Sveriges television visade idag, nyårsdagen 2023, en gudstjänst från domkyrkan i Lund. Kyrkan tillhör Svenska kyrkan.

I slutet av gudstjänsten så gick någon mittgången neråt mot utgången med ett kors på ett skaft, följt av några fler som bar ljus på skaft på liknande vis. Och jag funderade på att detta inte var något de hittade på för stunden utan rimligen en del av en väl bestämd liturgi som symboliserar något.

Svenska kyrkan tillhör de svenska kyrkor som har mer av liturgi än flera andra enligt min bedömning.

Liturgi är inte fel. Det finns en trygghet och enkelhet i liturgi. Man vet vad som ska hända och kan vila i det och mer fokusera på Gud och gudstjänstens innebörd när formerna är fasta. Liturgin är också ofta symbolisk och för den som kan tolkningen ger det en extra innebörd.

Liturgi behövs dock inte för att möta Gud. Inte kyrkobyggnader heller.

Ulf Lundell skrev för ett antal år sedan en sång som jag tycker om: Gå upp på klippan. Den ingår i dubbel-CDn Evangeline som gavs ut 1988.

Texten av Ulf Lundell, tillhandahållen av Musixmatch (jag har albumet med text, men inte tillgängligt just nu när jag skriver detta) som jag tar mig friheten att återge här:

Det står en man på en klippa
Han har fjädrar och örter i handen
Se hur han sträcker sina armar
Upp mot molnen, ut över landen

Han behöver ingen död kyrka
Han behöver inga stickor och plån
Han kan sin sak
Han känner sin styrka
Och han vet var den kommer ifrån

Han har kropp, han har själ, han har ande
Och han tar hand om alla tre
Han kan jaga, han kan känna
Han kan gå upp på klippan och be

Han behöver inga katedraler
Han har sitt tempel där han står
Han behöver inga kardinaler
Han behöver bara vinden i sitt hår

Vill du se ett underverk
Vill du se ett mirakel i dag
Gå upp på klippan
Gå upp på ett berg
Gå dit upp

Och stanna kvar där ett tag
Du behöver inga processioner
Ingen guldbroderad skrud

Henrik Hemrin
1 januari 2023

Comments powered by CComment