Skogsväg i vinterskrud under dagens sista solstrålar [foto: Henrik Hemrin]

En väg i skogen. Ett bilspår tur och retur. Vägen i bildens riktning leder till en vändplats. Detta fotografi är taget en kvart tidigare och ett hundratal meter från fotografiet i Kanalen i den blå timmen. Denna berättelse är en lös fristående fortsättning.

Om kanalens första spadtag togs på 1800-talet så är denna väg av ett betydligare nyare datum; 1980-talet eller däromkring. Byggd snarare med maskinkraft än muskelkraft. Mer eller mindre i samma stäckning har det förut funnits skogs- och jordbruksvägar från förr. Numera, tills vidare, idkas inget jordbruk på denna mark utan skogen har fått breda ut sig också över den tidigare jordbruksmarken. Vägen är byggd för att tjäna behovet för skogsbruket av idag.

När just den här jorden senast brukades, då var det människors och hästars muskelkraft som gällde, kanske också någon oxe. Under en tid när bilvagn, alltså en vagn som rullade med gamla bildäck var stort.

Många av de små åkrarna och ängarna i Småland där människor svettades, slet och levde av är inget man kan leva av i dagens tid, om man vill ha en levnadsstandard och levnadsstil som något liknar det idag normala.

Utifrån vad jag förstår som aldrig varit bonde utan mest suttit vid ett skrivbord som arbetsplats.

Skogen ger syre, det är en kolsänka och är en plats för en mängd djur och växter. Man kan absolut diskutera skogsbruk kontra obrukad skog, hur avverkning ska ske, trädslag och hur de ska blandas både för rekreation, biologisk mångfald, bruk och vad som är lämpligt på grund av klimatförändring med mera.

Om man arbetar med någon form av skogsbruk är det svindlande att tänka att ofta är det nästa generations människor som är den som får skörda den föregående generationens sådd.

Den här skogsvägen är ofta som vid detta tillfälle en plats av stillhet. Ibland kan omgivningen höras, från vägtrafik, människor, maskiner och djur i byn. Samtidigt känns det som mitt i skogen. Skogens djur och vindens brus i träden kan förstås också höras. Det är ingen genomfartstrafik på denna väg som har en ände. Och ingen eller tveksam mobilteckning, lite beroende på operatör, man får räkna med att mobilen är obrukbar här.

Visst är det avstressande att vila blicken på den här bilden. Liksom det är att vandra på vägen.

Fotodetaljer:

Detta foto är taget tidigare i vinter. Det är taget när solens sista varma strålar för denna dag kan skönjas över trädtopparna i västlig riktning. Det var väl några minusgrader om jag minns rätt.

Fotot är taget i raw-format, Nikon NEF-format, och framkallad i Corel AfterShot Pro 3. Jag har samtidigt dragit i några av "spakarna"; färgtemperatur, exponering, högdager och omfång, kontrast, mättnad och "vibrance". Detta bland annat för att återfå lite av himlens nyanser inklusive framhäva solstrålarna. Jag har också ökat skärpningen och gjort en linskorrigering. Fotot taget med Nikon D90, objektiv Nikkor 18-55 F/3.5-5.6G ED AF-S DX Zoom. Taget vid 55 mm, f/5.6, 1/40 s, ISO 250, på fri hand.

Henrik Hemrin

26 januari 2021

Comments powered by CComment