Tacksägelse - Blott en dag

Idag är det tacksägelsedagen i kyrkoåret. En dag med tacksamhet i fokus.

Drygt 12 minuter in i dagens radiogudstjänst spelas den här psalmen:

Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst, vad än som kommer på! Allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag, som barn, väl ängslas då? Han som bär för mig en faders hjärta, han ju ger åt varje nyfödd dag dess beskärda del av fröjd och smärta, möda, vila och behag.

Själv han är mig alla dagar nära, för var särskild tid med särskild nåd. Varje dags bekymmer vill han bära, han som heter både Kraft och Råd. Morgondagens omsorg får jag spara, om än oviss syns min vandrings stig. "Som din dag, så skall din kraft ock vara", detta löftte gav han mig.

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla blott vid dina löften, Herre kär, ej min tro och ej den tröst förspilla som i ordet mig förvarad är. Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer, taga ur din trogna faders hand blott en dag, ett ögonblick i sänder, tills jag nått det goda land.

Psalmen är sådär 150 år gammal. Från en tid när de flesta mediciner och behandlingar vi har idag inte fanns. Det fanns inte elektricitet, radio eller bilar. På sina sätt en annorlunda tid än min stund på jorden. Men ändå med likheter. Med sina 150 år binder den mig samman med flera generationer som haft sin stund före mig.

Henrik Hemrin

11 oktober 2020