TISDAG, JANUARI 31, 2006
Väntrummet
Jag har tyvärr åter bekantat mig med sjukvårdens väntrum de senaste månaderna. Det är jobbigt att inte vara frisk, det är tärande på alla vis. Väntrummen är ofta så fina och trevliga. Det är en speciell känsla. Jag satt idag och vänta på blodprov. Förutom en herre som undrade varför han inte fått komma in var det en tyst samling personer som väntar på att få sitt namn uppropat, var och en inneslutna i sig själva.

Jag ler åt nyheten från Cambride i dagarna, om mannen som snubblade på sitt skosnöre. När han snubblade var han på ett museum, och han for in i några gamla värdefulla kinesiska vaser som stod i en fönsterkarm. Vaser som nu är i många bitar, men ska lagas. Aj aj!

Tingeling
posted by Henrik Hemrin @ 10:32 


MÅNDAG, JANUARI 16, 2006
Hon får komma!
Mamman jag skrev om i förrgår, nu har det kommit nytt besked att hon får komma till Sverige på sin sons begravning. Skönt.

Tingeling
posted by Henrik Hemrin @ 20:54 


LÖRDAG, JANUARI 14, 2006
Mor vägras visum till sonens begravning
"- Det är uppenbart att hon kommer hit för att söka uppehållstillstånd, säger beslutsfattaren Barbro Axelsson. Begravningen kan ske utan att mamman är här."
Citat och titel från gårdagsns DN, läs hela artikeln.

Jag fattar inte hur man kan göra så.

Tingeling
posted by Henrik Hemrin @ 22:03 


ONSDAG, JANUARI 11, 2006
Pluggar
Sitter o pluggar. Tenta på måndag. Det är lätt att tankarna driver iväg på annat. Tar en paus med Lundell-musik, Kär o galen. Ska komplettera med en kopp kaffe o Tintin i Tibet. Strax skolböckerna igen.

Tingeling
posted by Henrik Hemrin @ 16:29 


SÖNDAG, JANUARI 08, 2006
Stormen Gudrun 1 år

Photo: Henrik Hemrin

Jag minns kvällen då stormen Gudrun kom. Det blåste när vi åkte iväg på em och det blåste när vi satt där inne där vi var gäster. Strömmen gick. Men ändå förstod vi inte... Vi satte oss i bilen för att åka hem, jag, mor o far. Vi kom ut på stora vägen, plötsligt svängde bilen framför oss (som vi kände) ut längst till vänster på motsatta körbanan. Förstod inte, förrän jag såg trädet. Några träd senare stannade de och vi hjälptes åt att såga bort en trädtopp så vi kom förbi. Några hundra meter längre fram var det ett stort träd över vägen. För stort för handsågen. Någon med motorsåg sågade på en korsande väg, trodde han skulle komma och ta detta trädet också. Några försökte köra vidare via en sidoliggande cykelbana. Vi väntade en stund men motorsågsmannen försvann. Vi var ute ur bilarna. Något träd lutande på vägskylt. Det var mörkt. Det var blåsigt. Det knakade o brakade runt om oss men man såg inget. Inte en chans att skydda sig. Det var kanske tur att vi fick stopp där. För vi beslutade oss att vända och sov över där vi hade gästat, i deras småkalla hus. När vi åkte hem nästa dag så insåg vi att vi kunde råkat mycklet mer illa ut- både ren olycka av träd direkt eller av att fastna mellan träd och bli stående.

Ovan en bild som ett litet minne av en åverkan som stormen gjorde.
posted by Henrik Hemrin @ 21:25