Boken Gud: Återkomsten av Joel Halldorf [foto: Henrik Hemrin]

”Gud: Återkomsten” av Joel Halldorf. Utgiven 2018.

En riktigt spännade bok som engagerar hjärnan!

Joel Halldorf är ett namn jag känner igen. Jag har nästan säkert läst en eller annan artikel av honom tidigare. Men jag kan inte säga att jag har kläm på honom.

Boken är nyutkommen, kom för drygt en månad sedan, alltså några veckor före årets val. Och visst kan den ses som ett debattinlägg inför valet, men den har också bäring politiskt och på andra sätt för den som vill fundera över dagens samhälle, och då främst samhället här i Svedala.

Ett grundbudskap är att staten behöver förhålla och lära sig mer om religioner och se allt det goda religioner ger individen, civilsamhället och därmed demokratin.

Postsekulär är ett viktigt begrepp i boken. Sekularismen har rått under en längre tid. Många har menat att världen blir mer och mer sekulär, och att religionerna snart försvinner helt eller åtminstone blir något försvinnande litet i utkanten. Men, med bland annat Ingvar Carlsson (tidigare statsminister mm) som exempel, har uttalat att han fått ändra sig och konstaterat att det stämmer inte. Varken världen eller Sverige kommer bli rent sekulära. Utan religioner är här för att stanna, oavsett vad man tycker om det. Detta är det postsekulära, att vi nu har kommit till en tid när man måste ”acceptera” att religioner kommer att finnas kvar och spela roll.

Joel arbetar med att reda ut skillnad mellan stat och samhälle. Att staten ska vara sekulär är rimligt. Men samhället är inte sekulärt. Jag förstår att han ser att många går fel i distinktionen mellan stat och samhälle och förvillar bort sig i att också samhället ska vara sekulärt.

När Gud försvinner, då har staten, nationen, marknaden mm försökt fylla det existensiella behovet. Som föreningsaktiv har jag själv sett det offentligas ängslighet.

Ett problem i dagens postsekulära samhälle är att så många vet allt för lite om religioner. Tidigare generationer, även om man själv inte var troende, hade större kunskap om religioner. Detta skapar problem inte minst för politiker och andra beslutsfattare som inte är troende. Förstår man inte religioner, och skillnader mellan och inom dem, så är det svårt att fatta rätt beslut liksom att förenkla genom att säga nej.

Apropå ”religion”, så problematiserar boken också detta svumliga begrepp som på något vis buntar ihop allt/alla som har någon livsåskådning, utan att det egentligen finns något som alla religioner har gemensamt.

Boken förankrar sig i liberalismen som sin politiska huvudlinje, som jag förstår också är författarens linje. Centralt i liberalismen är ett fokus på individens rättigheter att leva sitt liv. Ett problem som liberalismen har är att när man uppnått detta mål, som vi väl mer eller mindre gjort här i Sverige, så splittras liberala rörelsen och kampen för ett liberalt samhälle avtar eftersom rörelsen ju har individualism som mål. Joel menar också att liberalismen, och säkert andra politiska riktningar, är känslolösa (mitt uttryck) i det att de inte har någon moralisk grund i sig själva att stå på; så att säga varför vi till exempel ska vara goda mot varandra och allas lika värde ingår inte i liberalism. Möjligen, funderar jag (inget boken tar upp), är Kristdemokraterna något annorlunda i det att de bygger på kristen etik och människosyn. Den religiösa tron kan då ge den etiska förklaringen och kompassen varför staten ska vara rättvis med mera.

Han kommer till begreppet ”demokratiskt ekosystem”, som bland annat betyder att det behövs ett levande och vitalt civilsamhälle för att demokratin ska fungera. De klassiska folkrörelserna; arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och väckelserörelserna var superviktiga för demokratins framväxt i Sverige. ”Frikyrkorna tillhörde den svenska demokratins avantgarde”. Och det demokratiska ekosystemet behövs idag.

Författarens tes är att religionerna i huvudsak är positiva för civilsamhället; kristendom, islam och andra religioner. Han anser att det är viktigt att inte bara titta på vad som står i de heliga texterna utan framför allt vad de religiösa människorna gör; hur de lever sin tro. Religioner, liksom andra organisationer, ger ett möte mellan människor. Och det är en stor nyckel till ett gott civilsamhälle. Och det är en av hans viktiga punkter bland annat i relation till liberalismen: Att vi är inte bara individuella individer, utan vi måste ha relationer, gemenskap och möte med andra människor.

Boken tar upp ett antal dagsaktuella exempel på diskussioner relaterade till religion: föreningsbidrag, klädsel, friskolor och böneutrop. I korthet är budskapet att vara tillåtande - läs boken för argumentationen!

”Vi står idag inför ett vägskäl. Antingen gör vi idén om den autonoma individen till ledstjärna och går statsindividualismens väg. […] Eller så medger vi att ett liberalt samhälle bara är möjligt om det bygger på levande gemenskaper.”

Boken har en mängd referenser och citat av en massa filosofer och andra, vilket jag gillar!

Det här är bara en del av det jag läst och noterat ur boken. Trots att den bara är ca 200 sidor i pocketformat, så innehåller den mycket läsvärt och tänkvärt.

 

Välkommen att göra som jag - läs den!

Henrik Hemrin
20 september 2018

Comments powered by CComment

- on the web since 1998!

Human beings are very much the same, all over the world. Individuals are different. Advocate of human rights and real democracy for everyone.

© Copyright Henrik Hemrin

RSS feeds: Kunskap - Knowledge Ι Wisdom - Vishet Ι Walking to Linux Ι Mastodon

Contact and follow: Mail Ι Mastodon Ι Pixelfed Ι LinkedIn

Integritet - Privacy
Sitemap