Slagsta. Skärvor ur Slagstas liv, seder och bruk.

Utgiven 2005 av Slagsta Gilles forskningssektion.

Det är spännande med böcker som ges ut av hembygdsföreningar och liknande! Den här boken är inget undantag. Jag läste boken mer eller mindre när den var nyutgiven, och nu har jag återvänt och läst den på från pärm till pärm.

Slagsta bildar Norra Botkyrka tillsammans med Fittja, Alby, Hallunda och Norsborg. Det är alltså en del av min hembygd. Nu är detta förort till Stockholm med mängder av invånare. Sista kapitlet i boken handlar om det nutida Slagsta, "nuvarande" Slagsta började byggas runt 1973. Det slår mig att den enda av de gamla byggnaderna från det gamla Slagsta som jag varit inne i är det som numera är Slagsta Motell.

Boken börjar en snabb historisk överblick av Slagsta med bland annat hällristningarna i Slagsta, som ligger där ett stenkast från E4:an.

Sedan kommer ett större kapitel om Slagsta gård och de markerna, berättelsen börjar på 12-1300-talen. Historien om Jack är lite djupare och spännande; han blir ägare 1816 och ägarskapet slutar med konkurs några år senare. Innan dess hade han bland annat tjänstgjort på Sveaborg. Intervjun av Bo Walther med Sven Lindkvist, son till sista förvaltaren, är en av berättelserna som levandegör den senare delen av Slagsta gård.

Nästa kapitel handlar om de två tegelbruken i Slagsta. Ett fanns också i Fittja. Jag har inte reflekterat förut över råmaterialet lera som behövs för att göra tegel. Det behövs naturligtvis i stora mängder. Och det fanns i Slagsta. Och jag tänker hur brytningen måste ha förändrat landskapet i Slagsta, lite som brytning av grustäkter har gjort på andra platser. Boken talar bland annat om att den togs upp från ängarna vid nuvarande Lavendelvägen och Timjanvägen, och att leran var 15 meter djup.

Det tredje fokuskapitlet handlar om Slagsta skolhem, som började med att Föreningen för Sinneslöa Barns Vård startade sin verksamhet i Slagsta 1911 efter flytt från Norrtullsgatan i Stockholm.

Intervjun med Nils Karlsson som bott på Slagstahemmet är lång, detaljrik och intressant. För mig personligen är det speciellt intressant när Nils berättar på sid 64: "Hon heter fröken Lagervall, Signe Lagervall, som var föreståndarinna där. Sen kände jag syster Eva och tant Ida." Och något senare berättar Nils vidare: "Jo jag var ute [i Slagsta] när fröken Fröstedt levde. Hon blev föreståndarinna efter fröken Lagervall 1931. Fröken Lagervall slutade när hon var 60 år. Nu är hon död. Hon dog 1962." Not: Boken stavar Lagervall, men när jag efterforskar i "Sveriges dödbok 1860-2017", så stavas hennes namn Signe Lagerwall.

Jag vet inte om "tant Ida" son Nils nämner är min fars faster Ida. Men det är högst troligt. Det var nämligen så att min fars faster Ida arbetade där i Slagsta och senare hos Lagerwall på söder. Min far känner väl till namnet "fröken Lagerwall", främst var det nog genom hans mor i kontakt med Ida.

Faster Ida växte upp på Krokagården i Agnaryd, Småland. De var många syskon och två av dem flyttade till Stockholm. Jag vet inte närmare när Ida flyttade och vad hon eventuellt gjorde innan hon började arbeta i Slagsta. När fröken Lagerwall gick i pension, om det var direkt eller lite senare, så följde Ida med och blev hembiträde eller dylikt hemma hos fröken Lagerwall i bostaden i närheten av Högalidskyrkan på Södermalm. Ida bodde sedan i slutet av sitt liv några kvarter bort hos Blomsterfonden på Ringvägen.

Jag träffade aldrig Ida, hon dog strax efter att jag föddes. Ett skåp som tillhört Ida kom till min farbror Sven och hans familj. Under andra halvan av 1980-talet flyttade de från sin bostad på Lidingö. Jag var och hälsade på där på Lidingö i tiden runt flytten. Jag har ett vagt minne att att det stora flyttlasset redan hade gått. Detta skåp, gissningsvis ursprungligen ett linneskåp, blev över. Min släkting Clarence var och hälsade på samtidigt på Lidingö. Jag minns inte om våra respektive föräldrar eller andra också var där vid detta tillfälle. Hur som helst, Clarence hade en stor bil så vi gjorde direkt en resa med skåpet hem till mig i Norsborg, och sedan åter till Lidingö. Clarence pappa växte för övrigt upp i Kexås liksom min far och farbror, där familjerna umgicks och hjälptes åt. Kexås är en grannby till Agnaryd.

Jag vet inte när, var och hur detta skåp kom i Idas ägo. Tveksamt, men kanske kom det från Agnaryd. Kanske mer troligt att det har varit i Slagsta, kanske Ida hade det i Slagsta. Jag tänker i alla fall att det kan ha stått i Slagsta en gång i tiden, innan det säkert har varit på Söder. I en annan tid, innan det nuvarade Norra Botkyrka byggdes. Cirka två kilometer från där det nu står hemma hos mig i Norsborg. Det är en spännande tanke för mig. Det är inte något märkvärdigt skåp men det känns i alla fall fint att återbruka en möbel som tidigare brukats åtminstone hemma hos två olika släktingar.

Jag kom till Norra Botkyrka 1983, en för mig helt ny plats (se Porträtt utan vapen). Det är spännande att veta att jag har en såpass nära släkting som farfars syster som bott, levt och promenerat runt i samma område som jag i Slagsta och de trakterna sådär ett halvsekel och mer därtill, innan jag kom dit. Hon har säkert varit nere vid Mälaren runt Slagstabadet liksom Slagsta gård. Inte otroligt besökt Botkyrka kyrka. Jag vet inte exakt var hon bodde, men gissningsvis i något av de rivna husen. Ida bodde i Slagsta för inte så länge sedan, men ändå en helt annan epok av Slagstas historia.

Henrik Hemrin
13 mars 2021