lärt mig att alla chefer inte alltid vet rätt och bäst, eller ens att chefer alltid ser till företagets bästa. Alla är inte pålästa inför mötet. Och när jag ställt en "dum" fråga när jag inte förstått något, så inser jag att jag inte var ensam om att inte förstå. Kort sagt, beroende på vem man är och i vilken situation, så är det lätt att både överskatta och underskatta sig själv. Och kvinnor har större risk för att utsättas för nedvärderande tryck av andra. 

Lite mer duktighet: Hon skriver s. 180-181, om att kvinnor borden dumpa ”skulden över att inte lyckas upprätthålla perfektion på alla plan”, och att hon kan koka en snabb pasta för vänner som kommer, i stället för långkok och linneduk.

Det får mig att tänka på ett urgammalt samtal med en killkompis, att när han hade killkompisar på besök hemma så funkade det bra med att bjuda på typ korv och frysta Findus kanelbullar, men när det blev ”parmiddagar” och dylikt som arrangerades tillsammans med flickvännen så blev det ett helt annat planerade, matlagande och så vidare. Fokus kanske flyttade från det viktiga i att träffas till formerna för att träffas. Därmed inte sagt att det skulle vara fel med fint förberedda måltider för gäster.

”Jag tycker egenskapen snäll borde uppvärderas i vårt samhälle.”, s. 194, får bli sista citatet. Hon kompletterar det med att det inte betyder att man ska vara dumsnäll. 

Boken innehåller som jag nämnde en hel del om ledarskap. Det har jag bara snuddat vid i denna reflektionsartikel. Trots att ledarskap är ett ämne som intresserar mig, jag har läst ett flertal ledarskapsböcker, så får det ämnet stå tillbaka i dessa reflektioner. Det skulle kanske kunna bli en egen artikel, vem vet.

Birgitta Ohlsson har i mångt och mycket politiska ståndpunkter som jag delar. Boken ligger (förstås) i linje med det jag hört av henne genom åren.

Denna artikel har inte som ambition att vara ett referat av boken, eller ens täcka allt jag noterat, utan handlar om ett några av de noteringar, understrykningar och egna reflektioner jag gjorde när jag läste boken. Boken har mer än så att ge än vad denna lilla artikel berättar. Jag vill absolut rekommendera att läsa boken.

Henrik Hemrin

24 juni 2019

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 24 juni 2019

Senast uppdaterad 24 juni 2019

• Böcker - Books
• Politik

Vildmarkslägret i Asa. Sommaren 1974, i juni, var jag på mitt första scoutläger med SMU-scout i Växjö. Lägret var i Asa cirka fyra mil norr om Växjö och temat var vildmarksläger. Det var ett läger, vad jag minns, med enbart scouter från Växjö. 

På bilden står jag med min patrull Björnens patrullflagga. Scoutflaggan hade vi gjort tidigare tillsammans, den är nästan helt ny här. Mina patrulledare var Jens Andersson och Marie Svensson, och lägerchef för vildmarkslägret var förmodligen Sven Carlgren. Jag minns att det var en kall och regnig sommarvecka. Så regnjackan jag har på bilden hade jag nog mycket. Scoutskjortan är på, dock utan den roströda scouthalsduken. Det är den klassiska gröna scoutskjortan som SMU Scout hade. SMU - Svenska Missionsförbundets Ungdom, numera en del av Equmenia. En fin lägerplats som jag var på läger fler gånger. Ja, det har blivit en hel del scoutläger efter detta första, både som scout och sedan som ledare, i Equmeniakyrkan Växjö (Missionskyrkan) i Växjö och Equmeniakyrkan Hallunda (Hallundakyrkan) i Hallunda. Nu är det dock några år sedan jag senast var scoutledare. 

Det är troligen min far som tagit bilden, annars min mor. Förmodligen på besöksdagen på lägret för föräldrar. Kameran är en Agfa kompaktkamera för den vanliga 35 mm-filmen. Det var min allra första egna "riktiga" kamera. Jag hade kanske någon instamatic-kamera innan dess. Och detta var vad jag vet min första filmrulle i kameran, den var alldeles ny. 

Henrik Hemrin

21 juni 2019

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 21 juni 2019

Senast uppdaterad 21 juni 2019

Sommaren 2018 var väldigt torr och varm. Gräsmattan i föräldrahemmet klipptes som jag minns under våren och försommaren fram till runt midsommar, och nästa gång var säsongsavslutningen i september - oktober. Gräsmattan anlades för runt 50 år sedan.

I år fick gräsklippningen vänta lite. För en liten tid sedan tidigare i maj hade jag chansen att där ta en botanisk vandring runt gräsmattan med kameran i hand. Det är fascinerande hur mycket olika växter det kan finnas i en gräsmatta. Jag har säkert inte fångat alla växter på bild. 

Jag är urdålig på att känna igen växter, vad de heter och vad som är ogräs eller inte. Det är klart, i en gräsmatta är väl allt annat än gräs ogräs. Men jag tycker ändå det kan vara fint och en charm att det växer så mycket olika saker där. Kan du namnge någon växt, berätta gärna så kan jag skriva in det. Kanske det finns EU-bidrag för en sådan här gräsmatta?

Vit rölleka.

Kanske svalört.

Borstsenap?

Ängssyra?

Mossa.

Rajgräs eller kvickrot.

Trådveronika eller förgätmigej.

Vild viol?

Förgätmigej.

Kanske sommarsnöklocka eller klockhyacint.

Henrik Hemrin

30 maj 2019

22 maj 2023: Lagt in förslag på växtnamn mha klokhet från Mastodon.

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 30 maj 2019

Senast uppdaterad 22 maj 2023

För några dagar sedan köpte jag en 2 kg påse ordinär fast potatis av fabrikat ICA. Jag har köpt en likadan påse förut. Väl hemma uppmärksammade jag att potatis kom från Egypten. Förut har det varit svensk potatis i dito påse.

Hade jag sett att den var från Egypten, så hade jag nog letat vidare efter någon svensk potatis. Det känns så självklart att potatis kommer från Sverige. Jag tycker vi borde kunna vara självförsörjande i landet.

Jag vet inte om det beror på att de svenska lagren börjar sina efter en sämre skörd förra året? Och det är kanske också mindre potatisodlingar i Sverige numera för att det är svårt att få lönsamhet, kanske behöver bönderna få/ta mer betalt. Vad vet jag.

Förvånad blev jag i alla fall. 

Henrik Hemrin

29 maj 2019

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 29 maj 2019

Senast uppdaterad 29 maj 2019

• Ekonomi - Economy

Nu är det vår, och oxeln står i full blom! 

Gräsmattan är ännu inte klippt. Under oxeln finns en större mängd smågrenar. Jag vet inte riktigt när grenarna kom dit. Eller varifrån. Om det är ett gammalt skatbo i trädet som rasat ihop, högt uppe skymtar ett bo. Eller om det är en lagringsdepå av hopsamlade grenar. Jag tror inte det är blåst som fått torra trädgrenar att lossna från trädet. 

En skata är där nu och då och plockar en av grenarna på marken. Den kollar runt lite vilken pinne den ska ta. Sen tar den en gren i näbben. Inte helt lätt. Ibland tappar den grenen. Eller kanske den släpper och försöker hitta rätt balans. Så greppar den i alla fall och lyfter. Skatan flaxar rejält, och färden är lite vinglig, men det går. En rejäl stigning. Den lyfter upp över taket på huset där jag sitter, precis så den inte slår i takkanten.

Jag funderar på vart den tar vägen. Var är boet den bygger? Jag spejar om det kan vara i skorstenen eller någonstans på taket. Men nej, jag ser inget skatbo där. Kanske är det något träd längre bort istället.

Så får jag lite senare vid en ny flygtur se att skatan satt sig uppe på taknocken. Den pustar ut och vilar efter den relativt korta, vingliga färden med flera branta höjdmeter. Den tappar grenen som rullar en liten bit. Skatan får tag på grenen igen. Så flyger den igen. Men inte vidare bortåt, utan den vänder tillbaka mot oxeln, in i oxeln. Taknocken är ungefär i höjd med boet jag skymtat. 

Jag tror jag förstår. Det är en onödigt tuff flygtur att flyga från marken och upp i trädet till boet, i alla fall med stora grenar. Istället delar den upp flygsträckan i två etapper; först en i höjdled och i andra etappen är det en lättare flygning horisontellt. 

Lite senare ser jag också några andra flygrutter, som via släpvagn, garagetak och hängbjörk. Alla dessa ger några höjdmeter innan nästa etapp. 

Så byggnation pågår nog i oxeln trots allt. Vad tror du? 

Not: En del bilder är tagna genom fönster, är delförstorade och jag hade inte så lång brännvidd tillgänglig. Så fotografiska kvalitén är inte så god.

För övrigt kallas Newcastle United Football Club (NUFC) för skatorna (magpies).

Henrik Hemrin

25 maj 2019

Uppgifter

Kategori: Wisdom - Vishet

Publicerad 25 maj 2019

Senast uppdaterad 26 maj 2019