Jag var nog i tioårsåldern när en av mina bästa kompisar berättade att hans pappa hade aktier i NK (Nordiska kompaniet). Ja, jag hoppas att jag minns rätt, att NK fanns på börsen på den tiden. Kanske var det där mitt intresse för aktier startade.
Det dröjde sedan många år innan jag köpte min första aktie, eller fond. Det var på den tiden när vi i Sverige hade allemanssparande och allemansfonder - skatteförmånligt sparande som fanns under ett antal år och som jag tror fortfarande påverkar att svenskar relativt ofta har någon form av investering i aktier.
Någonstans i denna tidsepok, i mina tidigare år som arbetare med lön, så gick jag också med i Aktiespararna. Jag har lärt mig en hel del om aktier genom åren tack vare detta medlemsskap.
Jag äger företag!
Ja, det gör jag. Både indirekt genom fonder och som direkt aktieägare. Jag är inte ensam ägare till dessa företag, men jag är en av ägarna!
Att investera i aktier - jag tänker att jag kan se flera skäl till att göra det.
Först, så är en förutsättning att vi i Sverige lever i en marknadsekonomi där privat företagande är en del av samhällsbilden. Man kan förstås avstå från att personligen äga aktier om man ser detta som en helt förkastlig ekonomisk modell.
Ett skäl att äga aktier är att jag har pengar och företag behöver pengar, kapital. Jag lånar ut mina pengar för att hjälpa företagen att finnas till. Det är klart, oftast köper jag ju aktier som någon annan ägt redan tidigare, så företaget har ju redan fått sina pengar från första ägaren till min aktie. Men, nu har jag stafettpinnen att låna ut pengar genom att äga just den aktien.
Vidare, att äga aktier gör jag generellt inte enbart för att vara god, som filantropi. Jag har trots allt ett mål att mitt utlånande också är en investering som förräntar sig, som blir mer värd över tid, överstiger inflationen med en marginal. Utdelning inkluderad.
För min del har jag genom åren blivit mer attraherad av att behålla samma aktie länge snarare än att hoppa runt. Inte minst av lathet, så kul är det inte att hålla på med aktier att jag vill engagera mig mycket i att leta, köpa, sälja och köpa mest hela tiden. Och det är också svårt att träffa rätt även för heltidsproffs. Förutom när jag behöver sälja för att jag behöver pengarna till annat, så har jag alltså gärna samma aktie långsiktigt, så länge jag tror någorlunda på företaget framåt: Från utsikten för företaget idag - tror jag bolaget går upp eller ner på några års sikt? Det gör också att jag mest är intresserad av bolag som är relativt stabila och trygga, snarare än de som har chans till snabb utveckling. Ingen regel utan undantag förstås.
Trots alla år i Aktiespararna... så är jag dålig på att analysera något djupare innan köp och sälj. P/E-talet och hur börskursen går just nu är i mångt nivån av djupare analys. Men utöver det, så att läsa vad VDn skriver, och något av känslan för marknaden företaget är på, hur de står sig, hur stabil marknaden är med mera finns med i min bedömning.
Ytterligare aspekter är att det gärna får vara firmor som jag begriper vad de gör. Och så är det värt att fundera på hur de arbetar etiskt, hur nyttig sak/tjänst de producerar med mera relaterat till företagets sociala ansvar - ett område jag framåt gärna skulle vilja titta mer på.
Förutom de kända och trygga bolagen har jag också de senaste åren varit nyfiken på och prövat på en form av crowdfunding, att köpa aktier i små och ofta nystartade svenska bolag, via Pepins. Man behöver inte köpa så mycket, ofta är minimiinvesteringen runt 500 kr. Men här blir det också mer tydligt att äga företag - aktier - är att låna ut mina pengar till något som kan gå bra eller dåligt. Jag har köpt två bolag via Pepins som gått i konkurs: Barista och Kronfönster. Även om konkurserna inte är avslutade, så talar allt för att jag förlorar hela investeringarna i dessa bolag. Nu vet jag att det är betydligt större risk i bolag som finns på Pepins, så jag har ”bara” investerat småbelopp som gör att jag klarar förlusten utan större besvär. Sedan ska jag säga att det finns också investeringar via Pepins som gått bra så här långt, och andra som är för tidiga att säga. Jag ångrar absolut inte att jag investerat i bolag via Pepins. Jag vill förstås inte göra förluster. Men det är spännande med små bolag, med ibland nya idéer, man kommer nära dessa företag, en del spännande entreprenörer, med mera. Varje bolag på Pepins har kanske från några hundra till max några tusen aktieägare. Men ägande i bolag som konkursar sätter fingret på ett personligt plan vad aktier är.
Henrik Hemrin
12 januari 2019
Comments powered by CComment