Paddington

Under julen har jag tittat på de två filmerna om björnen Paddington. Filmerna är från 2014 respektive 2017 och kan ses på SVT Play till den 26 februari 2026 respektive 11 januari 2026. 

Efter en jordbävning i Peru som ödelade mycket av djungeln så smugglade hans tant Lucy ut honom på ett lastfartyg för att han skulle ta sig till England och London. Paddington är namnet han gavs i London för varken de eller jag kan skriva eller uttala hans björnnamn. Tant Lucy var för gammal för att följa med och skulle klara sig på hemmet för pensionerade björnar. Men hon menade att Paddington måste skaffa sig en bättre framtid och såg därför till att han kunde fly till London. Det fanns de i London som var skeptiska och negativa till honom. Han började också själv tvivla på att han hörde hemma där. Men han mötte tidigt en familj där flera såg hans hemlöshet och gav denne främling tak över huvudet. Han blev en del av familjen och hans artighet och vänlighet hjälpte också honom att få fler vänner, även om en del inte tyckte om honom och även ifrågasatte familjen som tog hand om honom. Paddington blev en del av samhället samtidigt som han inte slutade att vara den björn han var. 

Filmerna om Paddington är politiska. De berättar om att bry sig om varandra från när och fjärran, att tillåta att vandra in från andra länder. Paddington var ingen flykting eller asylsökande; han tog sig in illegalt bara för att få ett bättre liv när det blev svårt i hemlandet. 

Så långt Paddington. 

Vi människor rör oss över jordklotet. Ja, några enstaka har även varit på besök på månen och en del jobbar på att åka till mars också. 

Bland annat från den svenska myllan har många utvandrat till nordamerika och jag tänker nu främst på migrationen som pågick för 100-150 år sedan. Man lämnade för att att få ett drägligare liv, för att inte svälta ihjäl, för att få ett hem. Religionsfrihet fanns inte i Sverige så det kunde vara en orsak att känna behov eller att tvingas lämna landet. Familjens heder med oäkta barn. Säkerligen kan könsidentitet varit en orsak. En och annan brottsling säkerligen. Äventyrslusta. Drömmen om rikedom och framgång. Börja ett nytt liv. Ja, det fanns många orsaker till att mängder av människor migrerade från Sverige. 

Jag tror fortfarande forskningsläget idag är att människan har sina rötter i Afrika. Lasse Bergs tre Kalahari-böcker är fantastiska om människans ursprung. Idag lever inte alla i Afrika utan människor har vandrat ut över jordklotet till och med till det som just nu är Sverige.

Så här i jultid är det också lätt att relatera till bibeln. När Jesus föddes blev kungen upprörd och familjen bestämde sig för att fly till Egypten för att Jesus inte skulle mördas i sitt hemland. Och bibeln är full av berättelser om människor som rör sig över jordklotet. 

Människor kommer idag till Sverige. I de som kommer ingår många som är i verklig livsfara, men också likt svenskarna som migrerade till Amerika finns det fler skäl. Om vi bara räknar de människor som idag är tvångsfördrivna så beräknar UNHCR dem till 117,3 miljoner vid halvårsskiftet 2025. Om vi bara tar den siffran och bortser från andra skäl, så är det så klart att så många nya människor i Sverige inte skulle vara lämpligt. Vi diskuterar om de som kommer är lönsamma eller inte, om de passar in, om det verkligen är så illa där de kommer ifrån och de ska i alla fall inte få etablera sig utan bara få stanna här tillfälligt tills vidare. Stora delar av riksdagens partier talar idag om restriktiv invandringspolitik, väldigt restriktiv. Idag är startpunkten nej till att tillåta människor att komma hit. Det är fel utgångspunkt.

Jag menar att startpunkten ska vara utifrån etik ooch moral, som betyder öppenhet och välkomnande av människor som inte är födda som svenska medborgare. Särskilt för de som har trängande behov men också gentemot andra. Om vi börjar med att se medmänniskan, se medmänniskan som en människa med lika mänskliga rättigheter och värde som jag, så får vi därefter arbeta med de möjligheter och problem som finns. Vi lever på en jord och vi är alla människor. 

Henrik Hemrin

27 december 2025