Rätt nyligen var jag i Alvesta Bok- och Pappershandel. Inte minst så botaniserade jag hyllorna med lokalt förankrad litteratur.
Av den lokala litteraturen köpte jag boken "Till Gustav från Morfar en bok med samlade berättelser från en tid när morfar var liten och några som handlar om lite mer nutida händelser." Framsidan av boken har ett svartvitt foto med texten "Sven-Erik Persson dvs Perssons Hörna."
Jag måste rimligen ha sett affären Perssons hörna vid ett eller annat besök i Alvesta, men ännu har inte någon minnesbild dykt upp av den. Jag har inte läst boken än, bara första kapitlet. Förutom berättelserna i sig är boken speciell i sin utformning genom att det är hans texter rakt av, inte bara orden utan också sättet de är skrivna på. Det första kapitlet med flera är handskrivna i skrivstil. En del kapitel är skrivna på olika skrivmaskiner. Texterna är med sina skrivfel och överstrykningar. Denna utformning ger onekligen en speciell charm och autencitet. Den handskrivna skrivstilen är vacker, välskriven. Jag har inget som helst problem att läsa första kapitlets skrivstil. Men jag tror att en del yngre personer har svårt att läsa. Jag tror att man inte lär sig skriva skrivstil i samma omfattning nu i skolan, jag vet inte. Jag har ett minne från 15–20 år sedan att en person som var klart yngre än jag hade svårt att läsa min handstil som var mer eller mindre skrivstil.
Bland övriga böcker bland lokal litteratur stod också ett flertal årgångar av Värendsbygder. Bland annat den årgång där ett kapitel är skrivet av mig. Även om mitt namn inte står utanpå boken, så känner jag ett mått av stolthet och mallighet av att se en bok i bokaffären där jag är medförfattare (som jag kunde skriva tack vare samtal och underlag från far och farbror).
Henrik Hemrin
19 oktober 2024
Comments powered by CComment