Jag har läst I huvudet på en normalstörd. [foto: Henrik Hemrin]

"I huvudet på en normalstörd" av Pär Johansson med Petter Karlsson. Utgiven 2012. 

"Är du aldrig nervös?" kan jag fråga vår skådespelare Sune. 

"Nej, jag har aldrig varit nervös."

"Aldrig någonsin?"

"Nej."

"Är du aldrig rädd att göra bort dig?"

"Men hallå, man kan väl inte göra bort sig när man är sig själv?"

Pär Johansson är grundaren och ledaren av Glada Hudik-teatern.

Jag har lyssnat på föreläsning med Pär åtminstone två gånger. Första gången var för många år sedan. Den senaste gången var nu i sommar, då jag som deltagare också fick boken och två filmer med teatern. Boken och föreläsningen i somras har många likheter, mycket går igen. 

Det är en skön bok. Mycket utgår från berättelser tillsammans med utvecklingsstörda och särskilt inom Glada Hudik-teatern, och en del ur hans personliga liv. Både anekdoter och som berättelser till sina livstankar och livsfilosofier. Jag kan bli lite avundsjuk att skriva en bok med sina tankar om livet! 

Ovanstående har du ett av mina favoritcitat.

Det finns rätt många ställen att citera. Ett annat är från prologen, i samband med en tuff familjehändelse: 

"Och då inser hag att jag haft fel hela tiden. Allt är faktiskt inte möjligt. ... Plötsligt är jag en handfallen åskådare, den här scenen är det inte jag som regisserar."

På föreläsningen i somras talade han om att han inte trodde så mycket på att ha mål, utan snarare en riktning. Dessa tankar finns också i boken, i kapitlet "Du skall spela på gehör". Han skriver: 

"En av vår tids främsta myter är den om vikten av att sätta upp tydliga mål. Vi möter den inte minst inom näringslivet. Var och varannan managementbok talar idag om 'målbilder'. Först då kan vi lyckas i livet. ... Utan istället att öva upp sin förmåga att se en möjlighet i ögonblicket. ... Att drömma är förstås en sak. ... Snarare är det ju så att högt ställda förväntningar ibland har en förmåga att förlama oss. Prestationsångesten slår lätt till."

Att planera och tänka framåt kan jag känna behov av. Att ha kontroll. Men jag håller också med om vad Pär skriver. Detaljerna i mitt liv och min arbetsbana har jag inte planerat. En del kanske hade blivit bättre om jag planerat och agerat. Annat hade blivit sämre. Förutom det som han skriver om att fånga möjligheten, så tänker jag också tillbaka till prologen att allt är inte möjligt. Att vi inte har kontroll över allt, varken i vårt egna liv eller om vi lever i någon form av relation till andra människor. Då kan planering och målbilder gå totalt om stöpet. 

I mitt tycke en helt klart läsvärd bok! 

Henrik Hemrin

30 augusti 2018