Putta på hjulen som en god samhällsmedborgare

Lite nu och då genom åren har jag och jobbarkompisar pratat om offentliga finanser och system. Politiker och i mediadet talas det om att vi måste hålla hjulen rullande för att vår välfärd ska bestå. Att vi konsumerar behövs för att hålla igång hjulen så att det ska fungera med pension, sjuvård, polis, skola och allt annat som kommer av att hjulen snurrar. I sämre tider gör det offentliga saker för att stimulera ekonomin, både privatpersoners och företags ekonomi. 

Vi jobbarkompisar som pratat, ingenjörer av olika slag, är medelinkomsttagare i Sverige. Lönen för medelinkomsttagare räcker med råge till ett enkelt tak över huvudet, att mätta magen och sätta kläder på kroppen. Medelinkomsttagaren har pengar över till annat också. Det finns rätt många sådana människor i Sverige. 

Det är främst om dessa medelinkomsttagare och uppåt som denna artikel handlar om. Inte de i Sverige som har det tuffare eller betydligt tuffare ekonomiskt som ofrivilligt inte har pengar över till annat. 

En jobbarkompis för några år sedan brukade säga att bara han fick sitt snus och en och annan skidresa så var han nöjd. Det stämmer säkert inte med verkligheten i detalj. Men det ger en bild av att alla inte konsumerar för fullt. 

Vi har ibland lunchpratat om att är vi/de dåliga samhällsmedborgare som inte sätter rull på hela lönen utan nöjer sig med att rulla på det man känner man behöver och vill ha?  

På senare år, och säkert innan också, så finns det människor som inte ser karriär med hög lön och mycket arbete som ett större mål i livet. Utan som hellre vill arbeta mindre och ha mer tid över till annat. Detta annat som må skifta mellan personer. Meningen med livet jag har. Om man inte redan har ett jobb som känns som så viktigt och roligt, att det är där man vill lägga sin tid. 

Det går för en medelinkomsttagare att få en hel del pengar över. Man kan klara sig på betydligt mindre än vad man får i lön. Och även leva gott materiellt. 

Tidningen Land hade för två månader sedan en artikel om "Downshifting"; en artikel om Christin i Ryssby som lever på under 30 000 kr om året. Hon och hennes man har delad ekonomi, men hon betalar sin respektive andel av det gemensamma. Att gå ner på 30 000 kr om året är ännu mer extremt, då får man verkligen göra mycket själv och offra en mer materiellt. 

En annan variant är att jobba ihop rejält med pengar tidigt och sedan leva på till exempel aktieutdelning och därigenom sluta lönejobba långt innan pensionen. Det betyder förstås inte att dessa slutar konsumera, men jag kan tänka mig att en del av dem ändå går ner en bit längre jämfört vad en vanlig medelinkomsttagare konsumerar. Liksom har man levt snålt under åren tidigare för att uppnå det ekonomiska oberoendet. 

På senaste åren har minskad konsumtion av miljöskäl också blivit kanske mer aktuellt än tidigare. Att konsumera mindre och annorlunda; att konsumera hållbart. 

Vad händer med samhället om många gör går ner i konsumtion (av varor, tjänster, nöjen o s v)? Om många medborgare puttar mindre på de ekonomiska hjulen? Det är något jag funderat på då och då, och som sagt varit filosofiskt samtal på en del jobbluncher. 

Just precis nu har vi kanske detta på gång i gigantiskt och extremt snabbt införande i samhället. Om än måhända tillfälligt. Jag tänker på att Sverige och "hela världen" mer eller mindre stänger igen på grund av pågående Corona-pandemin. Inte bara konsumtion av "prylar" utan också konsumtion av resor, restaurang, fotboll, teater och så vidare. Just nu vet vi inte hur långvarigt det blir och hur ekonomin kommer ut i andra änden på ett, två fem eller tio års effekt. Och "införandet" av det här sättet att stanna hjulen görs på ett betydligt mer drastiskt och omfattande, och ofrivilligt, sätt än bara om "lite fler konsumerar lite mindre". Kanske fler människor ofrivilligt kommer behöva downshifta under längre tid. Det är självklart skillnad att downshifta för att man själv vill det, på ett kontrollerat vis och i en omfattning man själv vill det, än för att ekonomin gått i kras. 

Nuvarande ekonomiska tumult i Sverige och världen ger inte svaret på hur samhället fungerar om lite fler puttar mindre på hjulen. Men det ger en viss förståelse av att samhället påverkas av hur hjulen rullar. Det här med samhällsekonomi, välfärd och hålla hjulen rullande är inte lätt att begripa för mig. Men så är jag inte ekonomiutbildad heller. Men fundera på hur det hänger ihop gör jag ändå. 

Henrik Hemrin

20 mars 2020