Boken Skogen. Den gröna tråden. En reportagebok om det svenska familjeskogsbruket. [foto: Henrik Hemrin]

 

Skogen. Den gröna tråden. En reportagebok om det svenska familjeskogsbruket. 126 sidor. Utgiven av LRF Media AB. Texter producerade av redaktionen på tidningen Land Lantbruk och Land Skogsbruk. Redaktör: Maria Gramer. 2022.

Bokens fokus är korta reportage med ägare till familjeskogsbruk, som kompletteras med insprängda sidor med korta fakta relaterade till skog och särskilt till familjeskogsbruk. Tyvärr indexeras inte faktasidorna i innehållsförteckningen. Att fokus är på just familjeskogsbruk ligger nära till hands eftersom boken ges ut av LRF Media som är knutet till Lantbrukarnas riksförbund.

Reportagen börjar med skogar i norr och går genom Sverige till söder. Texterna är relativt korta, några sidor, och inkluderar mycket fotografier - en del relaterade till det specifika reportaget och en del mer allmänna. De hade gärna fått skriva något mer om respektive fotos kontext.

Varje reportage innehåller en faktaruta med rubriker såsom skogsbestånd, skogsbruk och skogsstrategi.

Boken berättar att i Sverige finns det 313 084 enskilda skogsägare (Källa: skogsstyrelsen 2020) och dessa äger 48% av den produktiva svenska skogsmarken. 24% av den produktiva skogsmarken ägs av privata bolag och 21% ägs av stat, kommun och kyrka. Sedan återstår 7% som ägs av ospecificerade.

Det framgår inte hur skogsägarna valts ut för reportagen. Jag tycker mig känna igen några reportage från tidningen Land Skogsbruk. Jag är själv skogsägare men ingår inte i boken.

En annan faktasida tar upp storleken på hyggena, med Skogsstyrelsen som källa. Det medelstora familjehygget är på 3,2 hektar. Storleken är störst i norr och blir mindre och mindre ju längre söderut man kommer. I Götaland, som är mina hemtrakter, så är 80% av avverkningsanmälningarna på mindre än fyra hektar (beroende på aktivitet, så är skogsägaren skyldig att i förväg anmäla vad man avser att göra i skogen).

Jag sätter denna siffra 4 hektar i relation till Nylanda i utkanten av Växjö i Götaland. Området ligger nära flygplatsen. Nylanda har fram tills nu varit landsbygd, alltså skog, åkrar, ängar och liknande. Nu är det som ett "kalhygge" som är markröjt på 140 hektar avsett som "verksamhetsområde", alltså industrimark och liknande, dvs till skillnad från vanliga svenska kalhyggen ska det inte återbeskogas. Okej, det finns lite "natur" också i det planerade verksamhetsområdet.

Som skogsägare tycker jag tidsperspektivet i skogen är häftigt och svindlande. Ett träd som börjar växa nu, vare sig det har sått sig självt eller är planterat, kommer inte vara fullvuxet på kanske 50-75 år, alltså när jag är gammal eller inte alls längre vandrar på jorden. Och mycket av den vuxna skogen vi ser idag grodde i en tid när skogspolitiken var annorlunda än idag. Min uppfattning är att det är lite mer frihet för skogsbrukaren nu i brukandet än för kanske 50 år sedan. Det ger i så fall större möjlighet i mångfald hur skogen kommer att se ut i framtiden, både bruk i form av aktivitet och naturvård i brukad och obrukad form. "Målen för produktion och miljöhänsyn är jämställda. Skogen ska brukas på ett hållbart sätt så att även framtida generationer kan ha nytta av den", skriver Skogsstyrelsen om de skogspolitiska målen som riksdagen beslutat. Att visa på mångfalden i familjeskogsägandet är en målsättning med boken.

Reportagen i boken berättar inte sällan att marken går från generation till generation. För de flesta i boken är skogen inte någon huvudsaklig inkomst, men ibland en nyttig biinkomst och kanske för att återinvestera i gården. Jag tror det är stor skillnad i hur viktig skogen var ekonomiskt (direkt och som källa för uppvärmning och byggnation) för den lilla bondgården för hundra år sedan jämfört med familjeskogsägaren idag.

Det är olika mellan reportagen vilka strategier skogsägarna har för avverkningsmetoder liksom balansen mellan "produktion" och ren naturvård. Det är också olika anledning till att man äger skog, där skogsavverkning kan vara en del, och andra är jakt, ströva, bär, svamp och natur i övrigt. En ser sin skogsgård som pensionsförsäkring. En del är direkt praktiskt aktiva medan andra är mer passiva, kanske diskuterar med skogsinspektor och liknande men i stort baserar agerande på liggande skogsbruksplan (grön skogsbruksplan görs för en tioårsperiod).

Skogsägaren Mikael Salomonsson i Jukkasjärvi säger "Som skogsägare här uppe är jakt- och fiskerätten väldigt viktig."

Skogsägaren Berith Bojestig Petersson i Tjuvhult och Borsna (Ryssbytrakten i Småland) säger "Alla vi skogsägare känner ett ansvar".

Henrik Hemrin

5 juli 2022

Comments powered by CComment