Skriften "Den farliga mångfalden - Om Sverigedemokraternas världsbild" är skriven av den liberale skribenten Håkan Holmberg. Den gavs ut 2017 av Arena idé tillsammans med Frisinnade klubben och är skriven på snabblästa 56 sidor. Skriften är gratis och kan laddas hem här hos Arena idé.
Författaren avled sommaren 2020 och det var i samband med dennes frånfälle som vännen GR tipsade om denna lilla bok. Nu kom mitt tillfälle att läsa den.
Jag har förmodligen vänner som röstar på Sverigedemokraterna och kanske också någon som är medlem. För egen del är min position klart och entydigt att det är ett parti jag inte alls känner samhörighet med och som jag känner oro inför. Denna skrift hjälper att sortera en del av orsakerna till min oro.
Boken är såpass kort att den inte ger någon djup bakgrund eller utläggning utan den är snabbläst och ger synpunkter och fakta inom ett antal områden att fundera kring. Boken arbetar bland annat med ett antal uttalanden i tal och skrift från några mer kända inom Sverigedemokraterna och dess närhet.
En tråd i skriften är om att judar (numera) kan tolereras att leva i Sverige enligt Sverigedemokraterna, för att de inte är så många. Muslimer skulle på samma vis kanske kunna tolereras om de inte var så många som de är. Samtidigt skriver han om att man kan inte vara det samtidigt som man är svensk; man kan inte vara både same och svensk, jude och svensk eller liknande. Man kan vara medborgare men man tillhör inte den svenska nationen. Då får man först sluta vara t ex same. Författaren arbetar också med en förändring som Sverigedemokraterna gjort att det inte är i första hand etnicitet som gör om man kan vara svensk eller inte, utan de har ändrat till kulturell identitet. Samtidigt talar de om essens, nedärvd essens. Författaren menar att "...står det klart att rasismen i detta ords traditionella mening lever vidare inom SD".
En annan tråd handlar om media och folkbilding och partiets problem när dessa är fria och kommer i konflikt med "nationella värden" och intressen. Fria åsikter är ett problem för Sverigedemokraterna.
Ett avslutande exempel på ämnen i boken är Sverigedemokraternas strävan att bli enda parti eller i alla fall det enda partiet som övriga får rätta sig efter.
Jag känner egentligen inte alls till författaren Håkan Holmberg. Förordsförfattarna Ingvar Carlsson (tidigare partiledare för S och statsminister) och Bengt Westberg (tidigare partiledare för Fp; nuvarande L) är desto mer kända för mig liksom efterskriften av journalisten Anders Mellbourn i egenskap av ordförande för Frisinnade klubben.
En kort och läsvärd skrift som berör ett antal områden där Sverigedemokraternas syn är värd att vara observant på.
Henrik Hemrin
12 december 2020
Comments powered by CComment