Idag den 9 november 2019 firar vi att det är 30 år sedan Berlinmuren föll!
Jag passar på att skriva ner några personliga minnen av järnridån och dess öppnande. Berlinmurens fall, Solidaritet i Polen, och många andra händelser följde jag på TV. Här är några små personliga minnen från den tiden.
Jag var vid den här tidsepoken i Västtyskland och Tyskland ett flertal gånger i arbetet. Jag var aldrig i Östtyskland. Bland annat var jag i och runt staden Selb i östra Bayern, nära gränsen till Tjeckoslovakien och heller inte så långt från Östtyskland.
Jag minns östtyskar som var i trakterna. Jag tror det var i rådhuset eller liknande ställe där de kunde få lite pengar. Jag har en del vaga minnen av att jag såg en hel del människor. Jag minns också Trabantbilarna som "översvämmade" området. Vid något tillfälle där det stod en parkerad Trabant, knackade jag på karossen, den påminde om en Perstorpsplatta. Självklart tittade jag in genom fönstret också. Det var ju en bil som såg ut som en liten 50-60-talsbil och med mycket enkel instrumentering.
Jag minns också Trabanterna på vägarna. Västtyskarna som var mina värdar muttrade en del om dessa långsamma bilar. Själva körde de oftast Mercedes, och det var ju en milsvid skillnad mellan en Mercedes och en Trabant, som ofta var fullastad av människor också. Jag har för mig att de var rykande tvåtaktare, alltså lite som min barndoms SAAB. Dessa minnen av Östtyskar skulle jag gissa var efter murens fall men innan återförenandet.
Även gränsen till Tjeckoslovakien öppnades. Det här var vad jag minns på tiden innan landet delades. Arbetskraften var billigare i Tjeckoslovakien, så företaget vi besökte hade öppnat fabrik i Tjeckoslovakien. Vi gjorde en dagstur från Selb för en teknisk utvärdering av produktionstransfern. Jag har för mig det låg ett tiotal mil innanför gränsen. Ett minne är högtalarna som fortfarande satt uppmonterade i en del samhällen längs vägen. Högtalare för information och indoktrinering av invånarna i det stängda landet. Jag minns också hur risiga husen i något samhälle som låg närmare gränsen var, jag tror det var mer eller mindre övergivet. Närmare gränsen minns jag också att det stod ett flertal kvinnor på olika ställen, som bjöd ut sina kroppar, utmed landsvägen. Fabriken vi besökte var helt okej som jag minns det. Vi hade lunch på något lugnt ställe, nästan ensamma på typ andravåningen. Det var gulasch som vi åt, om jag inte minns helt fel.
Jag minns också en person jag jobbade med som hade kommit från Östtyskland. Han hade köpt en ny BMW som vi åkte med, som jag minns han var väldigt stolt över. Han hade varit nere i BMW-fabriken, som inte är så många mil bort, på en rundvandring som ingick i köpet.
Tänk vad fantastiskt att muren och järnridån med många länder bakom, som präglade hela min uppväxtbild av Östeuropa, föll! Det är värt att fira och minnas!
Henrik Hemrin
9 november 2019
Comments powered by CComment